Lärjungaskap

Jag fick en dag ett brev om vad jag trodde om lärjungaskap.
Personen undrade om det inte räckte med att tro, vem var jag att säga att det behövdes mer än en inre övertygelse.

Jag har anonymiserat mitt svar och delar det här:

Tack för din fråga!
Jättespännande ämne som jag tror förtjänar en hel del mer än jag hinner med just nu, men här kommer några inledande tankar i alla fall!

Först ett missförstånd som jag tror är vanligt i församlingar idag. Missförståndet består av två delar och det börjar med begreppet tro…

Vi föreställer oss ofta att tro är likställt med en föreställning, ett ”för-sant-hållande”. EN upplevelse av att något är sant. Det blir en ”mental” inställning eller föreställning. Tro blir motsats till handlingar…

Men så talar inte Bibeln om tro. Läsa bara jakobsbrevet! Tro är intimt sammankopplat med handlingar och liv!

Bara en sån sak, ”Jesus är Herre”, som vi så ofta säger… Om tro bara är en mental övning så kan vi tro det, vi kan säga det, men det behöver inte bli mer än så… MEN hur kan man säga att någon är ens herre om man inte gör vad Han säger??? Finns gott om liknelser om detta. De två sönerna och huset på sandgrunden är två bra exempel. Vi tänker oss söndagsskolesången, ”du får bygga huset en gång till”, men så sluter inte liknelsen…

Det är det första missförståndet, att tro är frikopplat och till och med motsats till handlingar. Vi föreställer oss att inga förväntningar eller krav finns på den som tror på Jesus, men så beskriver inte bibeln det.

Detta leder till nästa missförstånd…
En lärjunge blir med den uppfattningen om tro någon som ”förstår” eller har ”lärt” sig något, någon som tror. Lärjungaskapet reduceras till att också det bli en intern angelägenhet. En känsla.

Så vad tror jag då att lärjungaskap är?
Ja, de två liknelserna jag nämnt och den urkyrkliga bekännelsen ”Jesus är Herre” handlar om att Jesus är tydlig med ”Gör som jag säger”… Lärjungaskapet är kopplat till om vi lyder eller inte, inte om vi har en mental inställning eller inte…

Den som lyder är lärjunge, den som inte lyder är det inte…

Vad ska vi lyda?
Jag i sammanfattning så tycker jag man kan börja med missionsbefallningen…
En lärjunge gör lärjungar…
Som, om de är lärjungar OCKSÅ gör lärjungar, som gör lärjungar osv…

Med detta sagt så är det dels inte frågan om gärningslära. Våra gärningar kan inte ge oss frälsning, inte lägga till eller dra ifrån från frälsningen. Den är fri, av nåd. Lärjungaskapet är inte ett krav för att få frälsning, utan är en ofrånkomlig konsekvens av frälsningen, ett bevis på frälsningen. Ett ”kvitto” typ

Handlar inte heller om att prestera ett visst mått av lärjungaskap, utan det är en process. Varje resa börjar med ett steg. Det finns inga krav på att nå visst långt på vägen för att det ska få kallas resa… Man är inte mer eller mindre lärjunge beroende på hur långt på vägen man kommit, utan frågan är om man är på vägen eller inte…

Jag har en tanke om att synd, lärjungaskap och så vidare inte är digitalt, utan analogt, men det håller jag fortfarande på att formulera för mig själv… Så det återkommer jag om…

Hoppas mina tankar är till någon nytta. Undrar du över något så fråga gärna!

Allt gott till dig!

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Undervisning och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s