Bibeln och dopet

Bibeln och dopet var två frågor som var centrala för Waldenström och som verkar ha betytt mycket för honom.

Han var fast i sin övertygelse om bibeln som Guds ord, vilket avspeglas i följande dialog som ska ha utspelat sig mellan Waldenström och en kritiker:
”Menar Waldenström att han tror att den stora fisken slök Jona?”
”Jadå, och om den hade stått att Jona slök den stora fisken har jag trott det också!”

Waldenströms fasta tro på bibeln gav upphov till den fråga han ställde i Umeå och som blev startskottet till hans försoningslära och den strid som skulle följa på den. Den frågan var ”Var står det skrivet?”. Detta ”Var står det skrivet?” blev tillsammans med följdfrågan ”VAD står det skrivet?” blev Waldenströms och hans anhängares lösen, eller kännetecken, och kom att influera Missionsförbundets hållning ända till idag.

För att kunna få en bild av vad Waldenström trodde, tänkte och lärde om bibeln så är det enklaste att gå till hans egen bok, ”Biblisk troslära”. Redan titeln på boken visar vad som skulle vara auktoriteten för tron och läran och det citat han väljer till försättsbladet understryker detta, nämligen första petrusbrevet 1:24 allt kött är såsom gräs och all dess härlighet såsom gräsets blomster; gräset torkar bort, och blomstret faller av, men Herrens ord förbliver evinnerligen.”

I sin bok slår han fast att bibeln är Guds ord. Bibeln inte bara innehåller Guds ord, utan ÄR Guds ord och Guds ord är det av den enkla orsaken att Gud själv har utgett det, både genom att själv direkt uttala det och genom att med sin Ande leda de män som skrev texterna. Denna hållning kan man med fog kalla realinspiration.

Det är också genom att vara Guds ord som bibeln får sin auktoritet, dels som regel för tron och det religiösa livet men också som ”avgörande domare” i alla religiösa frågor och dessutom i ”alla historiska och andra frågor” som berörs!

Att gamla testamentet sågs som Guds ord, det finns det åtskilliga hänvisningar till i både nya och gamla testamentet, men också nya testamentet ska ses som Guds ord eftersom Jesus sagt att den som hör apostlarna, hör Jesus (Luk 10:16)

Waldenström själv översatte också nya testamentet och gjorde det under förutsättningen att det var Guds ord han översatte. Han använde sig också av en för tiden ovanligt konsekvent historisk kritisk metod i sitt översättande. Till exempel så finns inte berättelsen om äktenskapsbryterskan inför Jesus med i Johannes 8, då detta stycke är ett senare tillägg. Waldenström menar ändå att stycket är ”till sitt innehåll sann och ingen dikt” men att man aldrig ”i någon författares och allraminst i en apostels arbete inskjuta något som han icke själv skrivit, även om man kan bevisa, att det man inskjuter i och för sig är sant”

Ur denna bibelsyn, som vi idag skulle kalla konservativ, hämtade också Waldenström stöd för sin dopsyn. Att just dopets teologi låg Waldenström varmt om hjärtat kan vi förstå av att han tillägnat det hela sju kapitel i sin ”biblisk troslära” medan nattvarden, som jämförelse, endast tillägnats ett.

Kännetecknande för hans dopsyn är att han genast ställer den i motsats till den rent baptistiska när han menar att dopets betydelse ingenstans i nya testamentet framställs som en symbolhandling och ett bekännande av tron. ”Överallt där man vill se det, måste man först lägga in det” skriver han.

Han tar också till viss den avstånd från den höga dopsyn som kan sägas finnas i till exempel katolska kyrkan när han säger att dopet inte i sig är frälsande. Han jämför dopet med bröd och sägar att bara för att man har bröd, så är det ingen garanti för att man inte ska svälta ihjäl, man måste äta det. Alltså att tro att man är frälst för att man en gång döpts är en villfarelse, man måste också ta till sig och leva i sitt dop som en lärjunge.

Som en klassisk försvarare av barndop framhåller Waldenström att det i bibeln berättas om hur hela familjer döpts och mot invändningen att inget står om huruvida dessa familjer innehållit också små barn skriver han: ”Men om detta vore något bevis, så skulle man precis på samma sätt kunna bevisa, t. ex. Att apostlarne aldrig döpt personer som voro födda av kristna föräldrar, likaså att kvinnor aldrig deltagit i nattvarden i den apostoliska församlingen. Ty något sådant omnämnes ingenstädes i nya testamentet.”

Waldenströms kanske främsta inlägg i dopdebatten får annars anses vara boken ”dop och barndop” där han låter två män, ”Natanael” och ”Timoteus” på ett ytterst pedagogiskt sätt företräda varsin dopsyn och debattera denna från olika vinklar.

Källor:
Biblisk troslära, P. Waldenström
Dop och barndop, P. Waldenström

Länkar:
Boken ”Dop och barndop” i bloggform
http://dopochbarndop.blogspot.com/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s