Sådd och Skörd (EFS)

Predikan 2014-01-09 i EFS kyrkan i Säffle

Idag är kyrkoårets tema ”Sådd och Skörd” och det är ett spännande tema. Vi har ju varje söndag en gammaltestamentlig text att förhålla oss till, och det vet vi ju alla att gamla testamentet inte alltid helt smärtfritt går ihop med det nya. Det finns en skillnad mellan dem som vi lite enkelt brukar beskriva som skillnaden mellan nåd och lag.

Idag tycker jag ändå att den gammaltestamentliga texten har något viktigt att säga oss, rakt in i det nya förbund vi lever i, rakt in i nådens tidsålder.

Jag läser från Hesekiel 33:10-16
Människa! Säg till israeliterna: Ni frågar: ”Hur skall vi kunna leva, då våra brott och synder tynger oss och får oss att tyna bort?” Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill att han upphör med sina gärningar och får leva. Vänd om! Vänd er bort från era onda gärningar. Israeliter, ni vill väl inte dö?

Människa! Säg till dina landsmän: Om den rättfärdige gör något brottsligt kan hans rättfärdighet inte rädda honom. Upphör den gudlöse med sin gudlöshet leder den inte till hans fall. Börjar den rättfärdige synda räcker inte hans rättfärdighet för att han skall få leva.

Om jag säger till den rättfärdige: ”Du skall leva” och han förlitar sig på sin rättfärdighet och handlar orätt, skall alla hans rättfärdiga gärningar vara glömda. Han skall dö för den orätt han gjort.

Och om jag säger till den gudlöse: ”Ditt straff är döden” och han upphör att synda och handlar rätt och rättfärdigt – återlämnar vad han tagit i pant, återställer vad han plundrat, håller sig till livets bud och undviker att handla orätt – då skall han få leva. Han skall inte dö. Alla synder han har begått skall vara glömda. Han har handlat rätt och rättfärdigt. Han skall leva.

Bara genom att byta ut några få ord så kan vi läsa den här texten som en uppmaning rakt till oss kristna! Så här skulle en kristen profet kunna säga idag:

Du kristne! Säg till dina vänner: Ni frågar: ”Hur skall vi kunna leva, då våra brott och synder tynger oss och får oss att tyna bort?” Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill att han upphör med sina gärningar och får leva. Vänd om! Vänd er bort från era onda gärningar.

Kristna, ni vill väl inte dö?

Du kristne! Säg till dina vänner: Om den rättfärdige gör något brottsligt kan hans rättfärdighet inte rädda honom. Upphör den gudlöse med sin gudlöshet leder den inte till hans fall. Börjar den rättfärdige synda räcker inte hans rättfärdighet för att han skall få leva.

Om jag säger till den kristne: ”Du skall leva” och han förlitar sig på nåden, men handlar orätt, skall alla hans rättfärdiga gärningar vara glömda. Han skall dö för den orätt han gjort.

Och om jag säger till den icke-kristne: ”Ditt straff är döden” och han kommer till tro på Kristus och upphör att synda och handlar rätt och rättfärdigt – återlämnar vad han tagit i pant, återställer vad han plundrat, håller sig till Jesu bud och undviker att handla orätt – då skall han få leva. Han skall inte dö. Alla synder han har begått skall vara glömda. Han har handlat rätt och rättfärdigt. Han skall leva.

Ja, inte är det väl så främmande att höra den gammaltestamentliga prefekten Hesekiels ord? Visst har det väl en hel del att säga också till oss i vår tid?

I vår tid och i den protestantiska, lutherska, tradition vi befinner oss så värjer vi oss lite för att tala om rättfärdiga gärningar och att vi måste utföra goda gärningar… Vi har om och om igen fått höra att gärningar frälser ingen, lagen gäller inte längre och vi kan inte räkna något vi gör till vår frälsning.

Jag kan bara styrka under detta och säga Amen, men vi blundar allt för ofta för att frälsningen genom nåden allena, Sola Gratia, som vi ska hålla oss till, INTE utesluter goda gärningar!

Grunden i evangeliet, det som varje kristen först får lära sig och som är självklart för alla kristna, det skriver Paulus om i Hebreerbrevet 6:1-2 där det står att grunderna är: omvändelsen från döda gärningar, tron på Gud och läran om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom.

