Guds vrede och straff och försoningslärorna

Ofta i diskussionen framförs det att den subjektiva försoningen förnekar, eller tar bort Guds vrede och straff. Få saker kunde vara mer främmande än det påståendet. Tvärt om slår den subjektiva försoningen vakt om guds vrede och straff på ett sött som den objektiva har svårt att göra.

Waldenström förklara det på följande vis:
När det handlar om Guds vrede över synden så kan vi förstå att den inte kan var borttagen genom Jesu offer. Gud måste hata synden så länge Han är den helige Guden, Vreden över synden är så att säga baksidan av kärleken till rättfärdigheten. Om den ena finns, så måste också den andra finnas.

När det sedan handlar om Guds vrede över syndaren så kan man bara tala om den i den bemärkelsen att den som förblir i synden drabbas av Guds vrede över synden. Och det är inte förändrat genom Jesu död.

Syndens lön, för den syndare som genom sin otro förblir i synden, är än idag Guds vrede och döden. Apostelns ord gäller fortfarande. Köttets sinne är döden, om ni lever i köttet kommer ni dö och vad ni så ska ni skörda och så vidare.

Där synden finns, där finns också Guds vrede eftersom Gud är en rättfärdig Gud. Att frälsas från den vreden det kan bara ske genom att rättfärdiggöras från synden. (Rom 5:9)

Ja till och med när den enfödde Sonen gav sig ner i vår synd, så drabbades också Han av Guds vrede över synden. Men som sagt var så handlar det egentligen om Guds vrede över synden och inte över syndaren Precis som en faders ilska på sitt barn inte är en ilska över barnet, utan över det som barnet gjort fel, så kallas det ändå för en ilska mot barnet. Och trots att det egentligen är en ilska mot det som barnet gjort fel, så drabbas barnet av ilskan. Men när det gäller barnet i sig själv så älskar fadern det med värme.

Alltså: Guds vrede MÅSTE finnas kvar så länge Han är kärlek! Han kan inte annat än vara vred över det som hindrar Hans kärlek från att nå människan. I frälsningen räddas vi TILL Gud, men också FRÅN Guds vrede. Det har Jesu offer inte förändrat.

Det finns inget i den subjektiva försoningen som motsäger detta.

Om man däremot tar den objektiva försoningen, dör det är Gud som blidkas, så innebär den att Guds vrede tas bort. Hur kan Gud vara vred om Hans vrede släckts i Jesu blod? Det är en fråga som ännu inte fått något svar.

Sant är förvisso att många företrädare av den subjektiva försoningen också förnekar Guds vrede och straff, men detta är ingen slutsats som kommer ur en förståelse av den subjektiva försoningen, utan snarare en föreställning kommen ur ett förnekande av det Bibeln talar om.

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Undervisning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s