Se jag gör allting nytt!

2017-01-01 Predikan Östervallskog

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.”
Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”

Det är Uppenbarelseboken 21:1-5b och det är, tycker jag, en fantastisk och underbar text, en text som är en predikan i sig själv! Men idag vill jag ta tillvara två små aspekter i den här texten, två saker som Gud gör och som vi får ta med oss in i det nya året: Gud befriar från det onda och välsignar.

Befrielse och välsignelse.

Det är två saker som går hand i hand. De hör ihop och de har funnits med i Guds handlande med sitt folk. Historiskt, i gamla testamentet, i det nya förbundet genom Jesus och det kommer också finnas med i framtiden när allt når sin uppfyllelse.

Hur menar jag då att det har sett ut och kommer att se ut?

Vi kan börja med gamla testamentet, det är ju alltid en bra början. En del menar att det finns stora skillnader mellan Gud i gamla testamentet och i nya. Jag är inte så övertygad om det, Gud är och förblir densamme, igår och idag och i evighet. Det som man ändå måste erkänna är att Guds handlande ser annorlunda ut i gamla och nya testamentet, men jag menar ändå att även om de ser annorlunda ut så fyller det samma syfte, det leder till samma mål…

När det gäller befrielse och välsignelse så finns det en stor händelse, eller två stora händelser, i gamla testamentet som tydligt symboliserar det. Ni kanske minns berättelsen om Josef som blev sänd till Egypten? Och om ni minns det så minns ni kanske att till sist kom hela Josefs familj, inklusive Jakob, som också kallades Israel, till Egypten. Det blev början på folkets fångenskap i Egypten. Israels fångenskap.

I andra Moseboken 2:23-25 står det så här om början på slutet till fångenskapen: Men Israels barn suckade över sitt slaveri och ropade på hjälp, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.

Resultatet av det har många hört talas om: Gud sänder Mose till sitt folk och genom Mose så befriar Gud sitt folk! Befrielsen!
Men de befrias rakt in i en ökenvandring…

De väntar på välsignelsen, landet, som de blivit utlovade, men får en ökenvandring istället… Det är först 40 år senare som Gud välsignar folket med landet och då genom en helt annan man. Joshua.

Befrielse och välsignelse, båda finns där på ett tydligt sätt.

Men det var inte en befrielse som folket tänkte sig, de befriades rakt in i ökenvandringen som sagt. Inte heller välsignelsen, landet, var som de hade tänkt sig, utan det blev en lång kamp och ett hårt liv för folket för att få del av den befrielse och den välsignelse Gud ville ge dem.

Det går så klart att göra många och långa utläggningar runt detta, men huvudsakligen berodde det, tror jag, på att folket ville göra saker på sitt sätt. Eller rättare sagt på samma sätt som alla andra runt omkring dem. Varför skulle till exempel inte de strida med samma taktik som alla andra folk? Varför skulle inte de ha en kung som alla andra folk? Varför skulle inte de ingå förbund som alla andra folk?

För att Gud kallar dem att vara Heliga!
”Ni ska vara heliga, för jag, Herren er Gud, är helig” står det i tredje moseboken 19:2

Helig är ett ord som vi slänger oss med lite slarvigt i vår tid, både det ena och det andra är heligt, allt från traditioner, till flaggan eller ett bilmärke eller något annat. Men den betydelse det har i Bibeln och borde ha om vi inte använder det slarvigt är att något är ”avskilt för Gud”, det hebreiska ordet är ”qadosh” och kan också översättas med ‘annorlunda’ eller ‘satt utanför’.

