Filmrecension: Exodus – gods and kings

movies-exodus-gods-and-kings-poster-01
Min kära fru och jag har varit på bio!
Som de flesta föräldrar vet så hör det inte till vanligheterna att få tid för sig själv. Det skulle vara nog för en bloggpost i sig själv, men jag vill istället ge några reflektioner på filmen vi såg, Exodus: Gods and Kings.

Det första jag vill skriva är att filmen inte vare sig stämmer med den bibliska historien eller med den sekulära historieskrivningen. Letar du efter en film med de kvalitéerna så bör du söka efter en annan film.

Filmen som underhållning är däremot helt godtagbar och kommer som sådan att finna en plats i vår filmhylla här hemma. Specialeffekterna gör sig väl på bioduken.

Med detta avklarat så gav filmen vissa nya vinklar på den bibliska berättelsen. Personen Mose får en ny dimension och framställs som en militär ledare, en gerillaledare och general. Kanske ger det en nyans av Mose person som åtminstone jag har underskattat tidigare.

Jag finner det roande hur Mose första gerillakrigföring framställs. Han tillhör ett förtryckt folk som lever i en region där de är underlägsna militärt, men de har en stark övertygelse om sitt värde som människor. Egyptens terrormetoder för att kontrollera de förtryckta ger hebréerna en mer och mer fast övertygelse om motstånd och desperation.

Detta leder till att Mose väljer att inte angripa den egyptiska militären, eller ens militärens försörjningslinjer, utan han väljer att slå mot civilbefolkningen. Detta för att demoralisera militären och göra det möjligt för hebréerna att vinna självständighet och erkännande från egyptierna.

Det roande med detta är att hur historiskt och bibliskt inkorrekt det än är, så är det enkelt att dra paralleller till den bild av verkligheten och historieskrivningen som den palestinska myndigheten står för. Ett litet förtryckt folk som för sin frihets skull tar till de mest desperata metoder…

Rent historiskt finns det anakronismer i byggandet av pyramiderna och stigbygelns användande för att bara nämna något.

När det gäller den gudsbild som förmedlas så upplever jag den som mycket förenklad och något raljerande. Mose ser till exempel inte Gud förrän han fått ett hårt slag i huvudet och hans syn bortförklaras med detta slag. Egyptens plågor får en ”naturlig” förklaring genom de egyptiska vise männen som med det som gäller för förnuft och vetenskap kan förklara det mesta.

Gud är i filmen en nyckfull och envis liten pojke som utför det Han vill oavsett vilka konsekvenser det får för människorna. Relation en mellan Mose och denna nyckfulla Gud är ändå intressant och brottningen mellan hans egen natur och Guds kallelse är intressant att se.

I korthet: Filmen är underhållning och bör ses som sådan och inte som sanning vare sig teologiskt eller historiskt.

För ytterligare information och detaljer om filmen:
Ridley Scott’s ‘Exodus’ Proves the ”Bible Movies” Trend Is Nonsense
Exodus: Gods and Kings Ten reasons to not be hardhearted toward Ridley Scott’s biblical epic.

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Lennart och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s