Dom, frälsning och bibelsyn

2014-11-23 Domsöndagspredikan i Sörbrokyrkan

Idag är det domsöndag och jag vill börja predikan med att läsa två texter som handlar om den sista tiden och om domen.

Först dagens evangelietext som är Matteus 13:47-50 och där står det:
Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

Det handlar om en sortering där det som blir bortsorterad inte blir utvalda till något gott eller positivt.

Jag vill läsa en annan text också Hebreerbrevet 10:26-30
Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? Vi känner honom som har sagt: ”Min är hämnden, jag skall utkräva den”, och vidare: ”Herren skall döma sitt folk”.

Det här är texter som på ett tydligt sätt handlar om någon slags dom, en bedömning, en sortering, där något positivt väntar en del och något negativ väntar på andra. Och för den som läst Bibeln är dessa texter inte någon nyhet. De finns lite överallt, tanken på en dom och en sortering…

Men ändå finns det många kristna som vrider och vänder på den här frågan för att få det till att det inte finns någon dom, ingen sortering och dessutom inga konsekvenser…

Ja, inte bara lekmän, utan pastorer, präster, bibelforskare och andra som tycker tanken är obehaglig och hoppar över den, eller helt enkelt förnekar att något sådant skulle vara en verklighet.

Jag såg här om dagen en film som handlade om helvetet, Hellbound, heter den, och den handlar i stort om att ett antal teologer som står för en teologi som förnekar ett straff får komma till tals. För att prata finspråk så företräder de apokatastasis läran, som Ekman i Missionsförbundet också gjorde en gång i tiden och som kom att bli en splittrande fråga i vårt samfund.

Hur som helst, de här teologerna lägger fram en hel massa tankar och filosofier, men till sist så landar också de mest ivriga företrädarna i två punkter.

För det första erkänner de att Bibeln faktiskt inte lär ut att alla kommer att frälsas. ”Vi kan hoppas på det” säger de och de lever på det hoppet, och de lär ut det hoppet och det gör de fast de är medvetna om att Bibeln lär något annat.

Det andra, som är följden av det första, är att hela saken till sist landar i en fråga om hur vi ser på Bibeln.

Gemensamt för de som förnekar straff och dom är att de inte anser Bibeln tillräcklig, utan vill lägga till och dra ifrån till Bibeln utifrån hur de peronligen anser att det BORDE vara.

Och det är till sist där det kommer att landa tror jag, i en fråga om hur vi ser på Bibeln och det är det jag vill lägga ut lite idag. Bibelsyn.

Ett argument som man har för att förneka Bibelns lära om dom och straff är att texterna som talar om det skulle ha skrivits före Jerusalems fall för romarna år 70, att texterna om dom och straff alltså skulle ha handlat om att Gud skulle använda romarna för att straffa sitt folk, så som Han på liknande sätt använt andra folk för samma syfte tidigare i Bibelns historia.

Det låter ju fint och bra, och visst. En del av det Paulus skrev om detta är skrivet före år 70. Matteus, Markus och Lukas är skrivet före år 70… Men teorin förutsätter ju att det inte skrivits några texter om dom och straff efter det…

Johanneslitteraturen är däremot skriven senare än så, mellan åt 80 och år 100 någon gång, och i Johannes Uppenbarelse 20:12-15 Står det så här: Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön.

Det är svårt att hävda att denna text inte handlar om dom och straff, och det är svårt att hävda att det skulle syfta fram till Jerusalems förstörelse, då det skrevs efter den.

Ett annat argument som förs fram för att vi inte ska lita på Bibeln är att vi ska tro och lita på det som de första kristna trodde och litade på. Och de första kristna hade ingen Bibel, utan hade bara gamla testamentet som skrift.

