Välsignelsen med en sekulär stat.

Av någon anledning har flera vänner och bekanta börjat beklaga sig över att staten inte tar sitt ansvar och fostrar goda kristna.

Kristendomsundervisningen har försvunnit och skolavslutningarna i skolan diskuteras vid varje termins avslutning.
Vi ska ”ta tillbaks Sverige för Gud” och vi ska värna våra kristna traditioner.

Jag fylls av undran och förundran när jag hör detta, för jag känner inte igen det och jag håller inte med.

Det första jag vill nämna är att ”ta tillbaks Sverige för Gud”, som om Sverige en gång varit kristet.
När var det? Hur ser ett kristet land ut? (Jag har bloggat om det tidigare: HÄR)

Varför är det sedan eftersträvansvärt att reducera kristen tro till traditioner?
Jag har om och om igen hamnat i diskussion med bekanta om vad som gör en människa kristen eller inte och jag har svårt att finna stöd för att definitionen har att göra med kristendomsundervisning i skolan, att man besöker en kyrkolokal en gång per termin eller att man firar rätt fester vid rätt tid enligt kyrkoåret.

Den kristendom som staten med tillhörande statskyrka givit det svenska folket är en urvattnad kristendom, en kristendom som skadat både staten och evangeliet!

Kristendomen är till sin natur fullständigt olämplig att bygga en stat runt. Lagen, ja det är en annan sak, och det säger också Bibeln, men lagen skapar ingen kristen stat!

För att kunna få till ett ”kristet” land så måste evangeliet berövas mycket, om inte det mesta, av sitt innehåll och reduceras till kunskap om dogmer, Bibel och historia.

Kunskap om den kristna tron är bra, nyttig och viktig.
Att man vet de bibliska berättelserna bakom våra högtider är bra.
Ja, jag tror till och med att det är bra att ha en djup teoretisk kunskap om teologi.

MEN om detta inte leder till en personlig relation med Jesus Kristus är det bortkastat!
Om det inte leder oss till Guds kärlek, så är det bortkastat!

Den kristendom som staten pådyvlar sina medborgare där och då staten alls gör det är en yttre kristendom som består av ritualer och traditioner och som tar bort vikten av, ja till och med motverkar eller urholkar, relationen med Jesus! Detta är, helt naturligt, den ”kristendom” som staten kan ta ansvar för.

Alla väckelserörelser i vårt land har varit en reaktion på en ”namnkristendomen” där vem som är kristen eller inte bestäms av medlemskapet och dopet i statskyrkan, inte av tro. Det gör att vi har många i vårt land som inte tror på Jesus, som förnekar Bibelns ord och som aldrig varit del av en troende gemenskap, men som ändå kallar sig kristna och dessutom hävdar tolkningsföreträde i definitionen av vem som är kristen.

Det är resultatet av att kyrkan lämnar walk-over till staten och i utbyte mot status och makt låter staten definiera kristendomen.

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Livet, Nyhetskommentarer, Politik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Välsignelsen med en sekulär stat.

  1. Ping: Anabaptismen – Del 5 – Teologi (Våldet och Staten) | Hälleberget – Predikningar, funderingar och artiklar om Jesus!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s