Påskdagen

Vi försöker nu komma ikapp med några av Lottas predikningar.
Denna från påskdagen

Idag är dagen då Sanningens Ljus skingrat mörkrets skuggor.
Idag är dagen då det eviga Livet krossat dödens makt.
Idag är dagen då Jesus Kristus vår Herre och Frälsare lämnade graven tom.
Vad ljus över griften!
Han lever, o fröjd!

Men idag är också dagen då soldaterna som stod vi Jesu grav och vaktade…
Matt. 28:13
…skakade av skräck för honom och blev liggande som döda…
Det gjorde de när de insåg att stenen var bortvältrad och graven tom. Vakterna sprang till fariséerna och berättade. Vakterna kunde inte tro det, och fariséerna ville inte erkänna det.
Jesu fiender, de som dömt honom till döden, trodde säkert att de nu var kvitt honom. Och så såg det ju ut. Det såg ut som om de hade segrat. Han var död och begraven. Men hur säkra de än var i att de vunnit, så visade det sig vara en falsk säkerhet och skräck kom över dem när de fick höra vad soldaterna berättade.
Här hade de kunnat välja en av två vägar. Antingen erkänna att de haft fel, erkänna att de gjort fel. Eller förneka det.
De valde att inte bara förneka det, utan dessutom hittade de på en lögn för att inte heller andra skulle se sanningen.
Matt. 28:13,15
”Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov.” Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag.
Och det ryktet sprids vidare också i dag. Människan tror sig ha blivit kvitt Gud och att allt vad det Jesus gjorde, lärde och stod för egentligen inte betydde något. Och det verkar ofta som om hon har rätt. På så sätt lever de allra flesta människor, idag som då, med den lögnen som fariséerna skapade.
Att Jesu uppståndelse aldrig hänt. Att den tomma graven var ett påhitt som det gäller att genomskåda och passa sig för. Många människor möter den tomma graven med rädsla och kanske också skräck. Om inte annat, så med att ta avstånd från den.

Här var mellan ljuset
och mörkret en strid,

Men varför? Varför skulle fariséerna hitta på en lögn? Varför väljer människorna än idag att tro på deras lögn? Varför är den tomma graven nåt att vara rädd för?
Jo, för om Jesus faktiskt uppstod så innebär det att allt det han gjorde, lärde och stod för betydde och betyder nåt. Att det spelar roll. Att det var och är sant.
Vad lärde han då som många hellre gömmer bakom en lögn än erkänner och accepterar?
Luk. 4:44,46-47
Han sade till dem:…”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse…”
Jesu tomma grav gjorde syndernas förlåtelse möjlig. Men för att ta emot förlåtelsen, för att våga tro på den tomma graven, måste vi ha insikten av att vi faktiskt behöver förlåtelse. Vi behöver vända om från vår synd. Det är skrämmande och det är orsaken att många lever i en lögn, medvetet eller omedvetet. För att skydda sig själva.

Nu storma, o tider!
Hans kyrka står fast,
som ljuset sig sprider
hans lära med hast.
Men den som tror på den uppståndne Jesus behöver inte inbilla sig något. Och behöver heller inte vara rädd. Hon får tro på Ordet som säger att Jesus uppstod och att han betalt de synder vi ofta har så svårt att erkänna, bekänna och vända oss bort från.
Hon, vi, får vara som Maria i dagens text, som kom till den tomma graven och trots att hon först blev rädd och ledsen snabbt kände igen Jesus och blev inte bara glad, utan i all hast sprang tillbaka till de andra för att i pur lycka sprida nyheten.

Ut går i all världen
hans utsända bud
och vittnar bland svärden
och bålen om Gud,
och vittnar om honom,
o tröst i all nöd,
som, död för vår synd,
blev genom sin död
en förstling till livet.
Du och jag, vi här, är de Guds sändebud som ska gå ut i världen och berätta om den tomma graven. Du och jag, vi, är de som har fått uppdraget att ge människorna chansen att välja det sanna framför den lögn som fariséerna en gång planterade. Du och jag, vi, är de Marior vid graven som får förmånen att berätta att dagens tomma grav är en glädje och inte något att vara rädd för.
Apg. 13:32,33
Vi förkunnar alltså för er detta budskap: löftet som fäderna fick har Gud infriat åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå…

…dock segrade ljuset
för evig tid.
Och glädjen över den tomma graven stannar inte vid idag. Den räcker in i evigheten. Segern i uppståndelsen är för alltid. Dagens tomma grav är vårt eviga liv.
Hur avlägsen och overklig den än kan te sig, så är den ändå nära oss alla. Och nära oss, inte som Marias första reaktion över den tomma graven- sorgen och rädslan och förvirringen hon kände. Utan nära som i att vi har erbjudandet att få känna igen vår Herre och uppståndne räddare och glädjas över hans tomma grav.
Vi får erkänna att den uppståndne Jesus är enda vägen till Fadern men att vi bara genom tro på honom kan möta dagen idag, dagen då graven är tom, med glädje och inte med skräck eller rädsla.
Så därför, hur många omkring oss som än lever i den lögn som fariséerna en gång planterade, hur många som än förkastar det vi berättar om gravens glädje, hur många gånger vi än själva måste påminna oss om att gravens tomhet är Livets seger och inte människors påhitt. Hur osäkra vi än kan vara så får vi idag påminna oss om och sjunga:
Vad ljus över griften!
Han lever, o fröjd!
Från himmelen hälsad
han framgår i glans,
och världen är frälsad
och segern är hans.

Så låt oss stå upp och bekänna vår tro som utgår från dagens tomma grav och sträcker sig in i evigheten.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s