Det är sant och den utgångspunkten kan de flesta som vill vara trogna historian ta till sig, men sedan händer det något intressant. Man hävdar att eftersom de första kristna inte hade några skrifter och det finns skrifter från 300 talet som öppnar upp för möjligheten att det inte finns dom och straff, så kan man hävda att den tanken fanns bland de först kristna…

Resonemanget blir alltså att vi inte kan lita på Bibeln eftersom de första kristna inte hade den. Istället ska vi lita på böcker som skrevs 200 år efter att de första kristna försvunnit in i evigheten… Och dessutom INTE lita på de böcker som de första kristna faktiskt skrev! Det är nämligen helt sant att det i de första församlingarna inte fanns något nya testamente… MEN det är också lika sant att det var de första kristna som faktiskt skrev texterna!

Det blir ett stort logiskt glapp när vi ska lyssna på texter som skrevs 200 år efter de första kristna levde och man hävdar att de är MER tillförlitliga än de böcker de första kristna skrev själva! De första kristna hade ingen bibel. Nej. Sant. Men de SKREV bibeln!

Skulle de då ha skrivit något som de inte trodde på? Och HUR kan de som lever många hundra år senare veta bättre än de som faktiskt skrev?

Det man får vara öppen för är att de inte skrev ALLT. Ja det erkänner författarna själva, läs Johannes 21:25 som ärligt skriver att ”Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas”.

Men betyder det att det de skrev inte var giltigt eller att det de skrev inte var vad de verkligen trodde? Nej det blir bara konstigt. Och att någon 200 år senare skulle veta bättre än de första kristna själva vad de trodde på… Ja det är inte bara konstigt.

En annan rolig, eller tragisk, detalj är att man då förkastar de trosförklaringar som samma gubbar på 300 talet formulerat och som faktiskt innehåller tro på en dom! Trosbekännelser som genom kyrkans historia fått avgöra huruvida någon är kristen eller inte och som också vi i vår församling använder innehåller alltså tron på en dom!

Ett annat argument som man hör och som jag vill ta upp, inte för att det är ett allvarligt argument, eller ens särskilt bra eller genomtänkt, utan för att det är ett så vanligt argument, är att dom och straff skulle varit uppfunnet för att kungar och kejsare skulle kunna kontrollera sitt folk. En slags maktutövande med hjälp av att hota med helvetet alltså.

Argumentet kommer från att det faktiskt var så helvetet och domen kom att användas i det tidiga romarriket och ända fram i våra dagar, MEN teorins stora brist är att läran om, skrifterna om, dom och straff skrevs över 250 år FÖRE kristendomen ens började få någon makt alls. När texterna skrevs så var de kristna en förföljd minoritet och hade inga att utöva makt över!

Det det hela liksom landar i är om vi kan tro på hela Bibeln eller inte…
Nu menar jag inte tro på som i att vi ska läsa allt bokstavligt, också blad de som tror på HELA Bibeln finns det olikheter i tolkningar, nej det jag menar är vad kan vi PLOCKA BORT från Bibeln?

Vad kan vi välja att inte tro på om vi ska vara trovärdiga?
Kan vi lita på det vi behåller om vi struntar i det som inte passar oss?
Och vad säger att det vi behåller passar andra?

Om vi tar bort det ena, och förnekar det andra och blir likgiltiga inför vad som är sant, till förmån för det vi tycker om och låter var och en välja och vraka för att finna en sanning man trivs med…

Ja då kommer vi till punkten då vi inget kan säga och då Jesus inget betyder!

För om Bibeln inte är trovärdig i det ena, hur kan vi då säga att den är trovärdig i det andra?

Många hävdar att Bibeln är trovärdig när den hävdar att Gud är kärlek och att Jesus räddar oss, samtidigt som man förnekar att Gud kan vara vred och att det finns något som Jesus räddar oss från!

Det ena kan inte vara sant utan att det andra med nödvändighet också är det!

Vad menar jag med det då?

