Vårt uppdrag – Matteus 28:18-20

Under förra året läste vi ett antal texter och ställde oss ett antal frågor till dem för att finna eller förtydliga vårt uppdrag.

Samma frågor ligger till grund får de gudstjänster med temat ”Vårt uppdrag” som vi kommer ha under våren och där den här är den första.

Inför de gudstjänsterna kommer alltså veckoutmaningen att ara att titta på texten för söndagen och ställa samma frågor som kommer ställas under predikan. Förhoppningsvis kommer det leda fram till intressanta samtal vid kyrkkaffet.

Texten denna vecka är Matteus 28:18-20 och där står det: Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Ni kommer ihåg frågorna vi ställer till texten och oss själva:
1. Vad säger den här historien om Människorna?
2. Vad säger den här historien om Jesus/Gud/Guds Rike?
3. Vad säger den här historien till Dig? Vad ska Du göra?
4. Vem behöver få höra den här historien? Vem ska jag dela det med?

Jag Kan och ska inte ge alla svar, men jag ska ge lite exempel på hur man kan tänka och på vad jag kommer fram till.

Så vi börjar från början med fråga 1: Vad säger den här historien om Människorna?

Om vi börjar med vad de här verserna kallas i vår tradition… Ni känner igen orden, ni har hört dem många gånger förut, det är just de orden vi brukar kalla ”missionsbefallningen”.

Orden är i sig själva uppfordrande och utmanande, vi kallar dem missionsbefallningen…
Men tar vi till oss ens det vi enligt våra traditinoer kallar texten… En BEFALLNING!

Vi har en ORDER, en BEFALLNING…

Det antyder ju att det inte handlar om något som vi kan välja att göra eller inte, det är en befallning!
Det är liksom inte frivilligt och något som vi kan göra när och om vi känner för det…

Vi kallar det för ”Missionsbefallningen”, men med tiden och traditionen har det blivit allt mer urvattnat… Från att verkligen handlat om att göra lärjungar har det förvandlats till att få folk att ta emot Jesus och därifrån till dit vi är idag har det förvandlats till att vi ska bedriva verksamhet så att människor förstår att de är omtyckta.

Hur har det kunnat gå så galet?
För det ÄR galet! Det finns ingen tvekan om det!
Om vi bara har som mål att få människor att tycka att de är bra som de är… Ja då kan vi packa ihop och gå hem för då har vi missat vårt uppdrag och vårt mål helt och hållet!

Några av er lyfter lite på ögonbrynen och undrar om jag står och säger att vi inte ska få folk att känna sig älskade… Men det är ju inte riktigt det jag säger. Jag säger att vi har en sanning!
Vi har en djup sanning som gör skillnad!
I botten på den sanningen ligger Guds kärlek till människorna, det är sant, men det får ALDRIG sluta med det!

Guds kärlek betyder att Han vill rädda oss från undergången!
Han vill rädda oss från det onda, från domen, från helvetet!
Vi får ALDRIG glömma det!

Jesus vill rädda oss, och det innebär per automatik att det går att INTE vara räddad också!

Om vi inte förstår allvaret i det, ja då kommer vi aldrig att bry oss om den BEFALLNING vi får att gå ut och göra lärjungar!

Det handlar inte om att gå ut och vara lite allmänt snäll, utan det handlar om att få människor att inse att det behövs omvändelse, det behövs förändring och förvandling!

Tro är första steget!
Tron på Jesus är det avgörande första steget som vi aldrig kan ta oss ifrån, så det är där vi måste börja. Det frälser inte en enda människa att få reda på att de är älskade om de inte tror på den som älskar den och tar emot den kärleken!

Men om vi kommer dit, ja då har vi väl uppfyllt Missionsbefallningen?
Eller?

NEJ!

Vi är inte kallade att gå ut och få folk att tro på Jesus… Inte bara i alla fall, utan vi ska göra lärjungar…

Och vi är inte ens lärjungar själva i den här församlingen!
Någon har blivit upprörd över att jag påstår att vi inte är lärjungar i den här församlingen…
Vi sjunger ju barnsången och ”Gud är vår vän” och det borde väl vara bra nog?

Men jag säger att det bara är första steget… Vi kommer till tro och insikt om att Jesus älskar oss.
Det är bra, det är viktigt och det är avgörande…

Men om det är allt, om den tron inte får några konsekvenser, ja då kan det kvitta!

