Vad är du kallad till 2016?

Så här i början på året känns det viktigt, åtminstone för mig, att fundera lite runt det här med kallelse. Vad är jag kallad till i det nya året? Vad har Gud för planer? Vad vill Gud med min församling? Hur passar jag in i planen för församlingen? Vad är min del och mitt ansvar för församlingens kallelse och uppgift?

Jag kan så klart inte ge just dig din exakta uppgift, det är en sak mellan dig och Gud, men jag kan och behöver säga att just du HAR en uppgift att fylla och att ingen annan än du kan fylla den. Just du, här idag, är kallad av Gud! Inte bara kallad, utan det är så att Gud behöver dig för att Hans planer ska uppfyllas!

Det är vad jag tänkte skriva om idag!

När man pratar om kallelse och Guds planer i kyrkan så finns det vissa verser som nästan alltid kommer upp, och jag tänkte på något sätt börja i de verserna.

Jeremia 29:11
Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.

Romarbrevet 8:28
Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.

Romarbrevet 11:29
Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.

Det är folkbibelns översättning, den mer vanliga, Bibel 2000 eller 1917 har en annan översättning av samma vers och säger ”Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse.”

I den lilla skillnaden tror jag att det ligger en viktig sak för oss att ta till oss. En sak som har betydelse också för hur vi ser på de andra verserna. Frågan är så klart större än de här verserna, men den handlar om Gud är en Gud som alltid får sin vilja fram, eller om Han inte alltid gör det.

I Sverige bär vi genom vår kultur på ett stort Lutherskt arv, och då menar jag inte lille luther som tar bort allt det roliga ut tron, för det ör en nidbild av Luther som kanske stämmer på statsreligionen i Luthers namn, men inte på Luthers egen teologi. Nej, det jag menar är att vi tenderar att se människans val som helt passivt. Minsta andetag om att det finns något som människan gör i samverkan med Gud möts med motargumentet att det rör sig om gärningslära, att man kan förtjäna sin frälsning. Så direkt vill jag säga att det inte handlar om det. Det handlar om vad som händer EFTER frälsningen, när man tackat ja till Guds erbjudande i Jesus Kristus. För där är Bibeln tydlig. Lika tydlig som Bibeln är när det gäller att inga gärningar kan lägga till eller dra ifrån till frälsningen som är gratis genom tron, lika tydlig är Bibeln när det gäller att gärningar hör ihop med tron. Men det är en helt annan predikan som jag kan ta om jag får komma tillbaks någon gång.

Nu handlar det om huruvida Gud är en Gud som alltid får som Han tänkt sig eller inte. Det är nämligen oftast så vi läser de där verserna. Eftersom den lutherska tanken, något förenklad, är att vi inget ska göra och Gud alltid får som Han vill, så betyder verserna att vi oavsett vad vi gör lever i Guds frid, att allt samverkar till det bästa för oss och att vi alltid har tillgång till Guds gåvor och lever i Hans kallelse…

Vi tänker oss att om Gud är allsmäktig så kontrollerar Han också allt som händer, men erfarenheten är ju faktiskt en annan…

Jag tror att det är den bilden av Gud, att Han alltid får som Han vill, att Han kontrollerar allt, som gör att det alls finns ett theodicheproblem… Theodicheproblemet är den fråga som kristna ofta får: Hur kan Gud vara allsmäktig och god på samma gång?

Jag tror att det bottnar i en bild av allsmäktighet som inte stämmer med bibeln helt enkelt. Bibeln kallar Gud för allsmäktig, så det får vi förutsätta att Han faktiskt är, frågan är alltså inte OM Gud är allsmäktig utan HUR Han är det.

Den syn på allsmäktighet som Luther gett oss, och som han i sin tur fått i arv från den konstantinska kyrkan, den romerskkatolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna är en syn som innebär att vara allsmäktig är detsamma, eller mycket lika, att vara allkontrollerande.

Skillnaden mellan kristendomen och alla andra religioner brukar jag hävda är att det inte går att hitta på en sådan Gud som Jesus. Den makt Gud visar oss i Jesus är så olik allt vi människor kan komma på att det är osannolikt att någon människa kommit på det. Om vi människor tänker oss gudar, så kommer de se ut lite grann som större och mäktigare versioner av oss människor. De religionerna skulle vem som helst kunna uppfinna om man ställer sig frågan: ”Om jag vore oändligt mäktig, hur skulle jag göra då?”.

När Kejsar Konstantin tog över den kristna tron början av 300 talet ändrade han också bilden av Jesus och Fadern i exakt den riktningen. Om Kejsar Konstantin och hans präster fått vara allsmäktiga, så skulle de kontrollerat allt. Därför måste det vara så Gud också ser på allsmäktighet. Det som sker är Guds vilja. Endera direkt genom att Han uttryckligen vill det, eller indirekt genom att Han tillåter det.

