Långfredag

Långfredag

Vi kan bara ana hur de som stod Jesus närmast den där dagen kände det.
Allt var förlorat. ALLT.
De som trott och hoppats att Han var Messias och nu är han död. Dödad på det mest förödmjukande sätt man kan tänka sig. Som en simpel tjuv. Korsfäst.

De som satt sitt hopp till Jesus framstår som ömkliga stackare i världens ögon.

Och så kände de sig säkert också.

De hade lämnat allt, bokstavligen, för att följa den de trodde var Messias och som skulle upprätta Israel som kungadöme. Och så blev det så här. Ingen revolution, ingen resning mot romarna. Inget nytt Israel.

De hade förväntat sig att få se stora saker, men fick se sin mästare korsfäst och död.

Paulus skriver i första korintierbrevet 15:19 ”Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.”

Och just så, som de mest ömkansvärda bland människor, tror jag att lärjungarna och de andra som följde Jesus, kände sig där på långfredagen.

Men Paulus fortsätter sitt brev, det vet vi nu, och han skriver:

20Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. 21Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. 22Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. 23Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, 25ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26Den siste fienden som förintas är döden, 27ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. 28Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.

Långfredagens sorg och förtvivlan kommer bytas i stor glädje.
Det behöver vi minnas en så här dag, i dödens närhet.
Det behöver vi minnas alla dagar då vi är i dödens närhet. Döden är inte slutet, det handlar inte bara om detta livet!

Alla ska få nytt liv genom Kristus och den siste fienden, döden, ska besegras en gång för alla!

Detta är vad långfredagen syftar till och som vi måste hålla blicken fäst på. Utan påskdagen har allt slutat där, och Jesus hade försvunnit in i historiens dimmor precis som alla andra messiasgestalter som levde vid samma tid.

Men något särskilt hände med Jesus som gjorde att han inte alls glömdes bort. Påskdagen!

Idag är det en sorgens dag, en begravningsdag, men som vid alla begravningar finns det ett hopp om uppståndelse en dag!

Och inte bara en uppståndelse och ett evigt liv, utan ett evigt liv tillsammans med Jesus, som jag sa för några gudstjänster sedan!

En uppståndelse till ett evigt liv fyllt av frid, glädje och obeskrivlig kärlek!

Och för att vi ska kunna få det, så var Jesu död på korset, lidandet och döden, HELT nödvändiga!

Varför då?
Varför var Jesu död nödvändig för vårt eviga liv?

För att förstå det behöver vi gå tillbaks till början, till Edens lustgård.
Vi behöver förstå att det som hände där, Adam och Evas uppror mot Gud, skilde människan från Guds närvaro och kärlen.
Inte genom att Gud slutade längta efter eller älska människan, det har han ALDRIG slutat med, utan det som hände var att människan på grund av sina val inte längre kunde ta emot det Gud ville ge.

Det kallar vi för synd.

Sedan dess har alla människor syndat.
Du och jag också.
Bara det att vi vet med oss att vi inte alltid gör det vi vet är rätt är bevis nog.

Jag hävdar att ingen enda av oss alltid gör allt som vi vet att vi borde göra.
Vi kan så klart ha mängder med ursäkter och förklaringar till varför vi inte gör det vi borde göra, men i slutänden är det ändå så att vi inte gör det goda. Det handlar inte bara om att låta bli att göra ont, utan också att vi inte gör gott när vi borde.

Det är det som Bibeln kallar synd och det som håller oss borta från Guds kärlek.

Det är också det som Jesus råder bot på där på korset.
När han, som inte syndat, tar på sig först vår synd och sedan konsekvenserna av den synden, så gör han det möjligt för oss att ta emot Guds kärlek igen!

Inte så att han får Gud att börja älska oss igen, utan att han tar bort hindret I OSS som hindrat oss från att ta emot Guds kärlek! Nu, tack vare Långfredagens händelser, kan vi lämna av oss vår synd och ta emot Guds kärlek!
Det är långfredagens budskap!

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Predikan, Värmlandsnäs och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s