Bönsöndagen

Vi försöker nu komma ikapp med några av Lottas predikningar.
Denna från Bönsöndagen

Lukas 18:1-8 Svenska Folkbibeln (SFB)
Änkan och domaren
Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. ”I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.”
Och Herren sade: ”Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?”

Idag är bönsöndagen.
Det är gott att få ha det som tema, speciellt då vi hela denna termin har haft bönen i fokus på våra café Annorlunda träffar. Vi har bett tillsammans och var för sig. Vi har gått igenom bönen Jesus själv lärt oss, Vår Fader, och vänt och vridit på den för att se vad kärnan av bön är.

Så när jag satte mig och skrev denna undervisning insåg jag att risken fanns att dagens predikan blir en upprepning av det vi hittills under terminen gått igenom.
Men som tur är så är Guds Ord levande- och dagens Bibeltext har något att lära oss som vi hittills inte gått igenom. Samtidigt är Guds Ord ofta också väldigt utmanande, och för att komma åt det den idag har att lära oss behöver vi gå ganska djupt i vårt resonemang.

BÖN!

I Bibeltexten lyssnar vi till Jesus som berättar en liknelse om bön. Den liknelse Jesus använder är den om en domare som först inte lyssnar till den bedjande änkans vädjan och önskan, men sedan ger efter för hennes ”tjat”.

Och genom att använda denna bild i sin liknelse, utmanar Jesus oss. För han säger klart och tydligt vad målet med liknelsen är, alltså vad han vill att vi ska lära oss av den.
Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna.
Detta är alltså en liknelse för att visa hur viktigt det är att vi envist fortsätter att be. Att vi inte ska ge oss, inte ge upp med att be till vår Gud.

Men. Samtidigt använde Jesus i liknelsen bilden av en lomhörd och hårdhjärtad domare för att förklara varför vi måste vara envisa. En domare som mottagaren av bön, något som verkar vara en beskrivning av Gud. En domare som stänger sina öron för våra böner, som vi bara är genom att ”tjata” på har möjligheten att nå fram till.
Och sen landar Jesus i att spräcka den bilden genom att i slutet av texten konstatera att Gud inte alls är lomhörd eller svårövertalad, utan snabb med att höra vår bön och skaffa oss rätt.
Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem?

Hur går det ihop? Om Gud snabbt svarar oss och skaffar oss rätt behöver vi ju inte fortsätta be- då har ju vår bön redan fyllt sitt syfte. De två påståendena som vi ska förhålla oss till i dagens text går inte ihop. Att vi ska be uthålligt går inte ihop med att Gud skulle svara direkt. Lika lite som att Gud som Han visade sig i Jesu kärlek på korset skulle vara lomhörd för att vi ber, en domare över böner. Det ena utesluter det andra.

Det är i detta kraftfältet vi behöver möta dagens text. Om Gud är snabb med att svara, varför ska vi då envist be? Och hur skulle det komma sig att en god och kärleksfull Gud inte skulle svara på våra böner direkt?

Det finns en del sätt för oss att komma åt det här problemet.

Det enklaste är att snabbt läsa förbi stycket och lägga det åt sidan. Men det är viktigt att vi faktiskt tar oss tid att med öppet sinne möta det- att vi inte bara släpper problemet. Liknelserna är menade åt oss, att förstås av oss- Jesus berättade dem som han gjorde just för att vi som vill komma nära honom på ett alldeles speciellt sätt ska kunna göra det.
Matt. 13:10-13
Lärjungarna kom fram och frågade honom: ”Varför talar du till dem i liknelser?” Han svarade dem: ”Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra… Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte.
Så att hoppa över liknelsen kan vi inte göra.

Ett annat sätt är att säga att är att försöka förändra betydelsen i begreppen som används. Alltså till exempel att liknelsen kan handla om att bön i allmänhet, inte samma bön. Alltså uthållig bön men olika böneämnen.
På det sättet kommer vi undan tanken att Gud inte skulle höra oss- istället handlar det om oss och att vi inte litar eller tror på att Gud faktiskt svarar oss. Om vi bara hade mer tro så skulle vi förstå.
Men det resonemanget faller i och med att Jesus i denna liknelse faktiskt kopplade uthålligheten i bön till en och samma önskan som kvinnan tog upp- skaffa mig rätt. En annan sak den faller på hur många böner om samma sak som David i Psalmerna bad. De flesta av hans böner är kopplade till samma önskan, hans önskan att bli befriad från fiender.
Ps. 55:2-4
Gud, lyssna till min bön, dölj dig inte när jag ber, hör mig och ge mig svar. Jag våndas i min oro, jag får ingen ro för fiendens rop, för de ondas skrän…

Ytterligare ett sätt att förklara är att göra liknelsen lite mer abstrakt. Till exempel genom att säga att betydelsen är att Gud visst svarar oss, men inte som vi väntat oss eller kan se. Att svaret alltid kommer, men att det kan vara både ja, nej, inte nu och inte som du tänkt dig.
Med denna förklaring kommer vi också runt tanken att Gud inte skulle svara- men vi fastnar istället i tanken att Gud är otydlig, eller försvårar en relation med sig själv. Eller att det hänger på oss att förstå hur Han svarar för att det alls ska gå att förstå Hans svar.
Men är det verkligen ett hållbart sätt att försöka förklara konflikten mellan uppmaningen att vi envist fortsätta be med påståendet att Gud snabbt svarar på bön? Borde inte Jesus då istället ha försökt lära oss att se hur Gud svarar, eller istället sagt att vi INTE skulle tjata på Gud. Och varför lärde han oss alls bönen Vår Fader- en bön som vi ofta och regelbundet ber runtom i våra kyrkor runt hela jorden?
…Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt.

