Kärlek! Bara en känsla?

Predikan Millesvik 2014-10-05

Före sommaren så diskuterade vi Johannesbreven i bibelstudiegruppen här på södra näset och vi kom till första johannesbrevets fjärde kapitel, verserna 7 till 11 där det står: Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra.

Och vi drog oss till minnes vad Jesus sagt i Johannes 15:12 Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.

Vi vet ju att det dessutom är en upprepning för Jesus hade tidigare i Johannes 13:34-35 sagt: Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”

Och vi vet ju att om saker upprepas så är det detsamma som att det stryks under. Här stryks det under att det är ett BUD att älska varandra, inte bara lite grann utan så som Jesus älskat oss!
Och vi vet ju att det finns fler starka uppmaningar till att just älska.

Det är inte heller några nyheter för Johannes skriver i sitt första brevs tredje kapitel och elfte vers: Ty detta är budskapet som ni har hört alltifrån början: att vi skall älska varandra.

Vi förväntas älska, vi har fått ett bud, en lag, en order att göra det…

Det är så illa att ”den som inte älskar känner inte Gud”…

Vi har en order att älska…
Men kan man beordra fram känslor?
Nej, det tror jag att de allra flesta är överens om att det inte går.
Det går inte att beordra fram kärleksfulla känslor sådär rakt upp och ner…

Och då känns budet att älska tungt…
Det kändes inte så lite omöjligt…

Men vi läste kommentaren till verserna i ”Handbok för livet” och där står det så här:

Alla är överens om att kärlek är viktigt, men oftast tänker vi på det som en känsla. I verkligheten är kärlek ett medvetet val uttryckt i praktisk handling – det ser vi också i l Kor 13:4-7. All kärlek kommer från Gud. Han älskar oss så mycket att han offrade sin son för vår skull. Jesus är vårt föredöme när det gäller kärlek – både i liv och död är han det yttersta uttrycket för kärlek. Genom Guds Ande får vi kraft att älska. Guds kärlek ställer oss alltid inför ett val och kräver att vi handlar. Visar dina val och ditt dagliga handlande att du är en kärleksfull människa?

Det står också så här:
Johannes säger att ”Gud är kärlek”, inte att kärleken är Gud. Världens människor, med sin ytliga och själviska syn på kärlek, har vänt på orden och förvanskat förståelsen av ordet kärlek. Världen tror att kärlek bara är en känslomässigt behaglig upplevelse, och man blir villig att offra både moral,
rättsprinciper och allt annat för att uppleva den. Men detta är inte kärlek, utan raka motsatsen – själviskhet. Vi får inte tillskriva Gud den syn på kärlek som en ond värld har frammanat. Vår uppfattning och beskrivning av kärlek måste komma direkt från Gud, som är helig, rättfärdig och fullkomlig. Vi måste lära oss att älska på samma sätt som Gud.

Det verkar alltså inte först och främst handla om en känsla när Jesus talar om kärlek!

I klassisk grekiska, det språk som bibeln skrevs på, innebär ordet agape, ett ord för kärlek, att älska människor oförbehållsamt, eller kärlek till eller från Gud. I grekiskan finns flera ord för kärlek, med olika innebörder men endast agape och filia, som ungefär betyder broderlig, vänskaplig kärlek, återfinns i Nya Testamentet.

(Utöver dessa två finns orden eros som handlar om begär eller åtrå, och storge som nästan uteslutande berör relationerna inom familjen. Det kan vara värt att notera att inte all sorts kärlek uttryckligen uppmuntras i Bibeln och agape inte är synonymt med ordet för sexuell attraktion/kärlek. Gud är kärlek, Agape, och vill se Agape mellan alla människor oavsett kön. Det betyder inte att detsamma gäller att Han vill se Eros mellan alla människor oavsett kön.)

