Gråkoltarna – En historia om efterföljelse och enkla församlingar

Ja, så skulle titeln på en bok om Gråkoltarna kunna se ut, men nu väljer författaren Kalle Holmqvist att skriva ”en historia om klasskamp” och Gråkoltarna kidnappas, än en gång, till en politisk kamp som de inte hade med att göra och som de förmodligen skulle känna sig ganska främmande för.
20141212_081235
Gråkoltarna, som gruppen kallade av den omgivande världen, var en löst sammansluten radikalpietistisk rörelse i Stockholm under den tidigare hälften av 1700 talet. De kännetecknades av enkelhet i sitt yttre, därav namnet gråkoltar och att de satte Guds ord högt. De läste Bibeln och tolkade den själva med ledning av bland annat Johan Conrad Dippels skrifter och de valde att lyda det de läste i Bibeln före de lydde prästerskapet eller den världsliga överheten.

Flera av dem bodde i enkelhet under kollektiva former och man arbetade för sin brödföda, men inte för ytterligare lyx och överflöd. Man sålde av vad man hade och gav till de fattiga. De förföljdes av staten och statskyrkan för att de vägrade gå emot Bibelns ord och sina samveten och det slutade med landsflykt eller fängelse för de flesta som man nu flera hundra år efteråt kan finna spåren efter.

Gråkoltarna är ett utmärkt exempel på hur man samlas i hemmen för att läsa Bibeln och leva gudstjänst, en enkel församling efter biblisk modell. Holmqvist och många andra misstar detta för en ovilja att fira gudstjänst, eftersom gudstjänst är förknippat med en kyrkobyggnad och en ”riktig” präst eller pastor.

Första gången jag kom i kontakt med Gråkoltarna var i en ABF kurs om arbetarhistoria. Sedan dessa har jag oftast hört om dem genom politiska skrifter från den vänstra delarna av politiken och från anarkister. Så också i detta fallet. Gråkoltarnas vägran att lyda överheten tolkar som en klasskamp, där det handlar om att kasta av sig förtryckarna ok och ta makten över sitt eget liv. Religionsfriheten ses som ett mål, en rättighet, som är det viktiga i berättelsen.

Detta visar på en brist på insikt i en kristens världsbild, åtminstone en bibeltroende kristens världsbild. Det finns inget som skulle kunna antyda att Gråkoltarnas mål var att undkomma överheten för frihetens skull, utan det handlade snarare om att få tillbe Gud med hela sitt liv och utifrån andra premisser än vad som tilläts där och då.

Att det skulle handla om klasskamp motsägs också av att det fanns deltagare i Gråkoltarnas möten som både hörde till överklass och adelskapet och att dessa inte avsade sig sina privilegier. Det gjorde de inte heller senare, utan de förblev som de varit då de kom till tro.

Begreppsförvirringen är stor hos Holmqvist, han sätter till exempel likhetstecken mellan det bibliska begreppet ”överhet” med den moderna klasskampens ”överklass” och menar både underförstått och uttalat att Guds verklighet och kristendomens riktighet är irrelevanta i sammanhanget.

Istället väljer han att skriva till exempel: ”Intelligenta kristna brukar förstå att den kristna kyrkan inte är enda vägen till Gud.” och tillåter sig att självsäkert tala om hurdan den Gud han själv inte tyck tro på måste vara. Dessutom tillskriver han, medvetet eller omedvetet, Gråkoltarna dessa åsikter och de förvandlas från att vara pietistiska kristna till att vara kämpande proletärkvinnor med den röda fanan i ett fast grepp.

Den kristendom som Holmqvist kan acceptera, om han alls anser kristendomen som acceptabel, är en liberal form som förnekar det mesta av Bibelns budskap angående Jesus. Det är givetvis upp till honom, men att tillskriva Gråkoltarna dessa åsikter är ett övertramp.

Holmqvist tillskriver Gråkoltarna ytterligare teologiska ställningstaganden som jag menar med stor sannolikhet handlar om missförstånd eller okunskap. Till exempel att de skulle tyckt att dopet var oviktigt eller att de skulle förkasta nattvarden. Den mer troliga förklaringen är att de förkastade den form som dessa handlingar antog genom kyrkolagen. Liksom Waldenström inte tyckte att dopet var oviktigt, men ändå anklagades för just det nr han skrev sina församlingsstadgar, så anklagas här Gråkoltarna för detsamma när de kritiserat den rådande teologin runt dopet.

I korthet är boken intressant läsning då den sammanfattar mycket av den forskning som gjorts om Gråkoltarna, men kan inte sägas tillföra något nytt. Boken är snarare en modern stridsskrift för en socialistisk världsbild än ett historiskt återgivande av en samling fromma människor under 1700-talet.

Boken finns att köpa på AdLibris

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Nyhetskommentarer, Politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s