Ja, men de andra är värre…

Sitter och ber för fred i mellanösternkonflikten.

Ber för mina kristna systrar och bröder som förföljs, mördas och fördrivs från sina hem.

Och läser samtidigt nyheter, bloggar och olika flöden på nätet.

Det som slår mig tydligast är att det finns få helt pacifistiska debattörer, som oavsett orsak eller bakgrund fördömer våld. Punkt.

Det finns alltid en gradskillnad i hur man ser på konflikten, en gradskillnad som inte är sprungen ur ett objektivt, neutralt faktasamlande utan som oftast är en av oss själva och vår omgivning formad sanning. Läs gärna denna artikel för lite mer info http://globalvoicesonline.org/2014/08/04/israel-gaza-war-data-the-art-of-personalizing-propaganda/

Argumentet man möter är oftast ”Konflikten skulle vara löst om bara [insert name of adversary in the conflict here] slutade med det de sysslar med”.

Ofta, om debattören i fråga vill framstå som kunnig, neutral och trovärdig så lägger hen till ”Jag fördömer [insert name of favourite in the conflict here] också, så kom inte och säg att jag bara ser en sida av saken.” och sedan återgår personen i fråga till att fördöma i uttalande efter uttalande sin motståndare, eller möjligtvis att rättfärdiggöra sin favorit.

Skuldbeläggandet av ”fienden” och rättfärdiggörandet av de ”allierade” får lätt bizarra proportioner, för så snart man placerar skulden för en konflikt, ett våldsanvändande, på ena parten, så har man i någon mån förståelse för, eller motiverat, att den andra parten svarar på samma sätt.

Det talas om ”proportionalitet” snarare än att fördöma våldet!

Det talas om ”legitima mål” istället för att fördöma våldet!

Det talas om ”civila”, ”mänskliga sköldar” och trovärdighet hos olika källor.

Istället för att fördöma våldet!

Jag tror att detta är något djupt mänskligt.

Vi ser en konflikt och de som ingår i konflikten och tenderar att vilja alliera oss med någon av sidorna. Vad som får oss att välja vilken sida beror så klart på en mängd olika faktorer, av vilka många tas upp i artikeln här ovanför.

Finns det då ingen väg att helt fördöma våldet, UTAN att ta sida i konfilkten?

Jo, det är klart att det gör!

Just do it!

Problemet är bara att den som lyssnar oftast har valt sida i konflikten och ser den egna sidans existens hotad om man skulle upphöra med våldsanvändandet! Något som blir ett logiskt fel, eftersom BÅDA sidor måste upphöra med våldet OMEDELBART, och därmed hotas ingendera sidan av den andra genom att man upphör med våldet.

Att i någon utsträckning acceptera våldsanvändande är per definition INTE pacifistiskt, det är på sin höjd lite mindre militaristiskt.

HUR ska då detta göras och kan man kräva detta av de stridande?

Vägen är, som vanligt, Jesus!

Ingen annan hållbar väg finns än den som söker sin nästas bästa framför den egna!

Om vi vänder på kärleksbudet, och hör att vi först ska älska oss själva, och fokusera på det, så att vi sedan kan älska vår nästa… Ja då kommer vi i en situation där vi först (i någon mån) inkräktar på den andre för att sedan säga oss älska henom!

I fallet Israel-Palestina så låter det lite som att ”om bara vi får det vi har ”rätt” till så kommer ni också få det bra” (från båda håll), när man istället borde söka sin nästas väl framför sitt eget!

Jesus erbjuder oss alternativet att älska på ett löjligt utgivande sätt, precis som Han gjort för oss!

Ett sätt där man VERKLIGEN älskar sin fiende, inte bara de som råkar vara snälla mot oss (eller de våra), och det på ett sätt som innebär att ge våra liv för våra fiender! INTE först sedan de blivit våra vänner utan MEDAN de FORTFARANDE är våra fiender!

DET är den väg Jesus visar, den sida Jesus tar och DET är den sida ”en kristen” borde ta i varje konflikt! INKLUSIVE Israel-Palestina konflikten!

Jesus är vägen och Jesus är förutsättningen!

En levande relation med Jesus är det enda som kan få oss att gå emot vår historia, våra känslor, vår logik, våra ideologier och vår mänskliga natur!

Du fattar väl att det inte funkar?

Hamas/Israel ger sig inte förrän Israel/Palestina är utrotat!

Ja, och jag låtsas inte att jag själv är neutral heller!

Jag är en fallen människa som kommer till korta i mina tankar ord och gärningar gång på gång!

Det är dock INTE en ursäkt för att sluta försöka söka sig närmare och närmare Jesus och HANS väg!

Den dag vi ”nöjer oss” med det vi kan åstadkomma eftersom vi ändå inte når ända fram är den dagen då vi vänder Jesus ryggen!

Vägen framåt, förutsättningen för att kunna ”kräva” detta av parterna, är att man gemensam kommer inför Jesu tron och bekänner Honom som Herre.

Tills dess är vi alla dömda att mer eller mindre lyda världens och den ondes regler…

Tills Jesus kommer tillbaks i härlighet!

Annonser
Det här inlägget postades i Lennart, Nyhetskommentarer, Politik, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s