En kärleksförklaring till min församling!

Predikan 2013-11-17 i Sörbrokyrkan

Nästa söndag är det Domsöndag och efter det börjar advent och juletiden och då ska vi följa kyrkoåret och ta det lite lugnare, vi ska ta ett djupt andetag inför det som kommer komma i vår, för vi har kört på ganska hårt nu under sensommaren och hösten.

Vi har som sagt var kört på ganska bra under året och innan vi tar spurten nu idag så vill jag förklara två saker.

Det första är vad det är som driver mig att gå på och utmana så som jag gjort och gör och som jag kommer fortsätta med. Det som driver mig till det är kärlek!

Kärlek till Jesus och Hans Rike men också en djup och innerlig kärlek till er alla här i församlingen! Ju längre tid jag varit här desto djupare har min kärlek till er blivit och ju djupare min kärlek till er alla blivit desto större har min längtan efter att vi alla ska följa Jesus närmare blivit.

Det andra jag vill förklara är att jag står här framför er som en som misslyckas minst lika mycket som vem som helst av er. Jag står inte här för att jag är bättre än en ENDA av er! Jag är den störste av syndare sa Paulus. Han hade fel! Det är jag!

Jag är inte bättre än en enda av er och just därför kan jag säga det jag säger och göra det i kärlek!
Så kom ihåg att jag inte undantar mig själv från den kritik och de uppmaningar jag predikar.

Varje dag när jag sätter mig för att arbeta så kommer första timoteus 1:5 upp på min dataskärm och där står det: Målet för dina förmaningar skall vara en kärlek som kommer ur rent hjärta, gott uppsåt och uppriktig tro.

Det är det jag strävar efter och det är det jag försöker ha för ögonen när jag arbetar och framförallt när jag skriver predikningar.

För tro mig när jag säger att jag vet att många har känt sig utmanade av vad som predikats, och har ni inte känt er utmanade och lite omruskade så har ni endera inte lyssnat eller så har ni trott att jag inte menat just er när jag talat.

En del har blivit arga och upprörda över vad som sagt och vad som hänt, och det är bra!
Ja, jag tycker det är bra, för då händer det något!
Kanske har jag fel! Kanske är det jag säger helt stolligt!

Det kan mycket väl vara så!
MEN då är det upp till DIG, just DIG att ta fram din bibeln och läsa vad det står! Har jag fel, så visa det med bibelns ord, jag är mer än villig att bli tillrättavisad utifrån bibeln! Senast nu i veckan var det Siv som fick mig att tänka om när vi hade en diskussion om väckelse i den sista tiden. Hon hade läst bibeln bättre än mig så hon hade rätt och jag fick ge mig. Svårare är det inte!

Men när du ska tillrättavisa mig så gör det med bibeln och inte genom att hänvisa till traditioner och mana till försiktighet för att inte stöta sig med någon. Eller förresten, gör gärna det, men visa mig då i bibeln var det står att det är vårt uppdrag som kristna att bevara traditioner och vara försiktiga med att tala om Jesus och Guds Rike!

Det är precis som det står i första korintierbrevet 1:22-25 Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.

Vi kristna, alla som beskriver sig som kristna, har tagit emot Jesus och med Honom har vi tagit emot en världsbild som är stötande. Paulus beskriver det som en stötesten för judarna och en dårskap för grekerna, något helt bakvänt och faktiskt också provocerande om vi ska tro bibeln.

Det vi har att komma med är något som per definition stöter sig med ”normalt folk” och något som bryter traditioner, så hur kan vi tro att vi ska kunna sprida budskapet om Guds Rike utan att det stöter sig med någon?

Det finns ett sätt att göra det, det finns ett sätt att förkunna evangeliet utan att stöta sig med någon och att bevara allt precis som det är…

Det kan vi göra genom att presentera ett urvattnat evangelium!

Om vi presenterar ett tillräckligt ”snällt” evangelium så blir ingen stött och förnärmad.
Ett evangelium som inte får några konsekvenser
Ett evangelium som inte har några förväntningar
Ett evangelium som Om Man ska Vara ärlig inte gör Varken till eller från.

Det är inte bibelns evangelium !
Det är inte det evangelium som Jesus kom Med!

Frågan är om det ens är ett evangelium som frälser?

Om vi presenterar ett evangelium som inte stöter eller stör någon… Hur kan vi då ens låtsas att det är det omvälvande evangelium som så många kristna och till och med Jesus själv DOG FÖR!

Jag vet att många i vår församling ber om Väckelse och att man ber om att människor ska komma till tro. Samtidigt så vill Samma personer inte prata om Jesus eller ens att någon annan ska göra det

Jag vet flera som tror på Och gläds över de profetior om Väckelse som uttalas över vårt land men när det blir frågan om att faktiskt Vara Guds redskap för att Väckelsen Ska kunna komma så slår man ifrån sig sitt ansvar!

Man tycks liksom tänka att om Gud vill ha väckelse så får han ordna det Själv! Och i och med det så underkänner man bibelns vittnesbörd och också hela historiens vittnesbörd!

