Döm inte!? Del 2

Jag avslutade förra posten (som du kan läsa HÄR) med en liknelse:
Jag och min fru är ute och åker bil. Hon kör.
Om jag säger till min fru att hon kör för fort och att om hon fortsätter så kommer hon att åka dit, dömer jag då henne? Inkräktar jag på hennes frihet? Nja. Jag förmedlar det som lagen faktiskt säger… Om hon klarar sig från att åka fast, OK. Beträder det att hon gjort rätt? Kan jag säga att hon gjort rätt? Och bara för att möjligheten finns att hon inte kommer åka fast, kan jag då lova henne att inget kommer hända?

Nej, det jag kan förhålla mig till är det som faktiskt står! Om du kör för fort så får du XXX i böter/straff. Sedan kan jag hoppas på att hon inte åker dit eller att domaren ska vara snäll, men jag kan inte säga att det är rätt, jag kan inte säga att det är OK och jag är INTE den som dömer henne när jag säger att det hon gör är fel!

Och jag frågade:
Vad har detta med det kristna livet att göra då? Och där vill jag fortsätta nu…

Ett annat exempel: Om jag säger att Jesus är vägen sanningen och livet och att ingen kommer till Gud utom genom Jesus. Har jag dömt någon då? Har jag gjort något fel som kristen då?

Min fasta övertygelse är att vi inte kan eller ska döma slutgiltigt över en annan människa. Men samtidigt uppmanas vi faktiskt i Bibeln att döma!

Första korintierbrevet 6:2-3 Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Och om världen ska dömas av er, duger ni då inte till att döma i småsaker? Vet ni inte att vi ska döma änglar? Ska ni då inte kunna döma i vardagliga ting?

När Jesus pratar med fariséerna så är inte problemet att de dömer, utan att de dömer fel! Och det är en väldig skillnad det!
Johannesevangeliet 7:24 Döm inte efter skenet, utan döm rätt!

Vad menas med detta då?
Jag tror att Jesus själv förklara det i Johannes 12:48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.

Domen är inte vår, men de ord som vi har från Gud och som vi finner i Bibeln dömer oss och andra. Om jag påpekar för min fru att det står i lagen att hon inte får köra för fort, så är det inte jag, utan lagen som dömer henne. Om hon talar om för mig att jag är egoistisk så är det inte hon som dömer mig, utan Guds ord!

Alltså: Vi kan INTE döma någons eviga väl, men vi KAN säga vad Bibeln säger (eller vad vi uppfattar att den säger) utan att själva döma!

Sedan måste vi också komma ihåg vem vi på det sättet kan förmedla Guds ord till!

En del tycks mena att hela samhället ska lyda Jesu bud (och det vore iofs fint) men hur var det i Bibeln? Guds lag och regler gällde de som var i förbund med Honom! Profeterna tillrättavisade det israeliska folket för att de lovat följa Gud och sedan inte gjorde det. Jesus, Paulus, Jakob, Petrus och de andra tillrättavisar och ”dömer” de också, men bara de som sagt sig stå i förbund med Gud. Judarna och de kristna!

Paulus skriver i första Koriniterbrevet 5:12-13 Är det min sak att döma de utomstående? Är det inte dem som är innanför ni ska döma? De utomstående ska Gud döma. Driv bort från er den som är ond!

Vad får det för konsekvenser för i hur vi är kallade att döma?
Jo, om en person inte har sagt sig stå i förbund med Gud har han eller hon inte heller lovat att hålla sig till Jesu bud! Varför skulle en sådan person ens behöva bry sig om vad Jesus säger om otrohet eller våld, eller något annat heller för den delen! Varför skulle någon som inte är kristen ens behöva bry sig om vad Jesus anser är synd eller inte?

Om det är en person som kallar sig kristen, ja då är det en annan sak. Då ska vi undervisa och tillrättavisa varandra, men inte de ”utanför”!

Jesus säger om de om förkastar Honom och står utanför: Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig. Låt det då vara så och låt den domen vara Jesus’.
Vi ska i stället anstränga oss för att allt fler ska komma ”innanför”, det är det enda vårt mål ska vara med de ”utanför”…

För det är ”innanför” som upprättelse och förlåtelse finns och för den som är i Jesus finns ingen fällande dom står det skrivet! DET är vårt mål! Att få alla in i Kristi kropp så att de inte får en fällande dom!

Men hur var det då med att döma ”innanför”?
Ja, tänk jag tror inte ens att tillrättavisningar och undervisning om synder som jag och andra begår är att döma! Snarare tror jag att det handlar om att när min vän säger till mig att det jag gör är synd, så gör han det inte för att döma mig, utan för att rädda mig från domen… För om jag fortsätter i det som är fel, så ställer jag mig ”utanför”!

När min vän konfronterar mig med det Bibeln säger, så är det inte han som dömer mig, utan mina egna handlingar…

Så, det ligger en hel del mer i Jesu ord om att inte döma, än att bara hålla tyst när man ser att mänskligheten och kyrkan går under.

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Livet, Undervisning och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Döm inte!? Del 2

  1. TonyMalmqvist skriver:

    För inte alls så länge sen hörde jag en som kallade sig för kristen som sa. ”Jag tycker det är fel att när kristna framför budskapet på ett sådant sätt att människor får dåligt samvete”. Jag orkade knappt ta den diskussionen. Det blir mycket underligt ibland när somliga kristna får säga det.

  2. LeoH skriver:

    Reblogga detta på Tankar i natten och kommenterade:
    Sämre förklaringar har jag hört och läst!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s