I världen men inte av den, om kristen tro och politik

Jag läste en insändare i Sändaren av Sune Fahlgren (KLICKA HÄR) där han tar upp fem aspekter av Equmeniakyrkan, dess historia, självbild och framtid. Det jag tar fasta på är punkt fyra där han skriver:
”På 1950-talet var vi bäst.”
Om man frågar en pingstvän om rörelsens guldålder hänvisar de ofta till väckelserna på 1950-talet. Samma årtionde lyfter också missionare fram, men idealet är då det stora antalet riksdagsmän från SMF. På den tiden var också baptister och metodister inflytelserika i samhället. Denna idealhistoria visar att hur EK uppfattas av andra är viktigare än den egna självförståelsen.
Om kristen närvaro i samhället räknas i antalet riksdagsledamöter eller ”likes” på Facebook, kan det bli svårt att se hur en kyrka i positiv mening är skild från den värld till vilken Gud sänder henne.

Jag frågade Sune på facebook om hur han kommit fram till detta. Jag delar hans uppfattning om att det är så, men var nyfiken på om det gick att belägga. Jag fick svaret: ”Om du läser jubileumsböcker så ser du med vilken stolthet man noterade det stora antalet SMF-riksdagsmän!”. Så visst finns det belägg för detta. Stolthet eller inte så visar det stora antalet riksdagsmän att det finns en tydlig tradition eller tendens till att söka den politiska makten.

Som attraherad av anabaptismen har jag skrivit och predikat om förhållandet politisk makt och kristen tro vid flera tillfällen, genom att KLICKA HÄR kan du ta del av en del av det jag skrivit.

Att det varit lite kontroversiellt att ha åsikten att vi som kristna inte ska blanda oss i partipolitik, regeringsmakt eller politiska ideologier har jag förstått. Jag har så klart inte missat att ”missionare” haft tendenser till politiskt intresse, men hade helt missat HUR viktigt detta varit. I backspegeln kan jag hålla med Sune om att den politiska makten faktiskt är en stor del av självbilden för samfundet och att det ses som ett ideal.

Retoriken om att göra Sverige till det kristna land det en gång var är rotat i denna förställning om att det är lagar och politik som gör ett land kristet. Sverige ska bli kristet ”igen”, men ingen kan beskriva denna gyllene tidsålder eller visa när den var. (KLICKA HÄR) för att läsa ett inlägg om detta.

Kan det vara så att vara klassiskt Equmeniakyrklig inte handlar om att skilja sig från världen, utan snarare att försöka styra världen enligt vissa politiska ideal?

Jag ser fram emot en fortsatt diskussion runt detta aktuella och spännande ämne!

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Livet, Nyhetskommentarer, Politik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s