Att söka mening i det meningslösa

På natten mellan den 6 och 7/4 tog min lillebror Björn sitt liv.
Han lämnar efter sig en son på 8 månader förutom sin övriga familj och många, många vänner.

Självklart är vi förtvivlade och självklart sörjer vi och det tror jag är både mänskligt, gudomligt (Heb 5:7, Joh 11:35 och Luk 19:41) , rätt och nyttigt.

Men det är inte det jag vill dela med mig av, utan av en tanke som tycks vara en naturlig tanke att tänka, men som får förödande konsekvenser.

Många har funderat över vad Gud menar med detta hemska som hänt vår familj. Hur Han kan låta en liten pojk bli av med sin pappa. Vad är Guds mening med det som hänt helt enkelt.

Vid flera tillfällen då unga människor, i alla fall människor som varit för unga för att dö, faktiskt har dött, så ställs dessa frågor.

I en längtan efter att förklara på något sätt så talar vi om hur det är de människor som Gud älskar som Han vill ha närmast sig, eller om hur sköra blommor tas till trädgårdsmästaren tidigare och så vidare.

Vi frågar oss vad meningen är och tänker att vi med tiden nog ser att allt som händer har en mening och leder till något gott, om vi bara orkar se det.

Kort sagt, vi ställer frågan ”Vad menar Gud med detta?” och sedan försöker vi finna ett svar på den frågan. Men jag tror att detta är ödesdigert, inte minst för hur vi kommer att se på Gud.

För oavsett om Gud har en bra anledning till att Han gör som Han gör, så innebär de tankarna att Han är den direkta orsaken till lidande och död. Gud är i den ekvationen orsaken till att min brors lille son nu är utan pappa. Gud är i den ekvationen orsaken och till mina föräldrars, min systers, mitt och alla andra runt min brors lidande och sorg.

Är det kärlek?
Är det vad den Gud som dör för oss alla på korset medvetet skulle göra?
Skulle den Gud som älskar oss så mycket att Han ger sitt eget liv för oss, samtidigt vara den som ligger bakom död, sorg och smärta?

Nej, jag tror inte det.
Därför har jag också svårt för de förklaringar som försöker försköna den ekvationen i lyrik och sköna bilder.

Jag tror att vi placerar Gud i fel ände av ekvationen. Att placera Gud och Hans handlande som en del av problemet som ska lösas (Gud skapar lidande som måste lösas). I de lite bättre fallen är Gud del av både problemet och lösningen (Gud skapar lidandet, men är också en del av lösningen).

Min övertygelse är istället att Gud inte är en del av problemet som ska lösas, utan att Han är helt och hållet på problemets motsatta sida och LÖSNINGEN på problemet, på ekvationen. (Gud skapar inte lidandet, utan är lösningen på problemet)

Greg Boyd menar, och har skrivit boken ”Is God to blame” om det, att den tydliga bibliska modellen när något ont händer i berättelserna i nya testamentet, mönstret för hur kristna ska handlar, inte är att fråga varför Gud gör som Han gör.

Hur gjorde Jesus?
När Han mötte lidande, sökte Han någonsin en djupare mening med det? Förklarade Han Guds mening med det? Nej.
Han motarbetade lidandet!

Jesus och de första kristna försökte inte att försköna tanken på att Gud är orsaken till lidandet med poesi eller omskrivningar utan man förkastar helt den tankegången.

Man ser inte Gud som orsak och försöker försköna eller förklara det.

Nej, man förutsätter att någon ond kraft ligger bakom och sedan att motverkar man den onda kraften med Guds hjälp!

Gud ses inte som orsak till eller ens del av det onda, utan som lösningen på det!

Därför kan jag med lugn säga att det inte finns någon mening med min brors död. Det är inte Gud som vill ha honom nära sig. Det är INTE Gud som har lett min bror till att göra som han gjorde. Det finns ingen djupare mening och det finns inget gott i det som hände.

Hur vackra ord man än väljer att förklara det med.

Tvärt om. Jesus stod vid Hans sida och grät över att Björn förlorade just den här kampen mot ondskan.

Jag inser så klart att det (som för det mesta) finns berättelser i gamla testamentet som skaver mot denna tolkning och att det inte svarar på det urgamla theodice problemet om varför en allsmäktig Gud tillåter ondska, men jag tror att också de problemen måste lösas utifrån den Gud som visar sitt sanna ansikte på korset då Han i kärlek ger sitt eget liv för oss alla!

Jag fortsätter gärna att vrida och vända på problemen, men för vidare diskussion rekommenderar jag boken av Greg Boyd.

Men det är en helt annan historia.

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Livet, Nyhetskommentarer, Undervisning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att söka mening i det meningslösa

  1. Torsten Lundborg skriver:

    Det här är ett svårt dilemma men jag vet och har upplevt hur gud hjälpt mig i svåra stunder

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s