Jo, att om vi tror allt det vi gillar, förstår och håller med om med Jesus eftersom det står i Bibeln, så kan vi inte förneka också det vi inte gillar, förstår eller håller med om, hur mycket vi än ogillar det, eller hur lite vi än begriper det eller hur lite vi än håller med, för det står i SAMMA BIBEL!

Så var lämnar det oss?

Jag menar att frågan vi behöver ställa oss inte är OM vi ska tro på det Bibeln säger om räddning, dom och straff utan HUR vi ska tro på det!

Självklart måste vi tolka Bibeln, ja allt vi läser, ser och tror på tolkar vi i olika utsträckning, så att vi gör det med Bibeln är en självklarhet, men det finns såklart bättre och sämre tolkningar, mer eller mindre trovärdiga tolkningar, men det viktiga är att det är just tolkningar och inte ett förnekande av valda delar.

Så när det gäller dom och straff, vad menar jag att vi ska tro då?
Ja, till att börja med ATT det finns och kommer komma både dom och straff. Det är saker som Bibeln är förhållandevis tydlig i. HUR domen och straffet kommer se ut, det är däremot inte lika självklart utan förklaras i bilder och liknelser…

En annan sak vi kan vara säkra på är att Gud, eftersom Han är KÄRLEK, erbjuder oss en klar och tydlig väg till en friande dom och undan från straff och att det erbjudandet är Jesus Kristus!

Jag säger att Gud är kärlek, tänker någon, men ändå säger jag att det finns de som kommer gå förlorade…
Hur går det ihop? Älskar inte Gud alla?
Jo, Gud älskar alla!
Alla får också del av Guds kärlek!
Den är som solen och regnet, den faller över alla, oavsett om man vill det eller ej!
Får alla då del av hela Guds kärlek?
Nej, men det handlar inte om att Gud inte älskar alla lika mycket, utan det handlar om att alla inte tar emot!
Regnet faller, men en del kupar inte händerna och fångar vatten så de kan dricka.
Solen skiner, men en del väljer att söka mörker och skugga.

Guds erbjudande gäller oss alla, fritt och gratis!
Och vi väljer om vi vill ta emot det Gud har att ge och utifrån det valet agerar sedan Gud.
Han dömer oss utifrån våra val!
Utifrån vår fria vilja!

Paradoxalt nog så innebär för övrigt en allmän frälsning att den fria viljan inte respekteras… Det är en av de saker som gör den tanken svår att ta på allvar för den förutsätter en total kontroll från Gud. Den ultimata predestinationsläran. Alla skapade att räddas oavsett vad man gör, väljer, tror osv

Nej, den fria viljan är tydlig.
Vi väljer och Gud agerar, dömer, utifrån vårt val.

Men det finns också en punkt där vi inte längre väljer själva. När Jesus kommer tillbaks är valet gjort en gång för alla, men Han dröjer. Petrus skriver om att Jesus dröjer i andra petrusbrevet 3:9 Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Jesus kommer, men han vill samtidigt att alla ska få tid att välja rätt!

När Jesus väl kommer KAN vi inte stå utan kommer falla på knä. Men kan vi verkligen hävda att vi faller på knä av fri vilja när vi inte längre KAN stå?

Gång på gång på gång får vi erbjudandet från Gud, genom Jesus Kristus, att ta emot nåden och vända bort från synden, att släppa synden och göra oss av med den. Gång på gång erbjuds det gratis! Fritt! Av NÅD! Nåd och åter nåd!

Han tigger och ber, för VÅR SKULL, att vi ska hålla oss till Honom och hålla oss borta från synd!

För VÅR skull, eftersom synden är det som skiljer oss från Honom och Han älskar oss och längtar efter gemenskap med oss! Om vi gör oss till ett med synden, vägrar släppa den, så väljer vi bort Guds kärlek och gemenskapen med Honom och det riskerar att en dag leda till en evig skilsmässa mellan oss och Gud.

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Predikan, Undervisning, Värmlandsnäs och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s