Kärleken till ett barn…

2014-06-29 Millesvik

Romarbrevet 12:9-21
Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Det är starka ord och tydliga order vi får i den text jag valt för dagen…
Det är liksom inte på smått vis när Paulus lägger ut vad som förväntas av oss.

När jag läser detta och när jag ber över detta, utan att ta fram mina bibelkommentarer eller läsa Luther, Rosenius och Waldenström, när jag tar av mig teologglasögonen och läser texten som om det vore en ”handbok för livet”, hur jag ska leva och bete mig, så är min första tanke att svara Gud, att ”Ja, jag ska försöka”…

Och direkt hör jag Guds svar på min tveksamma inställning…

Gud liksom talar till mig med Yodas ord, ”Do or do not, there is no try!”

Jesus formulerar det med lite andra ord än Yoda när Han säger ”Var fullkomliga…”

Gud vill inte ha ett halvhjärtat försök, Han vill att vi ska vara FULLKOMLIGA!

Är det orimliga, hårda och nedbrytande förväntningar?

NEJ, de är för att Gud ÄLSKAR oss och vill oss väl!

En förälder vill allt gott för sina barn och vår pappa i himlen vill ALLT väl för oss, för att Han ÄLSKAR oss!

Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning… Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor.

Det är förväntningar, uppmaningar, regler, som vi förväntas följa och lyda, men för VÅR skull, för MÄNNISKORNAS skull, för att det ska vara bra för OSS!

Gud ÄLSKAR oss alla, och DÄRFÖR vill Han, förväntar Han sig, att vi när vi tar emot den kärleken, när vi säger oss förstå att Gud älskar ALLA, också ska agera utifrån det! Dels för att vi helt och fullt ska TA EMOT Guds kärlek, men också för att vi ska SPRIDA Guds kärlek!

För VÅR skull!

Jesu uppmaning till oss att vara fullkomlig handlar inte om att vi ska vara fullkomliga för att Gud säger det, för att han beordrar oss till det, för GUDS skull! Nej Gud säger det, beordrar oss till det för VÅR skull, för att han ÄLSKAR oss!

Vi reagerar ofta som barn gör…
Jag vill inte göra som du säger!
Sätter du upp regler och förväntningar så älskar du mig inte!
Du är dum!

Eller för att som barn säga det på ett annat sätt:
Vaddå ta medicin!
Det är ju äckligt, du är dum!

Fast föräldern VET att medicin är nyttigt. Det som verkar vara ett grymt krav, är egentligen för barnets bästa! Föräldern beordrar barnet att ta medicinen för BARNETS skull, och påpekar också att det är skadligt och dåligt när barnet INTE gör som förälderns säger!

Tänk er en förälder som säger till sitt barn: ”Du behöver inte ta någon medicin om du tycker det är äckligt eller jobbigt. Du får göra allt som du vill, när du vill, och allt du gör, eller inte gör, är lika bra.”

Är det kärleksfullt?

Är det kärleksfullt av en förälder att låta sitt barn dö av någon sjukdom bara för att han eller hon inte vill beordra barnet att ta en medicin som barnet inte vill ta?

Vad skulle ni tyckt om mig som förälder om jag låtit Kaspar slippa ta insulin bara för att han inte ville? Om jag inte TVINGAT honom ta det?

Vad hade ni tyckt om mig som förälder om jag låtsats som att Kaspar inte har diabetes, bara för att det är besvärligt för honom att ha det? För att han tycker det är obehagligt att höra det? För att han bara vill att jag ska prata om positiva saker?

Tänk om jag sagt ”OK Kaspar, du vet att jag förväntar mig att du tar ditt insulin, men det är HELT ok och lika bra om du inte gör det jag säger åt dig. Jag älskar dig som du är och allt blir OK oavsett vad du gör.”

