Är det viktigt med bra glid i livets 5-mil?

Jag diskuterar en del på nätet i olika former. Det leder till att jag ställs inför fenomen som jag aldrig behövt konfronteras med tidigare, vilket ibland är förvirrande, ibland frustrerande och ibland upplysande.

Ibland tvingas jag justera mina åsikter (Jag har inte glömt, förklaringen kommer snart!) och ibland stärks jag i de åsikter jag redan har.

Många, ja nästan alla, diskussioner hamnar till sist i att just det man själv gör, strävar efter eller vill göra, av någon anledning aldrig är synd. Ett annat återkommande tema är att Gud alltid tycker precis som jag vill eller att om jag inte förstår varför Gud säger eller gör på ett visst sätt, så kan det inte vara sant.

Om jag inte förstår och håller med om vad Gud menar och varför, ja då kan Han inte mena det.

Det hela påminner om en artikel jag såg på nätet: ”En ny generation som vill glida genom livet”

Eller för all del den smått komiska artikeln om en norsk reaktion på svenska OS guld: ”Norska medaljhoppet hotar med en bojkott – Överväger att vägra åka: ”Är trött på att se Sverige vinna””

Om saker inte är lätt, om saker inte går min väg, om saker inte gynnar mig, om saker går mig emot… Ja då vill jag inte vara med, eller så ska spelet ändras så att det stämmer bättre…

Min upplevelse är att det inte handlar om en ny generation, eller kanske ändå, men i sådana fall den ”nya” generationen, deras föräldrar och far- och mor-föräldrar…

Att curlade barn och ungdomar anser att allt, inklusive Gud, ska anpassas för att passa det egna livet är inte så konstigt, men uppfattningen delas ju också av de som ser till att denna föreställning blir sanning.

Tanken går igen i hur man möter Gud och Bibeln.

Om Guds ord säger att något jag gör är synd, om jag förväntas göra något åt det eller om vetskapen om att jag syndar får mig att bli illa till mods, eller till och med känna mig som syndare… Ja då måste Bibeln ha fel, för Gud vill mig väl! Gud vill bara att jag ska ha det bra och därför skulle Han aldrig säga åt mig att upphöra med något som jag gör eller vill göra.

Synden reduceras till personliga preferenser och om jag inte förstår eller håller med om att något är synd, ja då är det inte det!

Följden av detta tänkande blir att man reducerar Bibeln till de verser, kapitel eller principer som man håller med om eller kan förstå och stryker resten.

Vad är det då för fel på det?

Jo det får konsekvenser på minst två centrala områden.

Först för synen på Gud:
I och med detta så reduceras Gud till en liten Gud som bara kan göra och mena det jag förstår och tillåter. Det blir en Gud som är en personlig tjänare, som styrker och stöttar mig i mina preferenser, men som aldrig kritiserar mig eller tillrättavisar mig.

Sedan för synen på frälsning och omvändelse:
I och med denna approach till Bibeln och Gud så handlar det om Apokatastasis, allas slutgiltiga frälsning. Det finns ingen synd, ingen går förlorad.
När det inte finns någon synd så finns det heller inget att omvända sig från. Ingen, allra minst en 2000 år gammal bok skriven av män i en manlig värld, ska få tala om för mig vad som är rätt eller fel. I den mån jag alls erkänner Bibelns auktoritet så är det bara på de områden där Bibeln säger det jag håller med om, och ja då behövs ingen förändring, ingen omvändelse.

Dessa tankar kompletterar och kompletteras av predikan på NOW igår, den kommer också ut här på Hälleberget så småningom…

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s