Biografi

Waldenström

Paul Peter Waldenström föddes 20 juli 1838 i Luleå och dog den 14 juli 1917 i sitt hem i missionsskolan på Lidingö.

Han beskriver i sina minnesanteckningar sin barndom och uppväxt som god och med en sträng men kärleksfull far som var provinsialläkare i Luleå.

Hans högre utbildning inleddes 1855 i Uppsala och 1863 promoverades han till filosofie doktor och 1864 prästvigdes han. Han kom dock aldrig att arbeta som präst, utan ägnade sitt yrkesverksamma liv åt läraryrket på olika nivåer. 1864 blev han läroverksadjunkt i Växjö, 1864 lektor vid Umeå läroverk undervisade i kristendom, grekiska och hebreiska och tio år senare i Gävle där han undervisade i samma ämnen.

1889 utnämndes han till hedersdoktor vid Yale-universitetet och 1913 blev han jubeldoktor i Uppsala.

1904 pensionerades han från sin lektorstjänst i Gävle, och blev, först som ordförande och sedan som missionsföreståndare, Svenska Missionsförbundets egentlige ledare. Han var också en tid också föreståndare för dess pastorsseminarium på Lidingö.

Han gifte sig med Matilda Fredrika Teodora Hallgren den 23 januari 1864 och fick tillsammans med henne elva barn, varav fyra avled innan de nådde vuxen ålder.

Förutom sin gärning som lärare och framstående teolog var han också riksdagsman mellan åren 1884 och 1905 då han tillhörde andra kammaren. 1868 och 1905 var han också ombud vid kyrkomötena.

Som teolog gav han ut ett stort antal böcker, bland annat en översättning av nya testamentet med kommentarer.

Waldenström jordfästes under stora högtidligheter den 20 juli 1917 av sin forna kollega rektor Mosesson, som förrättade den första ”lekmannajordfästningen”, vilket dock direkt efter åtföljdes av en traditionell svenskkyrklig jordfästning.

Omvändelsen

Under sin första studietid i Uppsala började Waldenström att läsa bibeln på eget bevåg och under ett studieuppehåll under läsåret 1857/58 anställdes han av landshövding Sköäldebrand i Kalmar som privatlärare åt hans son. Under tiden i Kalmar kom han att än mer studera bibeln och han kom också i kontakt med gammalpietistiska ”läsare” och umgicks flitigt med dem trots att landshövdingen motsatte sig det.

Detta ledde så småningom, oundvikligen, till en konflikt mellan Waldenström och landshövdingen, en konflikt som kom att också dra in biskopen i Kalmar och det i sin tur ledde till en sådan ovänskap mellan landshövdingen och biskopen att inte ens kungen kunde få dem att sluta fred.

Waldenström beskriver hur han oroade sig över att han aldrig upplevde ett starkt och tydligt omvändelseögonblick och att han våndades och oroades över om han verkligen var omvänd eller inte, citatet ”Den stund går aldrig ur min håg, när jag först min Jesus såg” beskriver han nästan som en plåga och man kan lätt föreställa sig att detta underströks av de människor han umgicks med då pietismen betonar en personlig omvändelse och ett ”rätt sinnelag”.

Han fick i detta tröst från Schartaus katekes och av en fröken Cecilia Fryksell som ska ha sagt till honom ”jag vet, att jag var blind men nu ser jag – men när och huru det skett, vet jag icke.”

Brukspatron Adamsson

1862 skrev Waldenström en serie utläggningar i tidningen ”Stadsmissionären” som kom att sträcka sig över åtta nummer. Denna serie väckte stor uppmärksamhet och det ledde till att artiklarna, efter en bearbetning, sammanställdes till en bok, som utgavs 1863 och bokens titel var ”Brukspatron Adamsson, eller var bor du”

Om boken, som är en allegori om i huvudsak nåd och frälsning, skriver Waldenström själv: ”det blev icke liten strid om den boken” och ”För hela min kommande levnadsbana blev denna bok ab största betydelse”

Var står det skrivet?