För de allra flesta kristna blev det ingen större skillnad på livet före och efter Jesus…
Och för de allra flesta blev det inte heller någon större skillnad på det egna livet och den icke-kristne grannens liv… Möjligtvis med undantag från att man inte var hemma någon timme på söndag förmiddag.

Jesus gör ingen egentlig skillnad helt enkelt… Och hur kan vi då påstå att vi är lärjungar?
Ja, jag är tveksam till att ens påstå att vi verkligen har tro om det är på det viset!

En kristen kan man vara om man tror, ingen kan säga något om det. Jag gör inte bedömningen huruvida man tror tillräckligt eller inte. Det är upp till var och en och Gud… Han får bedöma och tro mig, han KOMMER att bedöma och därefter döma! Var så säker!

Men var är det då att vara lärjunge!

Jesus säger det själv!

Gör folk till lärjungar och det ska vi göra genom att lära dem att hålla de bud son Jesus gett oss!

Om vi ska vara lärjungar, så ska vi LYDA JESU BUD!
Inte bara ha Jesus som lite tröst och styrka ibland, utan VI SKA LYDA HANS BUD!
DÅ är vi Hans lärjungar…

I matteus 7:21 står det: Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.

Det handlar alltså om att inte bara tro på Jesus, utan att lyda Hans bud och göra vår Himmelske Faders vilja!

Och det främsta lärjungabudet får vi i samma andetag…
Att göra NYA lärjungar, som i sin tur gör nya lärjungar, som gör nya lärjungar och så vidare…

DÄRFÖR kan jag tryggt säga att i den här församlingen är vi INTE lärjungar…
För OM vi vore det så hade vi lytt Jesu bud och vi hade gjort nya lärjungar som i sin tur hade gjort nya lärjungar och så vidare…

Om vi inte har ett fokus på att lära känna Jesus och låta Hans ord göra VERKLIG skillnad i våra liv… Ja då är vi inte lärjungar!

Ja, hade vi varit lärjungar hade vi inte ens behövt ha det visionssamtal vi hade förra söndagen, då hade det inte varit något problem med inriktningen på vår verksamhet och vi hade inte haft någon verksamhet som inte hade som främsta syfte att göra nya lärjungar…

Och tro nu inte för allt i värden att jag bara står här och pekar finger åt er…
Om jag riktar ett anklagande pekfinger åt någon så lägg då märke till att tre av mina fingrar pekat på mig själv! Det jag säger till er gäller i minst lika hög utsträckning mig själv!

Så vad säger de här verserna om människorna…
Jo, att vi är kallade till att vara lärjungar!
Och är vi lärjungar, jag då GÖR vi lärjungar…
Om vi inte gör lärjungar, så är vi inte lärjungar. Möjligen är vi då förvaltare av tro, tradition och byggnader, men är det verkligen det vi är kallade till?

Om vi så går vidare till den andra frågan: Vad säger den här historien om Jesus/Gud/Guds Rike?

Ja en hel del faktiskt, men jag vill lyfta fram

Det första som slår mig är hur Jesus pratar om att Han ger oss bud att leva efter…
Jag vet inte hur det är med er, men min erfarenhet av de klassiskt missionskyrkliga predikningarna är att nåden betonas så till den milda grad att man mer eller mindre säger att vi kan göra vad vi vill, bara vi har nåden!

Nu överdriver jag så klart, men om någon skulle påstå att vi förväntas bete oss på ett visst sätt som kristna, och i all synnerhet när det gäller ekonomi och politik, så avfärdas det med att vi lever under nåden och inte under lagen…

MEN Jesus själv säger att Han ger oss BUD att leva efter!
Och ska vi vara helt ärliga så är buden inte ens särskilt svåra att se om vi läser Jesu ord… de är svåra, att följa, JA, men de är INTE svåra att se…

Paulus, han vars ord ofta används för att avfärda att vi har några bud att hålla oss till, skriver i första korintierbrevet 9:21 För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag.

Paulus, det gamla förbundets lagbuds främsta motståndare, beskriver Jesu bud som ”lag”… Det kan vara något att tänka på…

Värt att nämna som parentes är ju också vår förmåga att förkasta det Jesus säger om just det vi håller på med med orden att det inte finns någon lag, medan vi mer än gärna använder Jesu ord som lag för andras synder… Min egen girighet och pengakärlek kan ingen säga något om, eftersom vi står under nåden och inte under lagen, men den hemska synden homosexualitet står fortfarande under lagen…

Det andra jag tycker texten säger om Gud handlar om något som jag talade om på Annandag jul. Ni kommer ihåg det där med ”If-Then”, ”Om-Så”.
Bibeln är full av de formuleringarna, om A, så B.
Ni kommer kanske ihåg några av exempel jag tog?