Ytterligare ett försök till förklaring skulle vara att lägga till saker i den, genom att tolka att Gud svarar på våra böner direkt- om vi bara ber på rätt sätt. Att det handlar om vilka ord vi använder, om när vi ber eller hur vi ber. Om var vi ber… eller om hur mycket tro vi har på det vi ber och att det ska besvaras. Änkans bön blev besvarad för att hon tillsist tjatade på rätt sätt.
Igen landar vi i att Gud försvårar för oss, och att vi måste prestera bön på ett eller annat sätt för att det ska ”fungera”.
Men inte heller den tanken håller. I versen innan Jesus ger oss bönen Fader vår, säger han:
Matt. 6:7
Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull.

Alla dehär förklaringarna kan vid första ögonkastet verka funka. Men de håller inte, jag skulle vilja påstå att de rent utav är livsfarliga! Ändå är det inte ovanligt att vi hamnar i dehär situationerna och gör de här tankelooparna när vi läser ur Bibeln, speciellt när vi kommer till Jesu liknelser. Vi fastnar. Skjuter dem ifrån oss, lägger till eller drar ifrån och drar fel och faktiskt ganska farliga slutsatser, som nästan fungerar men i slutändan leder oss helt fel.
I fallet med denhär liknelsen landar vi hela tiden i ett av två diken. Gud är något annat än fullkomlig kärlek, eller att vi måste prestera för att komma åt Hans kärlek.

Och de tankarna är livsfarliga. Det vi måste göra, för att inte hamna i de slutsatserna, är att sätta liknelsen i sitt sammanhang. Vi måste läsa den och möta den med hela den Bibliska erfarenheten samlad, med Jesus som tolkningsnyckel.

Jesus talar om en avvisande domare, men att Gud skulle vara undvikande, försvåra vår relation med Sig själv, vara otydlig eller kräva prestation av oss människor är helt absurt.
Sådan är INTE vår Gud. Det vet vi enklast genom att se på Jesus som person. Jesus som han visade sig på korset är Guds sanna avbild- och i den fullkomliga kärleken han då visade finns inget lomhört, dömande eller förkastande. Det enda som finns är en kärlek som gör allt för oss, en längtande kärlek, en kärlek som fötts ur kampen efter relation och gemenskap med oss. En fri kärlek, och en tydlig kärlek. Inte en domares försök att bli kvitt oss.
Och Herren sade: ”Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt.

Vägt mot hela den Bibliska erfarenheten och Jesus som person så är det alltså omöjligt att domaren skulle vara en bild av Gud. Ändå finns domaren med i liknelsen! Varför? Följ mig i tankarna: Det innersta av liknelsen handlar om en förändring, en inre förändring. Envis bön förändrar domarens inställning. Men i och med att Gud redan tåligt och i kärlek lyssnar till oss och svarar oss så kan inte förändringen handla om Gud.
Jak. 1:17
Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.

Men det finns två parter i bön. Den ena är Gud. Den andra är vi. Och Jesus säger faktiskt själva- även om det är lätt att missa- att målet med liknelsen är hur vi ska förhålla oss till bön, inte att beskriva Guds sätt att möta vår bön. Vår envishet att be får till resultat att vår egen inställning förändras.

Men sa jag inte nyss att tanken att vi skulle prestera, be mer eller annorlunda eller med mer tro eller andra ord, var livsfarlig? Att det kunde leda oss till en förvrängd bild av Gud? Att risken var att vi hamnade i diket att Guds mottagande av vår bön på nåt sätt skulle handla om oss? Att vi måste prestera för att komma åt Hans kärlek, få Honom att lyssna till vår bön.

Jo. Det sa jag. Samtidigt, är det inte så att vi ofta tänker just så? Att vi tolkar vår upplevelse att vi inte får ett bönesvar som ett underkännande av oss som den som ber? Kan Gud verkligen höra min bön? Min bön är ju så svag, så ovärdig. Som en fattig änka inför en mäktig domare.

Genom den liknelse Jesus berättade, sätter han fingret på just detta tänk och pekar på just denna fallgrop vi ofta landar i genom vårt mänskliga resonemang.

Men genom Jesus har vi möjligheten att se helheten, den faktiska betydelsen av det han sa.
Matt. 13:11
Lärjungarna kom fram och frågade honom: ”Varför talar du till dem i liknelser?” Han svarade dem: Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter…

Vår envishet att be får till resultat att vår egen inställning förändras. Inte för att Gud ska förändras och lyssna. Gud hör redan! Gud lyssnar redan! För att vi ska förändras och komma ihåg att Gud inte är domaren, och att vi i egen kraft inte kan Honom att lyssna bättre.

För att vårt inre ska förändras till att vi förstår att vi inte ber i vårt eget namn. Vi ber i Jesu namn.

Be envist måste vi göra för att vårt inre ska förändras från strävan att i vår egen värdighet prestera bönen till att i Jesu namn lägga våra böner inför Gud.

Be envist behöver vi göra för att kunna svara ja på den fråga som Jesus sist ställer i liknelsen:
Men frågan är, kommer Människosonen att finna en sådan uthållig tro som änkan hade här på jorden när han kommer tillbaka?”

Be envist måste vi göra för att direkt kunna svara:
”Jag har inte behov av min egen värdighet, mina böner är i Jesu namn, med Jesu värdighet!”

Joh. 16:23,24
Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s