Det eviga och föränderliga Israel!

I tider som denna då begreppet ”ersättningsteologi” slängs som skällsord åt höger och vänster kan det vara intressant att titta på begreppet utvaldhet, vem som är utvald och varför. Är detta för en kristen eller en jude ett statiskt begrepp?

I min uppsats som finns att ladda ner HÄR så handlar ett kapitel om att utvaldheten kopplas till namnet eller begreppet ”Israel”. I ersättningsteologins natur ligger att namnet/begreppet Israel flyttas från en grupp till en annan, en grupp ersätter en annan som Israel och från ersättningsteologins kritiker, främst dispensionalister, menar man på att begreppet, namnet, Israel tillhör det judiska folket.

Men är det så enkelt?

Den första man i traditionell dispensionalism tillskriver utvaldhet är (med rätta) Abraham, även om namnet Israel inte nämns i sammanhanget. Verserna i första moseboken 12:1-3 får Abraham ett personligt löfte.

Herren sade till Abram: »Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.«

Detta personliga löfte överförs sedan (?) från Abraham till det judiska folket. Det judiska folket tar över, ersätter, Abraham.

Det sker genom att löftet överförs från Abraham, till Isak och till Jakob, som blir den förste att få namnet Israel tillsammans med utvaldheten (1 Mos 32:22-28 )
Redan andra gången ordet Israel nämns i Bibeln (Bibel 2000 ska sägas) har det övertagits av en folkgrupp! (1 Mos 34:7 ) även om det i första moseboken annars konsekvent används om personen Jakob/Israel. I Andra Moseboken syns en skiftning och ordet hänvisar till det hebreiska folket, till det folk som rent genetiskt stammar från Jakob/Israel och i förlängningen då Abraham.

Från att främst ha syftat till det folk som genetiskt stammar från Abraham så flyttas sedan namnet över till nationen, den samlade nationen Israel. Som vi sedan vet så flyttas namnet därefter över till nordriket och därefter till sydriket som alltså ersätter varandra som bärare av namnet Israel och med det övertar utvaldheten i någon mån.

Kopplat till utvaldheten och namnet Israel finns hela tiden tro och lydnad inför Gud. Den som är trogen Gud har tillträde till begreppet, namnet, uttrycket, Israel. I gamla testamentet överförs namnet och utvaldheten flera gånger från personer till folk till nationer och så vidare och man övertar med namnet också löften som givits till andra som man i senare tid ersatt.
Begreppet Israel är evigt, men samtidigt i ständig förändring i väntan på Messias och den yttersta utvaldheten, uppfyllelsen.

Kort sagt.
Ersättningsteologi är något naturligt i Gamla Testamentet.

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Undervisning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s