Andra timoteusbrevet 3: 12 Så kommer var och en som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas.
OM vi vill leva gudsfruktigt SÅ kommer vi förföljas

Joh 15:19 Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er.
OM vi tillhör världen SÅ skulle världen älska oss.
OM vi inte tillhör världen SÅ kommer världen hata oss

Första Johannesbrevet 2:15 Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom.
OM någon älskar världen
SÅ finns inte Faderns kärlek i honom.

Vad har då det med dagens text att göra?
Jo, hela texten är en sån där om-så text…

Vi är så vana att höra orden ”jag är med er alla dagar till tidens slut”, eller hur?
Trösterika, goda ord…

MEN vi glömmer att orden är en del av ett om-så resonemang!

OM vi gör det som Jesus säger till oss… Går ut, döper, gör lärjungar…
SÅ kommer Han att vara med oss…

Att Gud är med oss är avhängigt att vi gör Hans vilja, precis som Jesus gång på gång säger!

Det gör inte Guds kärlek mindre och det gör inte löftet mindre underbart eller trösterikt, MEN det finns villkor! Det ska vi inte glömma!

De sista två frågorna ska jag bara beröra lite kort. Det är nämligen inte jag som ska svara på hur DU ska förverkliga texten i just ditt liv.

Fråga tre är: Vad säger den här historien till Dig? Vad ska Du göra?

Som svar på den frågan vill jag dela med mig av en förundran jag har.
Jag förundras över hur vi läser bibeln, om vi ens läser den…

Vi läser bibeln och tycker nog oftast att det är fint…
MEN vi tycks tro att allt det som står där gäller någon annan!

Jesus säger: Gör lärjungar!
Vi läser: Koncetrera er på fika, missionshus och gemenskap…

Jesus säger: Lyd mina bud!
Vi läser: Det finns inga bud i det nya förbundet…

Jesus säger: Gå ut!
Vi läser: Folk ska bli som oss och komma hit…

När du diskuterar och funderar över vad den här texten säger till dig, så fråga dig också om du verkligen tror att du kan vara kallad att göra något annat än det Jesus säger eller till och med det som går emot Hans ord?

Den sista frågan är: Vem behöver få höra den här historien? Vem ska jag dela det med?

Och svaret jag kan ge på det är: Det vet inte jag!
MEN vi SKA dela det!
Guds Rike är växande till sin natur och växer gör det när vi sprider det, så SJÄLVKLART ska vi sprida det!

Vilka träffar du?
Vilka var inte här idag?
Vem behöver lära känna Jesus?

Bara DU vet vem DU ska dela det med!

Det har blivit en ganska lång predikan, en ganska allvarlig predikan, så jag vill avsluta med något mer personligt.

Jag brukar inte dela så mycket personligt under predikningarna, men det finns en sak jag verkligen vill dela:

Ju mer jag läser Bibeln, ju mer jag ser av Guds godhet, ju mer jag slås av Guds kärlek…
Desto mer allvar förstår jag att det är…
Det vi håller på med i vår församling är inte en fikagemenskap, det handlar om att vi har fått ansvar för människors eviga liv och vi måste förstå allvaret i det!

Kanske är jag hård i mina predikningar, men ni ska veta att det ni kanske uppfattar som hårdhet kommer ur en förtvivlan och en kärlek. Kom ihåg den ”minnesvers” jag har för mina predikningar: Första Timoteus 1:5 Målet för dina förmaningar skall vara en kärlek som kommer ur rent hjärta, gott uppsåt och uppriktig tro.

Vi har vant oss vid att en bra predikan, också en allvarlig sådan, ska sluta med att predikanten mer eller mindre förklarar varför det finns en utväg från det allvarliga som just sagts… Ni vet det klassiska pratet om att så och så säger Bibeln och så och så säger Gud, men det blir nog bra om ni inte gör så också…

Men jag kan inte längre göra så.
Vill jag vara trogen mot Guds ord i Bibeln så kan jag inte göra så.
Vill jag visa min kärlek till er alla så kan jag inte göra så, för jag drivs av allvaret i kärleken jag känner till er alla och till alla de människor som vi har ansvar för på Värmlandsnäs.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning, Värmlandsnäs. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s