Jag tror, och min tydliga erfarenhet är att det som mest av allt hindrar oss från att visa kärlek, att älska, de runt omkring oss är att vi tror att det handlar om en känsla. Vi känner oss begränsade av våra känslor, att de inte finns där.

För i vår tid ska man bara göra det man känner för, och det man känner för är alltid rätt.
I vår tid ska man inte göra det man inte känner för, och det man inte känner för är inte heller rätt.

Det är en föreställning som kommer från världen och som vi utan att reflektera djupare över det har applicerat på, och låter styra, vår tolkning av Bibelns ord. Och detta trots att Bibeln, om vi läser den på dess egna villkor, säger något annat!

Hur många har hört från en predikstol eller i samtal med någon kristen ”Känn efter i ditt hjärta! Om det inte känns riktigt bra så är det inte från Gud! Om det är obehagligt så är det inte rätt!”

Kanske inte ordagrant, men ni förstår helt säkert vad jag menar.

Hur stämmer det med Bibeln? Var Guds vilja alltid det som kändes bra? Det som gav behagliga känslor? Hur är det med budet att älska sina fiender om det är beroende av att det ska kännas gott? Om det ska vara beroende på hur man känner för dessa fiender?

Om budet att älska alla handlar om att vi ska känna vissa sorters känslor för alla, ja då är budet omöjligt att ens närma sig. Och om vi känner det, ja då är chansen stor att vi avfärdar budet som något oviktig, eller ogiltigt.

Om vi, som vi ofta gör, avfärdar Guds bud eftersom vi inte kan uppnå dem utan ansträngning eller förändring i våra liv, hur mycket enklare är det då inte att avfärda ett bud som det inte ens är möjligt att närma sig?

Därför är det förödande att tro att budet att älska enbart eller främst är ett bud om att känna vissa sorters känslor.

I och med det kan det vara en lättnad att vi inte först och främst förväntas känna känslor, helt enkelt för att vi inte kan frammana de känslorna på beställning, och kanske har svårast för att känna de känslorna mot de vi främst är kallade att visa dem mot.

Puh tänker någon, jag behöver inte känna känslorna!

OK.
Bra.
Men vi kommer inte undan budet bara för att det inte främst handlar om känslor!
Vi förväntas älska, alltså VISA kärlek, oavsett om känslan finns dör eller inte!
Det handlar inte om något frikort, utan det är praktiska instruktioner!

Lika lite som det går gömma sig bakom ”ja men jag KÄNNER ju kärlek” om man inte visar den, lika lite går det att, om man tar Jesu bud på allvar, låta bli att på ett praktiskt sätt VISA kärlek mot alla.

Att älska handlar främst om vad vi gör mot andra. Hur vi bemöter världen runt omkring oss. Visar vi kärlek i det vi gör?

Hur möter vi grannar, vänner och församlingsmedlemmar?
Behandlar vi dem efter hur vi anser att de är värda att bemötas?
Behandlar vi dem efter hur de beter sig mot oss?

Hur är det med tiggare, missbrukare och socialbidragstagare?
De har ju inte gjort oss något ont, men visar vi dem samma kärlek som alla andra?
Och hur är det med de som verkligen gjort oss något ont? Hur bemöter vi de som förstört saker i kyrkan? Hur bemöter vi de som stulit från oss? Hur bemöter vi våra fiender?

Är villkoret för att vi ska visa kärlek mot alla, att de också visar kärlek mot oss?

Vad säger Jesus om det? Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? (Matteusevangeliet 5:46)

Men, tänker någon, OK för att Jesus inte kräver att vi ska KÄNNA kärlek för alla, men inte kan han väl ha menat att vi ska visa kärlek mot alla, också de som inte förtjänat det? Tänk om Han bara kunde fatta vad grannen gjorde mot mig! Då skulle han inte tycka att jag skulle visa kärlek! Tänk om Han kunde se hur de där pojkspolingarna beter sig mot Hans egen församling! Inte kan Han väl mena att jag ska bemöta dem med kärleksfulla handlingar?