Det är alltså grunderna, det som varje kristen ska veta och utföra… Och det gör vi väl allihop, eller hur? Men det är en predikan i sig själv…

Det intressanta just nu är att det i de här verserna inte talas om gärningar generellt sett, utan om döda gärningar…

Vi måste greppa att vi blir frälsta av nåd genom tro, inte av gärningar, precis som det står i Efesierbrevet 2:8-9. Våra gärningar, hur vi beter oss, vad vi gör och hur vi lever våra liv lägger inte till en millimeter, inte ett gram, inte något som helst till vår frälsning.

Det är evangeliets sanning!
Gärningar som är till för att lägga till eller dra ifrån till vår frälsning är döda gärningar och dom ska vi omvända oss från! Precis som jag nyss läste!

Det är den sanning som Jesus uppenbarat och som vi ska tacka och prisa Honom för!
Vår gärningar räcker inte till för att frälsa oss, och vi kan aldrig utföra gärningar som kan frälsa oss, och vi BEHÖVER inte göra gärningar för att bli frälsta!

ALLT av tro och NÅD.
Nåd och åter nåd!
En ström av nåd som aldrig tar slut och som vi fritt får ta del av genom Jesu blod!

MEN
Och det kommer ju alltid ett men, eller hur?
Men om det finns gärningar som är döda, så finns det ju också gärningar om INTE är döda, eller hur?

Hur skiljer vi då på gärningar som är döda och de som inte är döda?

För att svara på det så vill jag läsa från Jakobsbrevet 2:14-18 där det står: Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.
Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro.

Utifrån det så kan vi säga en del.

Den första slutsatsen jag vill dra är att OM vi har tro, så kommer det goda gärningar. OM vi verkligen har tagit emot Jesus Kristus som Herre, ja då kommer vi lyda Honom och det kommer märkas på våra gärningar. Och när jag pratar om goda gärningar så handlar det inte bara om om vi leder äldre damer över vägen, utan på ALLT vad vi gör, hur vi gör det och hur vi lever våra liv.

Gärningar som springer fram ur tron, gärningar som är ett resultat av tron, är inte döda gärningar, utan goda och nödvändiga.

Den andra slutsatsen jag drar är att vare sig du eller jag skilja på någon annans gärningar än de egna. Jag kan inte se om dina gärningar är döda eller inte och du kan inte se om mina gärningar är döda.

Vi kan se OM någon utför gärningar, och vi kan säga att utan gärningar så har man inte den frälsande tron, men bara jag vet om mina gärningar verkligen kommer ur en tro eller om de är döda. Bara du vet om dina gärningar kommer ur din tro, eller om de är döda.

Jag kan se om du har en tro genom att se om den leder till en förändring i ditt liv, ingen förändring, ingen tro. Men självklart är det också så att du kan lura mig och leva ett förändrat liv utan tro men om du tror kan du inte leva ett liv utan att det syns…

Hur kan jag och Hesekiel då påstå att det finns krav, eller förväntningar på hur vi lever våra liv? Är inte lagen borta? Är inte nåden i lagens ställe? Finns det verkligen krav på oss fortfarande?

Jag skulle vilja svara på det genom att läsa en del bibelställen och jag vill börja med ett som de flesta av oss känner igen, Matteus 28:1-20, alltså missionsbefallningen, där det står: Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Ja bara det att Jesus ger oss en befallning antyder ju att det inte är fritt fram att göra som vi vill, men Han säger också att han ger oss bud. Ja många bud, efter som Han säger lär dem att hålla alla de bud jag har gett er.

Tre andra ställen jag vill ta upp är:

Apg 26:20 Först i Damaskus och Jerusalem och sedan över hela Judeen och inför hedningarna har jag predikat att man måste ångra sig och vända om till Gud och utföra sådana gärningar som svarar mot ångern.

Matteus 3:8 och Lukas 3:8 säger ”Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen” och menar att det blir skillnad i hur en människa lever sitt liv före och efter omvändelsen!

Paulus, ni vet lagens värste motståndare, skriver i första korintierbrevet 9:21 om Jesu bud: För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag.

Paulus jämför de förhållningsorder vi får från Jesus med LAG. Det är alltså allvarliga saker. Ja han gör det i Galaterbrevet 6:2 också för den delen.

