Vägen framåt (del 1)

2015-01-11 predikan i Sörbrokyrkan

På samma sätt som vi i dagens textläsning får höra att Jesus är Guds utvalde framför andra så berättar också Paulus om församlingen i Första Tessalonikerbrevet 1:4
Vi vet att ni bröder, Guds älskade, är utvalda av Gud.

Församlingen är utvalda och älskade av Gud och det gäller oss också!
Gud har gett oss hälsningar om detta.
Det finns syner och profetior om vår församling.
Man har sett missionshusen fulla och människor som kommer till tro.
Det är löften från Gud och vi vet att Han har GODA planer för oss!

Vi vet också att Gud säger om sin kyrka, om församlingen att inte ens dödsriket ska få makt över den (Matt 16:18), att de som tillhör den inte ska dra sig undan och inte gå förlorade (Heb 10:39) och att församlingen, den levande Gudens församling, är sanningens pelare och grundval. (1 tim 3:15).

Det säger Han om vår församling här på Värmlandsnäs!

Det är fantastiska, goda, underbara ord att höra!

Det är det Gud lovar och vill med oss.
Det är det Gud kallar oss till!
Det är det som i ordets yttersta betydelse är SANT.

Gud ÄR sanningen och KAN INTE LJUGA så det Gud säger är sant, och det Han säger om oss är alltså allt detta underbara!

Det ÄR sant!

Men hur kommer det sig då att vi inte upplever det?
Att vi rent av förnekar det?
Att vi snavar och faller, att församlingen minskar istället för ökar och så vidare?

Det finns så klart många olika orsaker till det, men en av de yttersta orsakerna tror jag är att vi inte tar Guds sanning för verklighet och lever i den!

Greg Boyd beskriver det som att vi inte kan föreställa oss att Guds sanning är verklighet och Craig Groeshel har skrivit en bok han kallar ”Kristna ateister” med under rubriken ”Vi som tror på Gud men lever som om han inte finns.”

Med det menar han inte att vi inte ägnar tid på gudstjänster och servicegrupper, för det gör vi, utan att vi lever våra dagliga liv, liven utanför församlingens väggar, som om Gud inte finns…

Att vi inte riktigt vågar tro att det vi säger att vi tror på är verklighet…

Vår tro har reducerats till att vi accepterar något som om det troligen är sant, men att det sedan stannar där. Vi ställer oss inte några följdfrågor och vi låter det inte få några stora konsekvenser i våra liv.

Vi liksom tror på en intellektuell eller andlig nivå att saker nog är sanna, men vi låter det inte bli till en verklighet på alla plan i våra liv!

På samma sätt är det när det gäller oss som individer, som kristna.

Jag pratade lite om det på annandagen och på nyårsdagen och jag tänker upprepa mig lite idag igen.

Gud säger om den som tagit emot Jesus att
Vi har dött bort från Synden (Romarbrevet 6:2)
Vi lever inte lägre av oss själva (Galaterbrevet 2:20)
Vi är fullkomnade i Jesu offer (Hebreerbrevet 10:14)
Vi är nya skapelser, det gamla är borta (Andra korintierbrevet 5:17)
Vi är Guds tempel (Första korintierbrevet 6:19)

Det är OCKSÅ sant, eftersom Gud säger det!

Men verkligheten ser inte ut sån alla gånger, inte i mitt liv i alla fall.
Jag är fast i synd, Jag lever i alltid helt i Kristus, Jag lever inte som om jag vore fullkomnad i Jesu offer och jag har en hel del gammalt jag dras med.

Men Gud säger ändå att detta är sant, ja till och med för en sån som jag!

Så hur hänger det ihop då?

Hur kan allt det som Gud säger om oss som kristna och om sin församling vara sant om vi inte ser det och upplever det?

Många förkastar det Gud säger på grund av att man inte tror på det.
Inte bara de som är utanför församlingen, utan ofta också de som är inne i en kristen församling förkastar detta eftersom man inte ser och upplever det.

Vi tänker ofta som så att eftersom jag inte ser och upplever det, så är det omöjligt och är det omöjligt så kan det inte vara sant. Och på det sättet sätter vi Guds löften och erbjudanden, ja Guds sanning, ur spel!

Jag tror att det finns en annan lösning på detta…

En lösning som innebär att det Gud säger är sant och att det också kan bli verklighet.

Inte genom att vi ska göra en massa saker, inte genom att vi ska anstränga oss mer, ta i mer eller skapa en bättre verksamhet eller hitta en ny metod. Allt det har i och för sig sin plats och kan vara gott och nyttigt i sig självt, men det är inte allt och det är inte grunden!

Vad är då grunden?
Vad säger Bibeln?

I Hebreerbrevet 11:1, inledningen på det som kallas trons kapitel, står det: Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.

Tron!
TRON är grunden för det vi hoppas på!
Tron är GRUNDEN.

Och jag tror att det är lösningen på den här ekvationen.

Inte tro på det viset som jag redan pratat om, alltså att man antar att något är sant, utan tro som den tro som det berättas om i Bibeln!

Tänk på trons hjältar som vi läser om i Hebreerbrevets elfte kapitel!
Abel, Henok, Noa, Abraham, Sara, Jakob, Josef, Mose och Rahab.
Gideon, Barak, Simson, Jefta, David och Samuel.

Vad är det som är kännetecknande för deras tro?

Jo att de gjorde något av den!
Att den tro de hade, hur stor eller liten den än var, fick bli till verklighet!
Att den tro de hade, hur stor eller liten den än var, fick bli något annat än en tanke om att något eventuellt är sant, utan att man lydde sin tro.

Se på Mose…
Först trevande, lite.
Han käftade emot Gud, men vågade pröva sin tro där vid den brinnande busken när han slängde staven på marken. Och när han handlade i tro, när han lydde sin tro, så fick han svar, hans tro blev verklighet och hans tro växte.

Hans växande tro ledde till att han gjorde verklighet också av det som var större och också det blev till verklighet och hans tro växte allt mer!

Som jag sa på annandagen, om vi gör verklighet av den tro vi har, oavsett hur liten den är, så kommer den att växa. Om vi däremot inte vågar prova vår tro, som kommer också det lilla vi har att försvinna till dess att vi knappt ens har den där intellektuella andliga tron kvar…

Det som tränas, används och praktiseras växer och det som inte tränas, används och praktiseras förtvinas. Detta gäller också för tron och den nya människa du är i Jesus Kristus! Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har står det i Matteus 13:12

Det är det jag tror är nyckeln för att få del av allt det som Gud säger om oss som församling och om oss som kristna! Att vi vågar tro på det. Tro på riktigt och också vågar pröva att göra verklighet av den lilla tro vi har.

Guds sanning blir verklighet i den mån vi tror!
Ju mer vi tror på Guds sanning, tror på riktigt, tror på det sättet som Bibeln berättar om tro, ja ju mer vi tror, desto mer blir också Guds sanning verklighet!

Det tror jag är vägen framåt för oss!
Ja, för alla!
Att leva i tro!
Att göra vår tro verklig!

Och i den mån vi är beredda att göra vår tro verklig så kommer också Guds löften och erbjudanden, Guds planer, att bli verkliga för oss!

För dig och för mig!

Och för oss som församling!

Vägen framåt ligger framför oss som ett erbjudande, som vi sjöng, framtiden tillhör oss!

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Predikan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s