Shofarerna kallar till strid

Andra Timoteusbrevet 2:4
SFB 15
Ingen soldat trasslar in sig i civila angelägenheter, han vill stå i tjänst hos den som har värvat honom.
B2000
Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter om han vill vara sin befälhavare till lags.

Idag talar vi om strid, vi talar om att gå ut i strid för Jesus. Det passar bra eftersom kyrkoårets tema är ”Den kämpande tron”. Vi vet att stridshornet ljuder över världen och att slutstriden snart ska stå. Du och jag är kallade att vara soldater i den striden. Nya testamentet är fullt av bilder av strid. Nu i vår har vi pratat om Guds vapenrustning till exempel, och det finns en anledning till det.

Runt om i vår värld finns det ondska och mörker, det kan ingen som sett på nyheterna ha missat. Att ondskan finns där ute, det är inte någon överraskning för den som läser Bibeln heller. Bibeln berättar redan från början att ondskan tagit sig in i världen och att den ställer till med så mycket. Sjukdomar, svält, krig, naturkatastrofer och så vidare, och VI Guds folk, är kallade att vara del av Guds Rike, ett nytt rike, en ny värld, där ondskan inte finns. Vi är kallade att representera det riket här på jorden redan nu, medan vi väntar på att Jesus ska komma tillbaks för att försona ALLA med sig själv!

Vi lever i fiendeland och vi väntar på förstärkningar i form av vår kung…

Och då är uppmaningen att inte trassla in oss i civila angelägenheter!

Vad menas med det då?
Ett exempel kan vara liknelsen om såningsmannen. Många har hört den förut, men den finns i Matteus 13:3-8 ”En man gick ut för att så. 4När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 5En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. 6Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. 8Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.

Senare berättar Jesus vad liknelsen betyder och vers 22 står det: 22Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt.

Så är det alltså att trassla in sig i civila angelägenheter, ordet om Guds Rike går förlorat. Vi förlorar striden helt enkelt, och vi är inte vår befälhavare till lags.

Men hur ska man kunna lyda då? Om saker krävs av mig i striden som jag inte begriper? Om saker som att älska sin fiende och ge bort vad jag äger är en del av det?

Jag tänker mig en skyttegrav.
Detta är en bild från första världskriget.
2016-02-21 3
Soldaterna i skyttegraven ser på sin höjd ett par meter framför sig, sedan är det en smutsig jordvägg. De befinner sig mitt i krigets fasor, men ser inget. De kan, om de är modiga, sticka upp huvudet ovanför kanten för att få se lite mer av slagfältet, men de kan inte se mycket och det är farligt.

Det deras uppgift är, om de ska nå framgång som soldater, om de ska vara sin befälhavare till lags, är att lita på att även om de själva inte ser och förstår, så finns det en befälhavare som ser den stora bilden. Som ser hela slagfältet och kanske hela kriget.

Hela kriget beror på om soldaterna är beredda att lita på sin befälhavare och göra det som förväntas av dem, eller om de låter sig trasslas in i civila angelägenheter.

Så är det också i det andliga krig vi befinner oss i. Vår befälhavare, Jesus, ger oss betydligt mycket mer information än soldaterna i skyttegravarna får. Hela Bibeln är en beskrivning av kriget mellan det goda och det onda och vi vet planen. Vi vet planen och vi vet vad vår befälhavare förväntar sig av oss.

Ändå riskerar de civila angelägenheterna att kväva det som såtts i oss.

Vi vägrar ofta att göra som befälhavaren vill, eftersom vi inte ser mer än jordväggen framför oss och inte litar på att Han har koll på vad som behövs göras!

Bibeln är full av sådant också, och idag när vi pratar om shofarer så finns det ett utmärkt exempel på detta med att lyda i strid, fast man inte ser målet.

I Joshua 6 berättas det om Jeriko och hur det gick till när Israel intog staden.

Något förkortat står det så här:

2 Herren sade till Josua: ”Nu ger jag Jeriko och dess kung i ditt våld. 3Alla krigare skall tåga runt staden, de skall vandra ett varv. Sex dagar skall ni göra så. 4Sju präster skall bära sju vädurshorn framför arken. Den sjunde dagen skall ni tåga sju varv runt staden, och prästerna skall stöta i hornen. 5När vädurshornen ljuder, när ni hör hornstöten, skall folket höja ett väldigt härskri, och stadens murar skall störta samman, så att var och en kan gå rakt in.”

12Nästa morgon var Josua tidigt uppe. Prästerna lyfte upp Herrens ark, 13och de sju prästerna som bar de sju vädurshornen gick framför Herrens ark och stötte hela tiden i hornen. Krigarna gick framför dem, och eftertruppen följde bakom Herrens ark, och hela tiden stötte man i hornen.
14De tågade runt staden ett varv denna andra dag och återvände därefter till lägret. Så gjorde de sex dagar.
15Den sjunde dagen var de uppe i gryningen och tågade på samma sätt runt staden, sju varv; endast den dagen tågade de sju varv runt staden. 16På sjunde varvet stötte prästerna i hornen. Josua sade till folket: ”Höj härskri! Herren ger er staden. ”
20Nu höjde folket härskri, och man stötte i hornen. När folket hörde hornstöten höjde de ett väldigt härskri, och murarna störtade samman så att var och en kunde gå rakt in. Så intog de staden.

Israels folk och Joshua fick order från Gud.
Order om att gå runt staden och blåsa i horn…

Det låter ju helt vansinnigt, vilken befälhavare skulle ge en sådan order?

MEN de litade på Gud, det litade på befälhavaren och de lät sig inte dras in i civila angelägenheter utan gjorde som befälhavaren ville. Och de vann en stor seger!

På samma sätt är det i den strid vi står i.
Vi förstår inte vad som händer, vi förstår inte varför vi ska göra det vi befalls göra.
Det verkar som dårskap skriver Paulus i Bibeln.
MEN om vi litar på vår befälhavare så gör vi det ändå, och då KOMMER vi vinna seger!

Shofarer runt om på vår jord kallar oss till strid, basunerna ljuder!
Shofarerna talar om att Kungen kommer, att slutstriden ska stå, och vi ska vara vakna och redo.

Försoningsdagen står för dörren!
Väntan är över!

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Predikan och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s