Guds folk är kallat att vara heliga och KAN INTE vara likadant som alla andra om det ska fortsätta vara Guds folk…

Gamla testamentet ger inte en annan väg till frälsning än Guds nåd och möjligheten att precis som i nya testamentet låta försona sig med Gud. Men det är på ett så radikalt annorlunda sätt än de sätt som de omgivande folken har, så Israels folk söker sig en annan väg. Man vill vara som alla andra. Och Gud går dem tillmötes i deras önskningar…

Folket längtar efter frälsning, efter befrielse och välsignelse, men vill sedan inte ta emot det på det sätt som Gud erbjuder det, utan kräver att få ha det som alla andra…

Det är befrielsen och välsignelsen i gamla testamentet, förmedlat genom Mose och Joshua.

Det finns också en röd tråd från befrielsen och välsignelsen i gamla testamentet till det nya.

Kanske har ni hört det förut, men vi ska titta på lite språkliga finesser… Gud välsignade folket genom Joshua. Joshua är ett hebreiskt namn ”Yehoshuah” som har lite olika språkliga varianter, bland annat ”Yeshua” som på grekiska, språket som nya testamentet är skrivet på, blir till Iēsous, eller på svenska Jesus. Jesus och Joshua är alltså i princip olika varianter på samma namn…

Så arvet att välsigna folket bärs vidare in i nya testamentet och det judiska folket väntade fortfarande på befrielse. I Lukas 2:25 Läser vi om Simeon i templet ”I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom.” och i 2:38 läser vi om profetissan Hanna: ”Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.”

På något sätt så flyttas markörerna inåt och uppdraget att både befria och välsigna hamnar inte längre på olika personer och händelserna hamnar inte med många års mellanrum, utan Gud själv kommer till oss i Yeshua, Jesus, för att ge oss erbjudandet! Och han gör det också den här gången genom det judiska folket, precis som Han själv säger i Johannes 4:22 ”frälsningen kommer från judarna.”

Så var det in gamla testamentet, och så är det i nya… Det har aldrig varit en frälsning exklusivt FÖR judarna, utan alltid en frälsning, befrielse och välsignelse till hela världen GENOM, eller FRÅN, judarna till alla folk.

Genom det judiska folket tar Gud plats i världen i Jesus Kristus och Han erbjuder oss befrielse. Vi kan läsa ett exempel i Johannes 8:31-35 Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”
De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi ska bli fria?” Jesus svarade: ”Jag säger er sanningen: Var och en som ägnar sig åt synd är syndens slav. Slaven är inte kvar i huset för alltid, men sonen är kvar för alltid. Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria.

Detta är märkliga ord.

För befrielse för det judiska folket, ja befrielse så som de flesta folk och människor tänker sig det är den sortens befrielse om Mose visar på ett tydligt sätt, att befria från ett mänskligt förtryck. Den gången genom att kasta av sig slavoket i Egypten. När Jesus säger de här orden, att Sonen ska göra dem fria, så befinner de sig det judiska folket under liknande omständigheter. Romarna har ockuperat Israel och förtrycker det judiska folket. Det de med största sannolikhet hör och förväntar sig när Jesus talar om befrielse är en befrielse från förföljelse och förtryck. Men Jesus kommer med en annan sorts befrielse, och i bergspredikan kallar Han till och med de förföljda och förtryckta här i världen för välsignade!

När det sedan handlar om välsignelse, om landet och riket som symboliserar välsignelse för det judiska folket, så förklarar Jesus hur det ligger till med det när han blir frågad av företrädare för judarna, vi kan läsa det i Lukas 17:20-21 ”Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma, svarade han: ”Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er.””

Så står det i Folkbibeln 15, i Bibel 2000 står det: Guds Rike är inom er… Viken översättning man än väljer så blir det tydligt att välsignelsen i eller genom ”Riket” inte handlar om det fysiska landet, en nation eller stat, utan om något helt annat… Mitt ibland er, inom er… I gemenskapen av de troende kan Guds Rike bli synligt. Vi bär alla på en del av det inom oss och i gemenskapen, mitt ibland oss, kan det bli verklighet.

I detta ser vi att befrielsen och välsignelsen som fanns i gamla testamentet har sina motsvarigheter i nya testamentet, men precis som för det judiska folket i gamla testamentet missförstod Guds handlande, så missförstår vi det många gånger också i det nya testamentet.

