Försoning behövs…

Under några dagar har jag nu läst Arne Fritzon och Sofia Camnerins bok “Försoning behövs”. Anledningarna till varför jag gjort det är flera, men främst handlar det om den dabatt som blossat upp genom en insändare i nätupplagan till tidningen Dagen där företrädare för nätverket för klassisk baptism och tro angriper Sofias resonemang på olika sätt.

Detta har fört med sig en skriftväxling och ett antal kommentarer från olika håll.
De finns bland annat här:
Första inlägget 2012-10-25: Hur är Equmeniakyrkans teologi?

Sofias första svar 2013-10-28: Världen behöver frälsning och försoning

2013-11-01 kom det tre inlägg i debatten samt ett tungt svar från en samlad ledning för Equmeniakyrkan
Olika traditioner berikar vår tro
Tvärsäkerhet skapar problem
Jesu död var inget offer utan en avrättning
Equmeniakyrkan svarar: Mångfald med Jesus i centrum

Stefan Swärd har också skrivit lite i debatten:
Våldsam debatt i Dagen om Equmeniakyrkans teologi
Ett urvattnat kors – när teologin kollapsar

2013-11-04 skrev Klas Johansson ett, enligt mig, mycket bra och sympastiskt inlägg på sin privata blogg:
För mycket

UPPDATERING
Nätverket för klassisk baptism och kristen tro skriver idag 2011-11-06 Evangeliets innersta kärna borta
Anders Gerdmar skriver 2013-11-06 Korset som offrets mysterium

Så långt debatten.

Vad är då min upplevelse av boken?

Min första tanke är att det kanske helt enkelt är så att det mest fruktbara är att se boken som en filosofisk diskussion snarare än ett teologiskt ställningstagande? Jag är medveten om att det inte är syftet med boken och jag är medveten om att boken gör större anspråk än så, men den efterföljande debatten visar ändå att det kanske är den mest framkomliga vägen.

Författarna för en dialog i boken. den är en levande rörelse mellan de två skribenterna och kan (kanske) inte ses som något annat än ett pågående samtal dit man som läsare inbjuds att vara åskådare. Att utifrån ett pågående samtal, ett pågående tankearbete, dra allt för långt gående slutsatser bör man vara försiktig med.

Samtidigt så är det ju en färdig och utgiven bok det handlar om, så att samtalet inte skulle spegla åtminstone till viss del genomtänkta argument och ställningstaganden blir osannolikt. Arne och Sofia diskuterar inte förutsättningslöst utan gör ställningstaganden i sina skrifter och dessa ställningstaganden måste man få ifrågasätta.

De två skribenterna är två mycket intelligenta människor som dessutom är akademiskt skolade. Själv har jag ett antal år i den akademiska världen och en viss vana att läsa akademisk litteratur, men mycket av skribenternas resonemang går mig ändå förbi. Detta kan man så klart ha åsikter runt på olika sätt.

En av mina invändningar mot boken är just det att den känns ofärdig och otillgänglig och att det därför går att dra många olika och vitt skilda slutsatser utifrån den.

Med det skrivet så blir faktiskt konsekvensen den att skribenterna från nätverket för klassisk baptism och tro inte gör några direkta övergrepp på texten. De gör en ärlig tolkning av det som skrivits. Deras frågor är fullt rimliga utifrån det material som givits.

Har de uppfattat Sofia rätt? Kanske inte, eller snarare förhoppningsvis inte! Men med det tillgängliga materialet GÅR det att dra deras slutsatser och till viss del gör jag också det. En del av det Sofia skriver är oroväckande.

Vad är då mina egna slutsatser från genomläsningen av boken?

Det finns saker som Sofia skriver som upprör. Guds brist på allmakt till exempel (s 85). Andra exempel är när försoningens bibliska förklaringar avfärdas som ”kultiska metaforer” eller ”relationellt bildspråk” (s 99) eller när det slås fast att ”det finns inget frälsande med korset” (s 93). Eller för övrigt de andra saker som kritikerna lyfter fram. Felciterade eller ej så finns de faktisk i boken.

Sofia ger förklaringar till sina påståenden och antaganden men svaren ekar tomt i det tomrum som uppstår när hon till synes tagit bort grundläggande delar i den kristna tron. Vad menas EGENTLIGEN med hennes påståenden?

Min bristande intelligens kan möjligen vara orsaken till att jag upprörs över vissa antaganden och åsikter som framförs. Må så vara. Men även en dåre förtjänar väl svar på sina enfaldiga frågor?

Vid min något kursiva genomläsning tycks det mig som att kritikerna ställer relevanta frågor, även om de kunde ställts mer i form av frågor än som påståenden. Frågorna som ställs är frågor som väcks också hos mig och som jag upplever behöver få ett svar helt enkelt. Ett tydligare svar än vad som ges i den något otillgängliga boken.

Jag vill inte tro, även om också jag frestas att tro, att Sofia menar det som kritikerna påstår, men om så inte är fallet så hjälp då oss som inte förstår att förstå bättre!

I denna sak tror jag därför att det behövs mer klarhet från vår kyrkostyrelse, eller snarare Sofia.

En del av svaren på kritiken har kommit att bli rena personangrepp på herrarna som framfört kritik vilket knappast är vare sig fruktbart eller leder till försoning i frågan.

En annan orsak till att jag nu valt att läsa boken och närma mig debatten är att jag personligen ställts till svars för vad som sagts och gjorts centralt i Equmeniakyrkan och det utan att jag då satt mig in i vad saken gällde. Dessutom har det mer än antytts att det är min roll som pastor att lugna oron i kyrkans led vid sådana här tillfällen.

Jag kan förstå mina upprörda vänner som vill ha svar från en pastor från det samfund som är i “blåsväder”, den reaktionen är naturlig, men i en kongressionalistisk kyrka kan den enskilde pastorn eller församlingen inte ställas till svars för, eller tvingas försvara eller mildra, det som görs på centralt håll. I all synnerhet som det i debatten påpekats att det inte finns någon tvingande central teologi i Equmeniakyrkan.

Detta är en fråga i debatten som lett blicken bort från de första anklagelserna och sakfrågan. Det har kommit att handla om Equmeniakyrkans lednings inflytande, eller avsaknad av inflytande, i teologiska frågor. Den frågan ber jag att eventuellt få återkomma till då den med stor sannolikhet kommer ge upphov till interna diskussioner inom Equmeniakyrkan.

Jag följer Klas Johanssons uppmaning och avslutar mitt inlägg i debatten med 🙂

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Försoning behövs…

  1. Klas Johansson skriver:

    Tack, inte minst för smileyn. Bra att du skriver och funderar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s