Nåd OCH tjänst

Predikan Töcksfors 2017-02-12

Idag är kyrkoårets tema ”Nåd och Tjänst”, en intressant kombination av ord tycker jag, inte minst för att nåd så ofta sätts som motsats till gärningar och här talas det om tjänst, som ju i alla högsta grad är gärningar. Inte ”nåd ELLER tjänst” utan ”nåd OCH tjänst”…

Jag tror det finns en del missuppfattningar runt detta med nåd och gärnignar, och jag vill ta upp ett par av dem och sedan titta på dagens episteltext och se om den kan lära oss något i frågan.

Jag vill börja med det som jag redan nämnt, uppfattningen att nåd och gärningar skulle vara motsatser.

John Newton, som skrev psalmen vi nyss sjöng, Oändlig nåd, är ett bra exempel på att nåd inte är befrielse från konsekvenser och gärningar. Han är också ett exempel på hur tro, nåd och gärningar hänger ihop, i vilken ordning de kommer helt enkelt.

Ni kanske har hört historien förut, men John Newton arbetade som kapten på ett fartyg innan han blev frälst, innan han fann nåd och tog emot Jesus. Det var inte så att det var vilket fartyg som helst, utan på hans tid, slutet av 1700 talet, var slavhandeln i allra högsta grad levande och John var kapten på ett av slavskeppen. Hans historia är lång och komplicerad och skulle kunna vara en predikan i sig själv, men just nu vill jag peka på att den nåd John upplevde, den befrielse han kände, den fick han medan han fortfarande gjorde det som vi i allra högsta grad anser var fel saker!

Han behövde inte göra något särskilt för att komma till tro och få nåd. Det är själva innebörden av ordet nåd, något man FÅR utan att FÖRTJÄNA.

MEN när John hade fått nåden, verkligen tagit emot Jesus, så fick det konsekvenser för hans fortsatta liv. Han gav till sist upp slavhandeln och arbetade för slavarnas befrielse, inte för att FÅ utan för att han redan FÅTT.

Han insåg att när han fått, så fanns det förväntningar på honom som ett resultat av att han redan fått. Nåd är nämligen inte motsats till gärningar i sig själva, utan motsatts till att förtjäna något genom de gärningarna.

Ett annat sätt att säga det är att nåd, tro och gärningar alla behövs, men i rätt relation eller i rätt ordning till varandra.

I jakobsbrevet 2:14-18 står det så här: Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men saknar gärningar? Den tron kan väl inte frälsa honom? 15 Om en broder eller syster saknar kläder och mat för dagen och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död när den är utan gärningar.
18 Nu kanske någon säger: ”Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar.

Jag tänker att om Bibeln säger att gärningar behövs, så får vi tro på det.

Samtidigt så säger Bibeln inte att gärningarna ska komma före tron, utan tvärt om, gärningarna visar på en tro som redan finns, en tro som kommer före gärningarna. Annars blir gärningarna döda gärningar, som Paulus skriver i Hebreerbrevet 6:1 där han går igenom trons grunder. Gärningar utan tro är döda gärningar, men en tro utan gärningar är en död tro, en tro som inte frälser. Därför är det direkt obibliskt att säga att inga gärningar förväntas av den som är kristen…

Detta för oss till det som jag tror är nästa stora missförstånd, att nåd skulle vara detsamma som benådning… Att nåd skulle betyda att man slipper alla förväntningar…

Det finns en aspekt av benådning när Bibeln talar om nåd, vi behöver inte betala priset för våra synder och är befriade, benådade, i den bemärkelsen. Men den huvudsakliga innebörden när Bibeln talar om nåd är en annan.

Nåd i den bemärkelse som vi vanligast hör talas om den har sin motsvarighet i det grekiska ordet ”Charis”, som har sin motsvarighet i det latinska ”Gratia”, det engelska ordet ”Grace” (Som i amazing grace) och i det svenska ordet ”Gratis”…

Det handlar alltså om något se GES TILL OSS, det vill säga frälsningen, utan att vi behöver göra något för att få den. Gratis. Av nåd.

