Den gode herden

Vi försöker nu komma ikapp med några av Lottas predikningar.

Förra gången jag predikade här så hörde jag vid kaffebordet berättas att fåren just fått lamm, och på Facebook har jag sett många fina bilder. Jag har ett par fantastiska vantar som är gjorda av fårull och här på altartavlan har vi en bild av både får och två herdar.

Jag vet vad får är. Jag vet vad en herde är. Men. Jag har ingen större erfarenhet av dem. Så när jag i Bibeln läser om får, herdar, fållor och grindar så känns det lite avlägset. Jag får ett hum om vad Jesus menar, men ingen klar förståelse.

Kanske är det bara jag, jag är stadsmänniska och jag tänker att många av oss andra mycket bättre kan föreställa sig vad Jesus menade när han pratade om får och fållor. Men oavsett så brukar det nästan alltid berika att försöka gå in lite djupare och sätta Jesu liknelser i sitt sammanhang.

Så. Jag har läst på och idag ska vi börja predikan med att bekanta oss med får och fållor. Jag har inga illusioner om att den beskrivning jag vill ge skulle vara exakt, och helt säkert har många av er personliga erfarenheter som både kan styrka men också säga emot det berättar. Men ändå vill jag göra ett försök, för att vi ska kunna komma närmre kärnan av Jesu undervisning.

Det första som går att konstatera är att får är en bild som Jesus ofta använde av sina lärjungar. Till exempel ber han Simon Petrus att vårda hans får när han själv återvänt till Gud i himlen.
Joh.21:16
Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.”

Så när Jesus talar om får, syftar han till oss som hans lärjungar. Men i dagens text talar Jesus inte bara om får, utan varje gång Jesus talar om dem så använder han plural formen: ”fåren”, en fårahjord. Överfört till oss, hans lärjungar, så betyder att han talar om församlingen av lärjungar.
1Pet.5:2
Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den…

Så det vi behöver utgå ifrån när vi möter texten idag är att det är riktat till oss som församlingen av Jesu lärjungar. Oss som Jesu fårahjord. Idag när vi lyssnar och tar till oss så behöver vi göra det med våra egna- och varandras- öron. Vi behöver tänka i ”vi”- form. Vad betyder dethär för ”oss” som församling.

BÖN!

Nyss sa jag att det oftast är enklare att komma till kärnan av det Jesus försökte lära oss genom att gå lite djupare in i de bilder han använde. Genom att verkligen anstränga sig för att försöka förstå dem. Ibland genom att leta efter andra ställen i Bibeln som berättar om samma sak. Ibland genom att googla på den info vi får i texten. Och ibland genom att prata med andra som har bättre koll, eller egna erfarenheter.

Och när jag höll på att skriva denna undervisning så mötte jag en vän som nyss varit i Israel. Vi började prata och kom in på får, fårahjordar och herdar. Och medan vi pratade så var det en sak som jag hajade till för som i allra högsta grad fördjupar betydelsen i dagens text.

För även om texten talar om att följa herden och känna igen hans röst, så börjar den i en fårfålla.
Den som inte går in genom grinden till fårfållan…

Min vän berättade att olika herdars fårhjordar i Israel, då som nu, delade fårfålla med varandra. Alltså. Flera herdar kunde över natten ha sina olika hjordar i samma fålla.

Vad betyder det idag? En fålla är ju ett ställe för trygghet och skydd. Men om församlingen av lärjungar är fårhjorden, vad är då fårfållan?

Har någon av er någon gång hört frasen: ”Det är bra att tro på något. Det ger trygghet.”

Föreställ er för en stund att fårfållan som vi som kristna delar med många andra är att vi tror på något, på en gud. Fler med oss tror på en gud. Det betyder att vi inte är ensamma om att tro- om att vara i trons fårfålla.
1Kor.8:5
…det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden – och det finns ju många gudar och många herrar…

I fårfållan är vi trygga. Men vi är inte unika i det. Det är fler än oss som har en tro på gud och fler än oss som hittar lugn i det. Så länge vi är i trons fårfålla så märks det kanske inte alltid någon större skillnad mellan oss och andra med tro.

Men betyder det att alla hjordar i fållan, all sorts tro i vår värld idag, är något bra? Hör vad Jesus säger i texten:
Ja, jag är grinden. De som kommer in genom grinden ska bli räddade och kommer att gå in och ut och finna gröna ängar.
Det finns flera hjordar i fållan. Men det finns en enda herde som har rätt att använda grinden.
Fåraherden däremot går in genom grinden.

Så vad betyder detta? Jo, att även om tro i allmänhet kan ge människan trygghet och lugn, så är det bara tron på Jesus som kan ge liv.
1Kor.8:6
…så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till.
All annan trygghet som man kan finna i trons fårfålla är falsk, och rent ut sagt farlig.
Den som inte går in genom grinden till fårfållan utan i stället klättrar över muren är en tjuv.
Tjuvens ärende är att stjäla, döda och förstöra. Mitt ärende är att ge evigt, överflödande liv.

Med detta i tankarna får texten vi nyss läste ett helt annat allvar i sig. För om vi delar trons fålla med också andra hjordar, då är det verkligen viktigt att vi minns hur vår herdes röst låter. Men inte bara minns hur den låter eller känner igen den, utan reagerar på den. Det står i texten:
Grindvakten öppnar grinden för honom, och fåren hör hans röst och kommer till honom. Och han ropar på sina får med deras egna namn och leder dem ut.
Han går framför dem, och de följer honom för de känner igen hans röst.
Men de följer inte en främling, utan springer sin väg eftersom de inte känner igen hans röst.

Varför är då det så viktigt? Om vi är trygga i trons fålla, om vi vet vilken hjord vi tillhör, om vi känner igen vår herde som den enda sanna herden som kan ge liv- varför är det då viktigt att vi kommer till honom och följer honom, reagerar på det han säger? Frågan kan verka nästan fånig, men vi måste ställa den. För svaret är inte alltid självklart. Alltför ofta stannar vi upp vid tanken att vi känner Jesus och hör till hans församling. Vi nöjer oss med att sova och vila i trons fårfålla, och känna igen vår herdes röst.

Så varför ska vi följa Jesus? Jo, för livet finns inte i fårfållan eller hos fårhjorden. Församlingen är en plats att hämta trygghet och stöd ifrån. Vår familj i Jesus är en fårhjord där vi delar samma herde och samma tro, värme och gemenskap. Tryggheten kan finnas i vår fålla, men inte livet. Livet finns hos vår herde, där vår herde går. Och vår herde öppnar grinden, kallar på oss och går ut. Han stannar inte i fållan. Han hämtar oss- ut från fållan.

Psalm 23
Herren är min herde, och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.
Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.
Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp och stav hjälper mig på vägen.
Du ger mig god mat mitt framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden, och dina välsignelser flödar över!
Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv, och jag ska alltid få bo i ditt hus.

Så låt oss nu gå in i nattvarden där vi inte bara får möta vår gode herde, lyssna på hans röst som vi känner igen utan följa honom ut ur den trygga fållasn för att få del av det liv han ger.
Joh.10:11
Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s