Följande är ett citat ur Waldensröms minnesanteckningar:

På sommaren 1870 inträffade en händelse, som blev av mycket stor betydelse för både mig själv och för hela den andliga ställningen i Sverige. Jag satt en dag – det var tidigt på hösten – i stadsträdgården i Umeå och samtalade med tvenne unga prästmän. Den ene hette Hellman, den andre Genberg. Vi hade ett bibelsamtal. En av de två prästerna sade därvid: ”tänk huru gott att Gud är försonad i Kristus!”. Utan att tänka därpå svarade jag: ”Var står det skrivet?”. Frågan förbluffade oss alla tre. Och vi skrattade åt ett så dumt infall. Vi visste ju att det stod överallt i bibeln. Till bevis därpå skulle vi strax citera bibelspråk, som handlade därom. Vi anförde det ena och sökte efter det andra, men det var omöjligt att få reda på något. Då tänkte jag: ”Är det likväl möjligt, att detta, som utgör själva evangelii kärna och grund, icke står någonstädes i bibeln?”. Saken blev för mig i högsta grad allvarlig. Jag började leta av alla krafter.”

Detta sökande fick till resultat att Waldenström formulerade en ny försoningslära, den subjektiva försoningsläran, som i korthet går ut på att människan försonas med Gud istället för tvärt om.

Denna försoningslära lade han 1872 fram i tidskriften ”Pietisten”, som han tagit över redaktörsskapet för efter C.O. Rosenius 1868 och detta ledde omedelbart till en strid om försoningsläran, en ”försoningsstrid” som kom att påverka hela den svenska kyrkligheten.

Svenska Missionsförbundet

Denna försoningsstrid, tillsammans med frågorna om hur en församling skulle vara uppbyggd och frågan om ämbete och nattvard kom så småningom att leda till att Svenska Missionsförbundet bildades.

Många vill tillskriva Waldenström ”hedern” att ha bildat Missionsförbundet, men även om Waldenström var den drivande ideologien och teologen i de svenska evangelikala kretsarna så var han ändå tveksam till ett nytt samfund och deltog inte personligen i det möte i Betelkapellet den 2 augusti 1878 då Svenska Missionsförbundet bildades. Någon som däremot däremot inte bara deltog, utan blev dessutom vald till SMFs förste ordförande, en plats han skulle inneha till 1904 var E. J. Ekman.

Källor:
Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875
Liv och Rörelse, Hans Andreasson
Arvet från Waldenström, Erland Sundström
Wikipedia
Tack till Rune W Dahlén

Annonser

2 kommentarer till Biografi

  1. Eric Andersson skriver:

    Jag har i brev daterat 25 mars 1893 sett en hänvisning ”WalenStröm som har rest j jenom americka å uta” (Utah?). Är det känt om P P Waldenström reste till USA i samband att han blev hedersdoktor vid Yale och i så fall även reste runt? Författaren av brevet var en gammal man och hans stavning är som han talade. WalenStröm har enligt brevförfattaren berättat hur eländigt det var i USA. Kan det vara P P Waldenström som avses?
    Med vänliga hälsningar
    Eric Andersson

  2. Det jag med åtminstone någon säkerhet kan säga är att Waldenström reste till Amerika minst två gånger. De resorna finns beskrivna i hans böcker ”Genom norra Amerikas förenta stater” och ””nya färder i Amerikas förenta stater”.

    Den andra boken beskriver en resa som han påbörjade 1901 så den kan det ju av förklarliga skäl inte vara.

    Den första boken beskriver en resa som han gör 1889-1890 så den skulle ju kunna stämma bättre. Han reser då runt en hel del i Amerika och i den boken beskriver han också Utah och Salt Lake City i tre kapitel.

    Jag har tyvärr inte läst någon av böckerna ordentligt och kan inte säga huruvida Waldenström beklagar sig över att det är eländigt i USA eller inte, men visst verkar det möjligt att WalenStröm inte är någon annan än P P Waldenström.

    Waldenström var ju lite av en ”kändis” också i svensk-amerikanska läger, hans försoningslära diskuterades och debatterades livligt också ”over there”, så hans besök kan mycket väl ha varit något att tala om också några år efter att han varit där.

Kommentarsfältet är stängt.