Och när i vi i tro fått, ja då har vi redan sett i Bibeln att då kommer vi också att göra…

Nåd är inte att slippa, utan att få!

Men benådningen då? Ja jag skulle säga att benådningen också ges oss av nåd… Det är en del av det vi får, men det är inte nåden i sig själv.

Det enklaste sättet att förklara det är med det två engelska orden som kan översättas med nåd på svenska. Grace och mercy.

Grace är då den huvudsakliga betydelsen av nåd, som jag redan visat på, och har sin motsvarighet i ordet ”gratis”.

Mercy däremot har sin motsvarighet i ordet förbarmande, ”Lord have mercy”, ”Herre förbarma dig”. Både grace och mercy kan, om man vill, översättas till det svenska ordet nåd, men vi tjänar verkligen på att inte göra det så enkelt och slarvigt, utan bör ta det mer på allvar och se den bakomliggande meningen med de olika orden.

Jag brukar till och med säga att nåden inte är motsats till lag!
Det får en del att skruva lite på sig, för det har vi, eller i alla fall jag, blivit lärda att det är… Snarare är det så att Jesu nåd byter ut en lag mot en annan…

Det finns en hel del som pekar på det, inte minst när Paulus skriver om att han är befriad från syndens och dödens lag och att han nu lyder under Jesu Kristi lag. Och jag tror att innebörden i det är just precis det jag försökt lägga ut här…

Synden och dödens lag handlar om att göra för att förtjäna, och det leder till döden, medan Jesu Kristi lag, livets lag, kommer ur det vi redan fått av nåd, gratis och som ett resultat snarare än ett tvång… Det är en del av ett bokprojekt som jag så sakteliga håller på att skriva och kanske får jag tillfälle att prata mer om de olika lagarna en annan gång. Just nu nöjer jag mig med att konstatera att nåd inte är frånvaro av förväntningar eller gärningar.

Paulus ord i episteltexten visar på det på ett speciellt sätt:

Filipperbrevet 3:7-14Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
7  Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. 8  Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus 9  och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 10  Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död, 11  i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.
12  Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14  och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.

Hur passar detta ihop med det jag hittills sagt och med dagens tema, nåd och tjänst?

Jo, Paulus börjar med att förkasta den gamla ordningen, syndens och dödens lag, att göra för att förtjäna och han förklarar att den egna rättfärdigheten, den som kommer at den gamla lagen, är ren förlust.

Han understryker att den rättfärdighet han fått, har han fått gratis, att den kommer genom tro och inget annat och han beskriver trons hopp, hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.

Så långt är det inga nyheter, men det som kommer sen är det jag försöker säga här idag.

När Paulus redan fått allt detta genom tron, när han fått hoppet och rättfärdigheten, ja DÅ BÖRJAR HAN ARBETET!

Han beskriver det så målande: ”jag JAGAR efter att gripa det eftersom jag själv är GRIPEN av Kristus Jesus. Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och STRÄCKER MIG mot det som ligger framför och JAGAR mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.”

Först beskriver Paulus hur han förkastar all den strävan han tidigare levt under och säger att han ser det som en ren förlust. Man skulle ju kunna tänka sig att motsatsen till det som han förkastar vore att vila, att inte arbeta alls. Jag har hört uttryck som att ”vila i nåden” eller liknande som en tänkt motsats till dödens lag, men Paulus, som varit farisé och verkligen vet vad lagen betyder, får en ÄNNU INTENSIVARE längtan efter att göra trons gärningar!

Han lutar sig inte tillbaks, utan beskriver det som att han är GRIPEN av Jesus och JAGAR och STRÄCKER SIG efter det som erbjuds!

Det är inte frågan om att nåden innebär passivitet, utan tvärt om, att den driver Paulus till gärningar som till och med överträffar de gärningar han gjorde under dödens lag!

Eller för att avsluta med att knyta an till dagens tema. Det handlar inte om nåd ELLER tjänst, utan om nåd OCH tjänst.

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Predikan, Undervisning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s