Det blir ALDRIG och har ALDRIG varit väckelse utan att Guds folk har gått ut och förkunnat evangeliet om Jesus Och Guds Rike!

Väckelse Och att föra människor till tro är HELA GUDS FOLKS uppdrag! Inte bara en tillrest evangelist eller otillräcklig pastor utan HELA FÖRSAMLINGEN!

Guds ord som ska predikas rent och klart kan inte bara predikas i våra missionshus utan MÅSTE predikas ute i den fallna världen av alla kristna! I romarbrevet 10:14-15 står det: Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar? Hur kan någon förkunna utan att vara utsänd?

Och utsända är vi alla, alla som hör till Kristus har också del i uppdraget att sprida Hans evangelium i världen.

Varför är det inte så då?

Om det är vårt uppdrag, varför är det då inte så att alla kristna ser det som självklart att vara del av det? Varför tror så många att det bara är några få som ska göra detta?

Jag tror att vi kan söka svaret på många ställen. Vi känner oss osäkra, vi känner oss oförberedda, vi känner oss inte kallade vi vet inte var vi ska börja, vad vi ska säga, hur vi ska göra och så vidare och så vidare… Men allt det där går att råda bot på!

Det finns hur mycket erfarenhet och hjälp som helst att få i alla de där frågorna om vi bara vill!
Jag hjälper dig gärna och om mina idéer inte funkar eller inte är radikala nog, så finns det många andra som har bättre idéer och gärna hjälper till!

Så varför gör vid det inte bara då?

Och nu kommer vi till de sju församlingarna i Uppenbarelseboken, eller rättare sagt två av dem. Efesos och Ladiokeia och jag tror att de uppmaningar och förmaningar som Jesus genom Johannes ger till de församlingarna känns träffande också för oss…

I Uppenbarelseboken 2:4-5 står det en förmaning till församlingen I Efesos: Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr.

Och i Uppenbarelseboken 3:15-16 står det en förmaning till församlingen i Ladiokeia och det står: Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall,

Känner ni igen er i detta?

Jag tror att dessa sakerna är viktiga, att vi tappat kärleken och att vi blivit ljumma och av de två sakerna så tror jag det första, det viktigaste, är kärleken.

Paulus beskriver kärleken i verserna som kallas för ”kärlekens lov” i första korintierbrevet 13:1 och framåt: Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Som jag förstår det, och flera med mig, så säger Paulus att det inte spelar ett dugg roll med verksamhet, andegåvor eller duktighet, allt det kvittar, om man inte har kärlek!

Om inte det som driver oss framåt är kärlek, ja då kan vi ha de bästa verksamheterna i världen och det skulle kvitta. Ja, jag vågar till och med påstå att om vi inte har kärlek, ja då får vi heller aldrig de bästa verksamheterna i värden.

Det är den kärlek som Johannes skriver om till församlingen i Efesos och som de tappat och som han uppmanar dem att vända tillbaks till!

Det är kärleken framför all annan kärlek som ska driva oss framåt; Kärleken till Gud!

Om vi inte delar med oss av det bästa som finns, Vår tro på Jesus, ja då är det knappast en kärlek värd namnet! Då är det inte kärlek alls!

Ty så ÄLSKADE Gud världen att Han gav den sin ende son för att var och en som tror på Honom inte ska gå under utan ha evigt liv…

Det är något som vi alla hört om och om igen i söndagsskola och i gudstjänster, men har vi verkligen tagit det in i våra hjärtan?

En sån enorm kärlek som kommer oss till del från Gud, genom Jesus, är omöjlig att motstå, och om vi fått del av den, om vi upplevt den, så kan vi inte göra annat än att älska Gud tillbaks!

Du kan inte göra annat än ”älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft”, som det står i Markus 12:30

Om om vi älskar Gud på det viset…
Ja då finns ingen ljummenhet.
Då finns ingen tveksamhet
Då finns inga ursäkter och inga tveksamma vittnesbörd
Då behöver vi inte fundera en sekund på ett urvattnat, snällt och intetsägande evangelium!

Då kommer vi predika evangeliet rent och klart, utan oro för vad andra ska tycka och tänka, utan att bekymra oss för att det skulle stöta någon, utan vi skulle, precis som ett nyförälskat par, vilja förklara vår kärlek till Gud för hela världen utan att bekymra oss om NÅGOT annat!

För om vi känner kärleken från Gud och svarar på den, så finns inte längre något enda hinder för att gå ut och göra alla folk till lärjungar, precis som Jesus en gång bad oss att göra!

Så låt oss ta uppmaningen till församlingen i Efesos på allvar och vända tillbaks därifrån vi kommit, till Guds kärlek!

Den kärlek som en gång fick oss att ta emot Jesus som vår Herre och frälsare, låt oss finna den igen och låt oss finna den genom att vi mer och mer visar den mot varandra. Vilket vi för övrigt också blir uppmanade av Jesus att göra!

Det är min önskan!

För finner vi tillbaks till Guds kärlek och kan spegla den tillbaks till Honom och till våra medmänniskor, jag då finns det inget, verkligen INGET, som kan stoppa oss!

Paulus skriver i romarbrevet 8:38-39, och det får bli mina avslutande ord: Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s