Eller som berättelsen som en läkare skrev på facebook.
Han skulle operera på en liten tjej och sa till föräldrarna att hon absolut inte fick äta efter midnatt natten innan operationen. Tjejen sövdes och på operationsbordet börjar hon kräkas äggrörs och korv, hon håller på att kvävas och får ett hjärtstopp.

Läkarteamet lyckas rädda livet på flickan och lade henne i respirator på intensiven. När de frågade pappan varför han givit flickan att äta trots att läkarna förbjudit det så svarade han att han tyckte läkarna var för hårda mot tösen, att han tyckte det var överdrivet och att tösen ju varit hungrig…

Var det kärleksfullt av pappan att ge tösen den mat hon prompt ville ha?
Var det kärlekslöst av läkarna att beordra något som tösen inte ville höra?

Eller för att hoppa tillbaks till Kaspar: Ja, det är klart att det är sant att jag älskar Kaspar mer än livet självt OAVSETT vad han gör! MEN betyder det att jag inte har några förväntningar på honom? Innebär det att allt han gör eller inte gör är lika bra?

Tar min oändliga kärlek till Kaspar bort mina förväntningar på honom?

Självklart inte!

Jag vill, hoppas och arbetar för att han ska vara fullkomlig! Det vore det allra bästa FÖR HONOM!

Målet, min vilja och förhoppning, min förvänta, är inte att “det räcker” med det ena eller det andra, målet MÅSTE vara något annat!

Kaspar är ju dessutom idrottsman med en rätt så god potential!
Jag är helt övertygad om att han kan gå långt i den idrott han väljer att satsa på. Proffskarriär är inte en omöjlighet. Jag vill det för honom, för HANS skull, för HANS lycka! För att jag ÄLSKAR honom!

Just det där med idrottsman pratar ju Paulus också om, vi vet, ”Löp mot målet för att vinna priset” i Filipperbrevet 3.

OM jag älskar Kaspar, OM jag vill honom väl…

Ja min övertygelse är att jag då DELS behöver förhindra skador, genom till exempel insulinet, även om vi måste bråkar om det ibland, men min övertygelse är också den att om jag ska hjälpa honom att nå sin fulla potential som idrottsman, så kan jag inte kommunicera till honom att oavsett vad han gör eller hur han tränar, eller till och med om han inte tränar ALLS, så kommer han ÄNDÅ att bli fullkomligt perfekt hockeyspelare bara för att jag ÄLSKAR honom så!

Om Kaspar inte blir proffs, kommer jag älska honom mindre då?
Om han inte satsar allt han kan och presterar på topp, älskar jag honom mindre då?

Självklart INTE!
Han kommer ALLTID vara min lelle pöjk och jag kommer ALLTID att älska honom!

Men det betyder inte att han nått sin fulla potential!
Han blir inte proffs bara för att jag vill det för att jag älskar honom!

Vilken idrottsman nöjer sig med det han redan kan prestera? Vilken idrottsman strävar inte efter mer, bättre? Varför ska vi, som förväntas vara fullkomliga, nöja oss med att sträva efter mindre?

Vid det här laget så borde det vara klart för de allra flesta att min kärlek till Kaspar INTE påverkas av vilket resultat han uppnår.

Min kärlek till Kaspar påverkas INTE av om han lyder mig eller inte, hur hårt han satsar eller inte…

Kärleken är ovillkorlig!

Men EFTERSOM jag älskar Kaspar och vill att han ska bli ALLT han kan bli, att han ska bli fullkomlig, så måste jag dels förmedla förväntningar och vad som krävs för att han ska nå dit jag och han vill att han ska nå. Jag måste tillrättavisa, jag måste uppfostra, jag måste ibland tvinga honom till saker för att hålla honom vid liv… Och så vidare och så vidare…

Så långt allt väl…

Men om jag ska vara en god förälder så kan det ju inte ta slut där…

Jag kan ju inte bara ha förväntningar på honom och tala om när han gör fel om jag inte är beredd att stötta honom för att han ska göra rätt!