Men det är inte riktigt den sortens allsmäktighet som framträder om vi läser Bibeln med målet att förstå hur Gud ser på det…

Min övertygelse är att Gud om Han vill skulle kunna vara just den typ av kontrollerande Gud som Konstantin föreställde sig. Om Han bara ville. Men Bibeln visar oss en annan sak…
Bibeln visar oss att saker och ting långt ifrån alltid blir enligt Guds vilja, och det eftersom Han inte bara låtsas dela med sig av sin allmakt till oss, utan att Han faktisk gör det på riktigt!

Vi har möjlighet att gå emot Guds vilja, även om vi är kallade att följa den. Inte bara vi, utan änglar och andemakter också. I Daniels bok, tionde kapitlet, berättas hur Gud ville ge Daniel ett bönesvar, men att Hans bönesvar hindrats av den demonfurste som kallas prinsen av Persien. Det handlade inte om att Gud egentligen ville något annat. Nej Gud ville, men motarbetades. Den fria viljan kan gå emot Guds uttryckliga vilja helt enkelt.

Gud ÄR allsmäktig, det är inte fråga om annat, men Han använder inte sin allsmäktighet på det sätt som du och jag skulle göra om vi Hade haft den…

Gud delar med sig av sin allmakt, delegerar ansvar till människan, redan i lustgården, och ger makt att upprätthålla det ansvaret. Många har säkert hört talas om förklaringen till varför Gud gör det. Gud är relation, Gud är kärlek, och kärlek och relation kan bara existera mellan fria varelser. Om vi kontrollerades helt av Gud, så skulle vår kärlek till Honom bara vara en befallning, inte ett genuint gensvar på Hans kärlek till oss.

Baksidan av den fria viljan och att Gud delar med sig av sin allmakt är att det kan vändas emot Honom, och det vänds ofta emot Honom. Och Han tar inte tillbaks den delade makten bara för att vi inte gör som Han vill, det vore detsamma som att ta bort den fria viljan från början. Om vi inte får använda den fria viljan att göra och välja fel, så är det ingen äkta fri vilja helt enkelt.

Istället för att tvinga oss genom att ta bort vår fria vilja, eller hota oss med att ta bort vår makt om vi inte gör som Han vill, så kallar Gud oss med sin kärlek! Det är kallelse, Gud som kallar med sin kärlek, men som inte tvingar sig på eller driver igenom sin vilja utan att samarbeta med oss.

Där Guds Rike brutit fram genom HELA historien har det varit i samarbete med det folk Han kallat. Genom hela den bibliska historien, Abraham, Mose, Israel, Apostlarna, Paulus och så vidare handlar det om att Gud kallar sitt folk och att Han verkar först i samarbete med dem. I den efterapostoliska tiden har vi också flera exempel på väckelserörelser där man återvänt till Guds ord och ställt sig i dess tjänst. Då bryter Guds Rike fram!

Se bara på Sunne Missionsförsamling!
Arvet ni förvaltar här kommer av att människor ställt sig villiga att samarbeta med Gud, att de faktiskt GJORDE något, att de tog sin kallelse på så stort allvar att de inte kunde förbli passiva!

Kallelsen innebär att Gud erbjuder oss en framtid.
Om den framtiden blir verklighet eller inte beror på om vi är villiga att arbeta tillsammans med Gud för att nå den!

Gud har fridens tankar för oss och låter allt samverka till det bästa för oss. Han har kallat oss och ångrar inte det. Det ÄR sant, men om vi ska få uppleva det Gud har i beredskap för oss så måste vi samarbeta.

Det är liksom inte Gud som ensam ska samverka så att allt blir till det bästa, utan du och jag behöver också göra vår del i den samverkan!

Så vad är vår kallelse?
Min, din och församlingens kallelse?
Vad vill Gud med Sunne?

Detaljerna vet jag inte. Exakt vad det innebär i handling vet jag inte. Vad just DU har för uppgift vet jag inte. Jag vet ATT du behövs, ATT du är kallad, men detaljerna får vi reda ut senare.

Vad vet jag då?
Jag vet att Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Det står i första timoteusbrevet.

Jag vet att det innebär att vi alla har del av Jesu befallning i Matteus 28 där Han säger:
”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. 19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Alltså Gud vill att alla ska bli frälsta och därför säger Han till oss att gå ut och göra lärjungar!

Gud ångrar inte den kallelsen, han har fridens tankar för oss och allt kommer samarbeta för det bästa när vi utövar den kallelsen!

Frågan är inte vad Gud vill, frågan är vad du och jag gör med det som Gud vill!

Gud kallar dig!
Vad svarar du?

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Predikan, Undervisning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s