Kampen mot ondskan

Kampen mot ondskan är temat för dagen, och det kan tyckas lite drastiskt, lite dramatiskt och kanske till och med lite verklighetsfrämmande.

Bild1När vi tänker oss kampen mot ondskan så ser vi för oss en dramatisk bild, hur en krigare går emot en stor demon.
En tydlig och stor ondska som vi kan identifiera i världen. Den stora, tydliga ondska som får stora tydliga resultat, som den här bilden från staden Aleppo i Syrien från augusti i fjol.

Här ser vi ondskans resultat på ett tydligtBild2 och konkret sätt. Vi har inte svårt att föreställa oss den stora elaka demoniska kraft som ligger bakom förödelse av det här slaget. Det är en ondska som på alla tänkbara sätt måste bekämpas och ondskans verkningar i människors liv måste tas om hand.

Det tror jag de flesta är överens om. Vi är långt ifrån att alla är överens om HUR vi ska möta de som drabbas, men ingen vid sina sinnens fulla bruk kan säga att det inte berör oss.

Den typen av ondska är stor och tydlig, så stor och tydlig att den inte kan missas för den med ett fungerande samvete. MEN det finns en fara med den typen av stor ondska som vi kanske inte tänker på, och det vill jag prata om idag.

Det jag tänker på är att allt är relativt…

Vad menar jag med det?
JO, att när det finns en så stor ondska i världen, så riskerar vi att jämföra allt annat med det. Det du och jag gör, är förmodligen inte ens i närheten av den tydliga ondska som vi ser i till exempel Syrien och därför är risken större att vi ignorerar den, att vi fortsätter med den, helt enkelt för att ”ja, ja. Men det är ju inte lika illa som…”

Förra söndagen läste jag liknelsen om såningsmannen i Matteus 13:3-8 ”En man gick ut för att så. 4När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 5En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. 6Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. 8Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.

Då pratade jag lite om tistlarna, nu vill jag prata om sådden på vägkanten och Jesus förklarar det i vers 19 Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten.

Den ondska som vi utsätts för är inte den stora, utan Den ondska som gör att vi hör evangeliet, läser Bibeln, men inte förstår. Det är den onde som snappar bort det som Jesus sått!

Jag vill förtydliga det lite.
En av de många saker detta kan betyda är det jag brukar beskriva som ”Ja, ja. Men…” argument, eller ”Det måste du ju förstå…” argument.

Det är inte anmärkningsvärda saker, utan något djupt mänskligt jag pratar om. Jag utsätt för det och gör det själv ibland. När vi hör evangeliet så låter det så fantastiskt och ibland så konstigt att det låter som dårskap, som Paulus säger.

Och när vi hör vad Jesus i klarspråk säger, så säger vi ”Ja, ja. Men…” eller ”Det måste du ju förstå…” att så kan han inte ha menat, så kan det ju inte vara.

Jag kan ta några väldigt tydliga exempel.
Jesus säger: 38Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. 39Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. (Matt 5:38-39)

Vi säger: Ja, ja. Men viss sorts ondska måste vi ju värja oss mot. Det måste du ju förstå att det inte är menat att vi ska följa detta.

Jesus säger: 40Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. 41Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. 42Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig. (Matt 5:40-42)

Vi säger: Ja, ja. Men vi kan ju inte ge till vem som helst utan att de förtjänat det. Det måste du ju förstå att det inte är menat att vi ska följa detta.

Jesus säger 44Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er (Matt 5:44)

Vi säger: Ja, ja. Men det går att älska fiender samtidigt som man använder våld mot dem. Det måste du ju förstå att det inte är menat att vi ska följa detta.

”Ja, ja. Men…” och ”Det måste du ju förstå…”

Vi får klara tydliga bud från Jesus, men vår mänskliga natur vänder sig mot det och vi hör utan att förstå. Det är också ondskan som är aktiv, Jesus säger det själv. Det är den onde som snappar bort det som är sått i oss.

Och i jämförelse med det som händer i Syrien så är det ju inte så farligt…

Att jag inte ger åt den som ber mig är ju inget i jämförelse med detta…
Att jag inte älskar min fiende är inte så farligt i jämförelse…

Och det är just jämförelsen som är så farligt…
Så länge det finns de som är värre så är det jag gör inte så farligt…
Ja, ja. Men han eller hon är ju värre…
Det får oss att blunda för att vi alls är utsatta för något ont och än mindre motiverar det oss att kämpa emot.

Jag kommer att tänka på hur Jesus bemöter Petrus när han bekymrar sig om vad Johannes gör och vad som kommer hända med Johannes i framtiden.