Lärjungarna visar efter uppståndelsen, redan innan Jesus tagits upp till himlen, att det förväntar sig just en sådan befrielse och välsignelse som deras förfäder trodde på. Vi läser från apostlagärningarna 1:6-8 ”När de nu var samlade frågade de honom: ”Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?” Han svarade dem: ”Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.””

Lärjungarna förväntar sig att riket ska upprättas precis så som Israels folk i gamla testamentet och precis så som judarna i johannesevangeliet förväntade sig, och de glömmer bort Jesu egna ord i Johannes 18:36 ”Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.””

Det kan verka konstigt. Det verkar ologiskt. Men till befrielsen och välsignelsen hör nu, liksom då, kallelsen att vara HELIG, att vara avskild, att inte vara likadan som den omgivande världen. Att ha ett annat syfte, ett annat mål, en annan kallelse än världen runtomkring oss.

I första petrusbrevet 2:9 står det: ”Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.”

Samma kallelse att vara helig finns alltså för de kristna idag som för det judiska folket i gamla testamentet.

Jag tror att det är detta vi glömmer så ofta när vi känner att vi går miste om välsignelser och löften, vi glömmer att det handlar om ett helt annorlunda sätt att bli välsignade på, men vi tänker oss, vi vill, precis som det judiska folket i gamla testamentet, precis som judarna i evangelierna, precis som lärjungarna i apostlagärningarna, att det ska se ut som världens framgång och välsignelse. Vi har så svårt att se att det kan se annorlunda ut är världen runt omkring oss…

Allt vi har lärt oss från världen runtomkring oss är att när vi är rika, glada, mätta och trygga, så är vi välsignade. Det är vad vi strävar efter och utifrån det så skapar vi oss våra liv, precis som det judiska folket före oss.

Tänk jag tror att det är det som gör att vi känner tomhet och otillfredsställelse så många gånger, att vi drivs av en strävan att fylla ett tomrum. Att vi inte ser, eller tar till oss, det helt annorlunda, den helt nya, synen på välsignelse som Gud vill ge oss. En välsignelse som vänder upp och ner på allt och som världen, och säkert också till viss del också vi själva, ser som en dårskap… Precis som Paulus säger!

Det låter kanske inte allt igenom hoppfullt, men det som verkligen är hoppfullt är det som jag började med: uppenbarelseboken 21:1-5b Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.”
Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”

Hur mycket vi än tar till oss Jesus undervisning eller inte, hur mycket vi kan leva ut Guds annorlunda, upp-och-ner vända Rike eller inte, hur mycket eller lite vi strävar eller får, så kommer Gud en dag att göra allting nytt.

Det som står emellan oss och den fullständiga befrielsen och välsignelsen kommer att försvinna och det blir en ny himmel och en ny jord där döden inte ska ”finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.”

Det välsignelsens rike som vi får smaka på i det nya förbundet kommer komma i sin fullhet en dag, men fram till dess så får vi längta och påminna oss om att inom oss och i gemenskapen med varandra så kan Guds Rike bryta igenom och bli synligt också här och nu.

Ett sätt att närma sig gemenskapen och påminna oss om detta är i nattvarden, den minnesmåltid som Jesus instiftade som det nya förbundets tecken.

Idag ska vi fira nattvarden, och jag ber att det ska få bli en symbol för förnyelsen och all den befrielse och välsignelse vi har i Jesus Kristus, vår Herre!

Bön:
Tack för att du gjort, gör och kommer göra allting nytt igen
Tack för möjligheten till befrielse och välsignelse
Tack för ditt handlande med ditt folk genom historien och idag

Hjälp oss att ta emot dina goda gåvor och din välsignelse i det år som ligger framför oss
Amen

Nattvard
1 kor 11: 23 Jag har själv tagit emot från Herren vad jag fört vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, 24 tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig.” 25 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig.” 26 Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s