Tänk jag tror att det är PRECIS det han tycker och förväntar sig!
Vi behöver inte känna, vi behöver bara GÖRA!

Jesus vet PRECIS och mer än du NÅGONSIN kan förstå hur det är att dö för sina fiender och ändå ÄLSKA dem! Han dog för dig och mig, inte för att vi var så bra och fina och hade gjort så mycket bra för Honom, utan medan vi ännu var syndare!

Så, oavsett våra känslor så förväntas vi göra kärleksfulla saker mot ALLA, också de som minst förtjänar det! Känslorna är vare sig nödvändiga för detta eller tillräckliga i sig själv om vi nu skulle råka ha dem!

Men är känslorna oviktiga då? Är inte kärlek också en känsla? Ibland behöver vi kanske känslan kärlek för att orka visa kärlek!

Självklart är kärlek också en känsla och känslan är inte oviktig.
Den är inte oviktig, men inte heller avgörande!

OM jag gör, visar, kärlek mot de runt omkring mig så är chansen stor att jag dessutom kommer känna känslan! Känslan är en hjälp, en belöning och något bra, men den är inte det avgörande! Om vi visar oss redo så kan Gud SKAPA kärleksfulla känslor!

Att visa kärlek är ett val som inte är beroende av, men kan vara kopplat till, känslan kärlek.

Vad ska vi göra då?
HUR ska vi kunna visa kärlek mot alla på en gång!
DET funkar ju inte, så då är det bättre att ingenting göra!
Eller?

Ett mycket enkelt och tydligt sätt att visa kärlek mot våra medmänniskor har vi i den övning vi utmanar varandra till varje vecka!
V.Ä.L.L.A.

Välsigna
Äta
Lyssna
Lära
Apostolisk

Det finns mer att säga om kärlek som känsla och handling, men jag slutar här för idag. För den som vill ta del av mer tankar så finns det på hemsidan. Har du inte tillgång till en dator men vill läsa ändå, så säg till så fixar jag det.

Med det säger jag låt oss gå ut och välla Guds kärlek här på Värmlandsnäs!

EXTRA CATHEDRA 🙂

Detta betyder också en annan sak. Målet när vi visar kärlek är inte, KAN inte vara, att skapa en känsla hos den vi visar kärlek mot!
Eftersom vi tror att kärlek bara är en positiv känsla så blir konsekvensen att om vi inte skapar samma mysiga känsla hos andra så är det inte kärleksfullt!
Lika lite som en känsla är vad vi visar så är en känsla målet för den vi visar det mot!

Jag vill ge ett lite radikalt exempel på vad jag menar.
Föreställ er att jag har en granne som brukar sno min parkeringsplats. Nu har vi inga bestämda parkeringsplatser hos oss, så ni förstår att det det är ett hypotetiskt exempel.
Inte uppfylls jag av kärleksfulla känslor mot den personen. Så småaktig är jag nämligen att en sån sak kan få mina känslor att förändras. När jag inte känner kärlek, är jag då befriad från att göra gott, visa kärlek mot den grannen?
Är jag befriad från budet att älska, visa kärlek, bara för att jag inte KÄNNER rätt sak i just det ögonblicket?
Nej, så klart inte.

Om grannen nu inte skulle tro på Jesus och frågar mig om jag tror att alla kommer komma till himlen och jag svarar ”Utan Jesus kommer man gå under” så upplevs det helt säkert inte som att jag är kärleksfull, för jag väcker inte mysiga känslor hos personen i fråga. Jag upplevs säkert som dömande och dryg som inte tycker att all tro är lika bra…

Jag skapar en obehaglig känsla hos min granne genom det svaret! Men vad är mest kärleksfullt? Att skapa en go känsla eller att tala sanning om frälsningen? Vilket är målet? Att alla ska bli frälsta eller att alla ska känna goa känslor?

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Predikan, Undervisning, Värmlandsnäs och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s