Händelsen utspelar sig i Johannes 21:21-22 21När Petrus såg honom frågade han Jesus: ”Herre, hur blir det med honom?” 22Jesus svarade: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig.”

Vårt bekymmer är inte om det finns de som faller för större ondska än vad vi själva gör. Vårt bekymmer är inte vad alla andra gör, utan vad VI SJÄLVA gör.
Jesus säger till oss, till dig och till mig, också: ”Vad rör det dig? Du skall följa mig.”

Om det finns de som är 1000 gånger mer fallna i ondska och bryter miljoner gånger fler bud än mig, så har jag inte med det att göra. Mitt bekymmer ska vara min relation med Jesus, MIN kallelse till Guds Rike och det frö som Jesus sår i MIG!

Jag ska ta vara på det fröet och inte låta den onde snappa bort det, även om han snappar bort så mycket mer från andra!

Det är min främsta kamp mot ondskan, det den onde försöker göra mot mig.

Det betyder inte att allt det andra är oviktigt, men det betyder att om jag inte vaktar mitt hjärta så går jag förlorad och då kan jag inte heller hjälpa någon annan att bli räddad!

Om min räddning, Jesus, rycks bort från mig, så kan jag inte erbjuda den räddningen till andra heller!

Och det är en strid.
En strid som några tycker är nedslående. Man känner att det är så mycket som river och sliter och drar åt alla håll och kanter att det är svårt att veta vilken strid man ska välja.

Och visst är det en kamp.
MEN det är en kamp som inte behöver vara nedslående, för vi VET att vi kommer vinna!
SEGERN är redan vunnen.
I Jakob 4:7-8 står det: 7Böj er alltså under Gud. Stå emot djävulen, och han skall fly för er. 8Närma er Gud, och han skall närma sig er.

Stå emot, var trygg i Jesus, så kommer den onde att FLY!
Inte backa, inte tveka, inte lugna sig lite, utan FLY!

Sedan tror jag inte heller att det handlar om ett endera eller.
Jag HOPPAS verkligen att det inte handlar om ett endera eller.
Vi kan aldrig genom att uppfylla lag och regler uppnå det som förväntas av oss, det är sant. Vi kommer misslyckas, vi kommer falla, vi kommer snava.
Men kanske handlar det inte så mycket om det, som om hur vi ser på hela saken.

Det handlar inte om att segra i varje enskild strid, utan det handlar om vad de enskilda händelserna gör med vår relation till Jesus, om de tillåts ”snappa bort” fröet till Guds Rike eller inte.

Om vi fastnar i att det inte är någon fara för Jesus menar inte något med det han säger ändå och i och med det helt lägger ner våra vapen och ger upp, så tror jag att mycket av det som Jesus sått i oss blivit bortsnappat.

Om vi däremot vaksamt tar till vara och fortsätter på den smala vägen. Om vi tar Jesu bud på allvar, så bevarar vi det Jesus sått i oss.

Det tror jag är hela skillnaden!
Säger vi ”Ja, ja. Men…” eller ”Det måste du ju förstå…” så säger vi egentligen att det Jesus säger inte är sant. Vi säger att det Jesus säger att vi ska eller inte ska göra inte spelar någon roll, att det inte finns något att ångra och göra bättre. Med det sättet att tänka och resonera så är kampen inte bara över, den finns inte över huvud taget!

Alternativet är att inse att jag borde, men att jag misslyckas när jag försöker. Att jag misslyckas, men att det ALLTID finns möjlighet att tack vare Jesu kärlek ångra sig och försöka igen! Vi får omvända oss, flera gånger om det behövs!

Men det kommer vi aldrig göra om vi inte erkänner att vi gjort fel…
Om vi istället för att omvända oss försöker förklara att ”Det måste du ju förstå att det inte är meningen”…

Det vi ofta finner nedslående är att påminnas om att vi inte alltid lyckas, att vi inte alltid når framgång. Jag tror att det är därför vi försöker förändra Bibelns ord, Jesu ord, för att det är jobbigt att inse att vi gör fel.

Och det ÄR jobbigt, men KAMP mot ondskan ÄR jobbigt!
Att påstå att det inte är ondska, att det inte är kamp.
Det är inte att kämpa, det är att ge upp!

Samtidigt är det den vägen som SANN SEGER finns!

Jesus har vunnit segern och han bjuder in oss att vara del av den!
Inte genom att förneka striden eller ge upp, utan genom att han hjälper oss till en total SEGER!
DU är inbjuden till den segerfesten!
Välkommen!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s