Det välsignade tvivlet?

Thomas tvillingen, Thomas tvivlaren.
Tvivlet är tvilling till tron, tron behöver tvivlet.
Har du hört det någon gång? Att tvivlet tas som kvitto på något positivt?

Kanske är min upplevelse unik, men jag tror inte att jag är ensam om att ha hört det.

Thomas blir ett exempel på god kristen. Inte i kampen mot tvivlet, inte i att han agerar i tro trots sitt tvivel, utan som någon som omfamnar och lever i tvivlet.

Traditionen säger att Thomas var den lärjunge som reste längst, ända till Indien, där han grundade flera församlingar.
Jag menar att så gör inte den som drivs av tvivel snarare än tro och att vi därför behöver se över hur vi ser på tvivlet.

Jag tänker mig att tvivel är en brist på förväntning på att Gud kan och vill gripa in, tillsammans med en ovilja att se den ondes verkningar i världen, som gör att tvivel, ondska, smärta osv lyfts fram som naturligt…

Det kanske kan tvivel, ondska och smärta kallas naturligt eftersom vi alla känner det i någon utsträckning, för det gör vi alla och det är inte underligt. Vi är under ständigt angrepp. Det betyder inte att tvivel och ondska är bra eller gott. Bara att vi alla drabbas!

Tvivel, sjukdom, smärta och annat är något vi alla drabbas av ibland, kanske något vi får dras med hela tiden och hela livet, men bara för att det är en del av oss, av vår fallna mänskliga natur, så betyder det inte att det är bra.

Paulus berättar om ”taggen i köttet” i andra korintierbrevets 12e kapitel. Inte för att taggen i sig själv skulle vara något bra, Paulus ber för att bli av med den och det skulle han inte göra om det vore något gott. Men samtidigt förlikar han sig med att leva med det brustna och svaga. Åter igen, inte för att det är positivt och gott, utan för att annat blir större tack vare den bristen.

Jag funderar på hur evangelierna skulle sett ut om Jesus resonerat på samma sätt som många gör idag…

Tänk hur berättelsen i Johannes 9 skulle tett sig… Ni vet berättelsen om mannen som fötts blind…
”Du är bra precis som du är, du är skapad precis så som Gud vill ha dig”???

Nej, det är inte sjukdomen som är det som visar på Gud, utan helandet!

Gud skapade inte sjukdom, utan helar från den!

Det är inte brister, sjukdom, smärta och tvivel som visar vem Gud är, tvärt om!

Det betyder inte, som vi väl vet, att Gud helar alla direkt, utan också det dåliga i våra liv kan Han använda för gott, men det får aldrig få oss att tro att det dåliga blir bra av det.

Tomas övervinner tvivlet, DET är det stora med honom.
Den blinde ser igen, DET är undret som visar på Gud.

Samtidigt så visar också Paulus svaghet, taggen i köttet, på Guds storhet, men inte genom att vara något gott i sig självt, utan genom att Paulus som svag ändå får kraft att göra allt genom Jesus som ger honom kraft! (Filipperbrevet 4:13)

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s