Döm inte!? Del 1

Döm inte!
Nu dömer du!
Du dömer, då är du dömd!
Jag dömer dig, för du är en som dömer!

Finns det några ord som är mer missbrukade i kristenheten i Sverige idag än ”döm inte så ska du inte bli dömd”? Så fort någon uttrycker en åsikt som kristen, en åsikt som en annan kristen (eller anti-kristen) inte håller med om, så tas argumentet fram om att inte döma!

Inget kan få en diskussion kristna emellan att urarta (eller ta slut) snabbare än att kalla den andre för dömande. På just det sättet, som samtalsdödare, används bibelverserna gärna. Som ett slagträ för att tysta den andre. Ironin i det hela är att den som använder verserna på det sättet gör just det, använder Bibelverser för att döma en annan kristen.

Den krassa verkligheten är oftast den att orden om att ”inte döma” främst används för att undvika att själv bli dömd när man sysslar med sådant som Bibeln benämner som synd. När man blir påkommen så använder man bibelverserna i fråga som skydd och motattack. ”Vem är du att säga att det jag gör är synd? Om du säger det så dömer du mig!”

Som människor dömer vi varje dag en mängd olika saker. Vi kallar det inte för att döma, men vi förkastar, väljer, bedömer och graderar saker i stort sett varje vaken sekund. Varje val innebär också att man väljer bort annat. Så snart du och jag anser att något är rätt och att något annat därför är fel, eller att något är mer rätt än något annat, så dömer vi.

Om jag anser att den som väljer vaniljglass väljer rätt, så anser jag att den som väljer chokladglass väljer fel (eller mindre rätt). Det är förmodligen inte någon som skulle kalla detta för att döma, men det beror inte på att principen att välja är skild från att döma, utan att få människor anser att vanilj och chokladglass är något som har betydelse för livet som helhet.

Men när digniteten av valen stiger, så stiger också möjligheten att någon ska känna sig dömd av mitt val. Och därmed också att jag kommer kallas för dömande…

Situationen liknar följande scenario.
Jag och min fru är ute och åker bil. Hon kör.
Om jag säger till min fru att hon kör för fort och att om hon fortsätter så kommer hon att åka dit, dömer jag då henne? Inkräktar jag på hennes frihet? Nja. Jag förmedlar det som lagen faktiskt säger… Om hon klarar sig från att åka fast, OK. Beträder det att hon gjort rätt? Kan jag säga att hon gjort rätt? Och bara för att möjligheten finns att hon inte kommer åka fast, kan jag då lova henne att inget kommer hända?

Nej, det jag kan förhålla mig till är det som faktiskt står! Om du kör för fort så får du XXX i böter/straff. Sedan kan jag hoppas på att hon inte åker dit eller att domaren ska vara snäll, men jag kan inte säga att det är rätt, jag kan inte säga att det är OK och jag är INTE den som dömer henne när jag säger att det hon gör är fel!

Vad har detta med det kristna livet att göra då?

Det får du se i nästa bloggpost!

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Livet, Undervisning och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Döm inte!? Del 1

  1. TonyMalmqvist skriver:

    Alltså det här blir bara så konstigt och så felriktat många gånger. När som t.ex sex -skandalen om Robert Ekh kom ut till allmänhetens kännedom, vad hände då ? Jo,genast var de som höll sig framme,,och med fromt tal sa. Vi måste måste vara försiktiga med att döma. Bland det mest patetiska jag läst.

  2. Ping: Döm inte!? Del 2 | Hälleberget – Predikningar, funderingar och artiklar om Jesus!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s