Och detta är dubbelt!
OM han ens ska vilja göra mer, eller annorlunda, så att han kan nå sitt mål, så MÅSTE han inse när han gör fel eller inte gör tillräckligt. Så är det, annars skulle han aldrig göra något annorlunda! Om allt jag säger är att allt är OK, att inget mer krävs, bara för att han ska bli nöjd med det jag säger, ja då finns det ingen anledning för honom att förändra något!

På samma sätt är det om han säger att han verkligen verkligen vill bli hockeyproffs, men VÄGRAR göra det som leder honom på den vägen… Kan man ärligt säga att han vill då? Och kan jag säga till honom att han blir proffs utan att något göra?

MEN när jag som förälder fått honom att förstå att förändring är nödvändig, ja DÅ måste jag också göra mitt allt för att ge honom möjlighet till den förändring som krävs!

Jag behöver punga ut med pengar för utrustning, tid för läger, träningar, matcher. Jag behöver lära mig hur jag ska hjälpa honom i träningen, jag behöver uppmuntra och hjälpa och be!

Jag KAN INTE ställa krav och förväntningar utan att göra det möjligt att uppnå!

På exakt samma sätt är det när Gud talar till oss!

I texten vi läste så finns det en hel del skarpa förväntningar!

Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er.

Och lite till…

Förväntningar! Förväntningar och krav…
Den som läst Bibeln vet att detta inte är en engångsföreteelse, det är tvärtom ett genomgående tema!
Ett tydligt mönster!

Det är ett lika tydligt mönster att när förväntningarna och kraven inte uppfylls så påpekar Gud det på olika sätt.

Förväntningar och krav, så ÄR det!
Det är SANT, men vi missar ofta att det är för VÅR skull och av KÄRLEK dessa förväntningar och krav ställs! På samma sätt som jag har krav och förväntningar på Kaspar av kärlek!

Kärleken är GRUNDEN för Guds krav och förväntningar på oss och kärleken kan därför INTE ta bort dem! Den som vill följa Gud kan alltså inte heller blunda för att Gud har dessa förväntningar och krav på oss! I Johannes 19:9-10 säger Jesus att ”Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.”

Buden är för VÅR skull, för att VI ska vara kvar i Guds kärlek, INTE för att Gud ska älska oss!
När vi inte följer Guds bud så vänder vi oss bort från Guds kärlek! När vi ignorerar det Gud säger så slutar inte Gud älska oss, men VI tar oss bort från Guds kärlek!

Det första vi måste förstå är att befallningarna är för vår skull och av KÄRLEK till oss! Men SAMMA KÄRLEK ger oss också möjlighet att uppfylla det som krävs av oss!

Vi måste fårstå att Gud är en sådan pappa som ställer krav och har förväntnignar på oss, och vi måste VERKLIGEN förstå att Gud är en sådan pappa som när han ställer krav och förväntningar på oss, så ger Han oss också möjlighet att utföra det!

Han ger oss KRAFT!
Kraft utan gräns!

Och det är, som jag tidigare sagt, DÄR som nåden kommer in!
Nåden handlar inte om att SLIPPA, utan om att FÅ!
Nåden handlar inte om att slippa kraven, Nåden handlar om att få KRAFT att uppfylla dem!

Nåd och åter nåd!
Kraft utan gräns!

Jesu bördor ÄR lätta, som det står i Matteus 11:30, men INTE för att vi slipper bära något, utan för att vi får KRAFT att bära!

Jesus ger sin församling den kraft han talar om när han säger om sin kyrka, om sin församling, i Matteus 16:18, att inte ens dödsriket, helvetet, ska ha makt över den!

DEN kraften får vi genom Guds kärlek, DEN kraften HAR vi genom Guds körlek, för att vi ska kunna följa Jesu bud!

En kärlek som för VÅR skull vill att vi ska leva väl och en kärlek som för VÅR skull ger oss kraft att göra det!

DET är Guds kärlek!

Stor, stark och underbar!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s