Jag och Lotta läser en bibelstudieplan tillsammans och där förklaras det hela med att vi som Kristna har Jesus som Herre.

Vi underkastar oss Jesus och förväntas lyda Honom.
Inte bara på söndag förmiddag, utan vi ska lyda Honom med HELA våra liv!

En Herre är ju per definition någon som bestämmer över en annan, och vi har valt Jesus till vår Herre. Det innebär att vi valt Honom att bestämma över oss och att vi ska lyda de bud Han gett oss som om de vore lag, ja ännu mer faktiskt. Vi ska lyda Honom MER än vi lyder några mänskliga lagar!

Det ställs krav på oss som kristna!
Det förväntas bli skillnad när man tagit emot Jesus, så är det!

Men nåden då?
Vad hände med nåden?
Ja, nåden finns där! Gud vare tack och lov så finns nåden!
MEN nåden finns där när vi misslyckas med att följa vår Herre, INTE för att vi ska slippa följa Honom! Nåden får ALDRIG bli en ursäkt för att inte vända oss bort från synden och göra de goda gärningar som är omvändelsens frukt!

Precis som Hesekiel skriver!

Titus 2:11-14 förklarar: Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor. Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är, medan vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår store gud och frälsare Kristus Jesus träda fram i sin härlighet. Han har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk, uppfyllt av iver att göra vad som är gott.

Nåden inte bara förlåter, den också DRIVER oss att leva ett gott liv! Att utföra goda gärningar!

Att skylla på nåden för att kunna fortsätta i sin synd skriver Judas om i sitt brevs fjärde vers, där han skriver: Bland er har det nämligen nästlat sig in några människor som för länge sedan blev förutbestämda för domen. De är gudlösa och missbrukar vår Guds nåd till ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende härskare och herre, Jesus Kristus.
Genom att inte följa Jesu bud, skriver Judas, så FÖRNEKAR vi Jesus!

Och Paulus skriver i Romarbrevet 6:1-2: Vad innebär nu detta? Skall vi stanna kvar i synden för att nåden skall bli större? Naturligtvis inte. Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna leva vidare i den?

Nej, vår tro förväntas leda till en förvandlig, en omvändelse från döda och onda gärningar till goda, levande handlignar och gärnignar i HELA våra liv! Inget område i våra liv är undantaget vår Herre. ALLT lägger vi som kristna under Honom.

Vår fallna natur kommer oundvikligen att göra så att vi behåller vissa områden för oss själva, att det finns områden i våra liv där vi väljer att lyda våra egna önskningar istället för vår Herre, och det är där Nåden kommer in, när vi faller till korta. Inte när vi väljer att inte sträva, utan när vi inte når ända fram.

Då får vi istället för att handlöst falla hela vägen ner i det eviga mörkret, få falla på Nåden och in i vår Herres famn!

Jag inledde predikan med en kort presentation:
Det var gott att få bli medlem i församlingen men det är en ära att bli kallad att få predika här!

Min fru brukar presentera sig som förälder, pastorsfru och pastor, i den ordningen.
Jag gör detsamma. Först förälder, sedan pastorsmake och så pastor.

Så Förälder, Make och Pastor är vad jag är, vad tror att jag är kallad av Gud att vara.
Just nu utför jag mina kallelser här i Säffle. Familjen bor i Värmlandsbro, Lotta jobbar här i församlingen och jag jobbar i Värmlandsnäs missionsförsamling.

Jag är faktiskt född här på Säffle BB en gång i tiden, man jag har växt upp i Östervallskog utanför Töcksfors. Min utbildning har jag på Teologiska Högskolan i Stockholm, det som var Missionsförbundets seminarium en gång i tiden, men jag har också läst en hel del på Johannelund. Så jag har goda erfarenheter av EFS på den fronten. Bland annat har jag studerat församlingsutveckling för Klas Lundström och arbetar utifrån det ute på näset.

Lotta och jag jobbar nära varandra när det gäller många frågor, inte bara församlingsutveckling evangelisation även om det är något vi särskilt brinner för. Inte minst så delar vi intresset för Luther, Rosenius och Waldenström. Även om hon av förklarliga skäl fokuserar på Rosenius och jag på Waldenström.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s