Jesu kraft! Förvandling!

Predikan 2013-10-20 i Sörbrokyrkan

Det är häftigt att få prata om förvandling här idag. Ni ser säkert att kyrkorummet är lite annorlunda från och med idag. Vi har vänt oss lite mer mot varandra. Vi får mer gemenskap med varandra och i det ligger det något stort. Predikstolen är också borta och är ersatt med ett bord. Det går att läsa in mycket i det men det främsta är att bordet flyttats från estraden ner i kyrkorummet. En gudstjänst ska inte vara en show som pastorn och några få andra utför utan något som vi alla gör tillsammans! Därför finns det en poäng att vi är nära varandra under den gudstjänst vi skapar tillsammans. Kanske vi så småningom vågar fylla bänkarna framifrån för att komma ännu närmare varandra? Vad tror ni?

Vi pratade i tisdags i bönegruppen om hur mycket vi styrs av vår rädsla och säkert finns det någon som tycker det är skrämmande och otäckt med till och med en så här liten förändring som en ommöblering.

Vi ska veta att Jesus vill mer förvandling och större förändringar än en liten ommöblering… Men för den som känner obehag i detta finns det tröst och det kommer vi beröra idag.

Vi hörde Mats läsa om Sackeus, hur han som var girig, ondsint och landsförrädare mötte Jesus och blev förvandlad! Jesus såg honom och Jesus kallade på honom och han blev förvandlad!

Jesus kallar, Sackeus svarar på kallelsen och förvandlas!

I Markus 2:14 står det: När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: ”Följ mig!” Och Levi steg upp och följde honom.

Ytterligare en tullindrivare, en rik man som syndade mot sitt eget folk, som svek det land han tillhörde, som blir kallad av Jesus, som följer Honom och blir förvandlad!

Bibeln nämner många som förändras när Jesus kallar och när den som blir kallad följer i Hans fotspår. Den kanske mest genomgripande förvandlingen vi ser i Bibeln är nog ändå Saul. Hans förändring är så genomgripande att han till och med byter namn, från Saul till Paulus!

Han går från att i Apostlagärningarnas 7 kapitel läser vi hur Saul var med om att stena Stefanos, och i Andra korintierbrevet får vi veta att Paulus själv blir stenad. I Apostlagärningarna 22:19 får vi läsa om hur Saul låter piska de som trodde på Jesus, och i Andra korintierbrevet får vi läsa om hur Paulus själv blir piskad med spön!

I Galaterbrevet 1:13 berättar Paulus hur han under namnet Saul förföljde Guds församling och i Andra korintierbrevet berättar han hur han själv förföljs. Det berättas om hur Saul band de kristna, hur han fängslade dem och det berättas om hur Paulus både blev bunden och hur han fängslas.

Paulus resa går från att vara en högt ansedd man, en lärjunge till en framträdande medlem av judarnas råd, Gamaliel, något man inte kunde bli utan att vara rik. Han var en romersk medborgare och någon som med självklarhet fick tillstånd från myndigheter att förfölja och fängsla de han tyckte illa om…

Därifrån gick han till att bli en utstött predikant som fick arbeta sig fram genom världen, som fick lida både fattigdom och svält, som fick förlita sig på andras goda vilja för att ta sig fram och överleva!

Förra söndagen funderade jag lite runt detta med vad vi förväntar oss av Jesu kraft och nämnde att många menar att Jesu kraft leder oss till stillhet och trygghet, lycka och välgång och hälsa och rikedom. Vi gick igenom en hel del bibelpassager som visade oss att det tvärtom handlar om att vi leds bort från detta och rakt in i en Kamp på liv och död!

På samma sätt är det med Förvandlingen, vi förvandlas inte till ett liv i lugn och trygghet, vi förvandlas och i och med det så rustas vi till att klara oss igenom den ondes alla angrepp!

Vi tas inte bort från Kampen i och med vår förvandling, utan förbereds för den, får kraft, kunskap och mod att stå emot det som kastas mot oss!

Förändringar i församlingen är oundvikliga om vi ska överleva som församling och kunna göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd på Värmlandsnäs. Men Jesu kraft är med oss och hjälper oss. Han hjälper oss inte FRÅN förändringar och förvandling utan I dem!

Vi får tillgång till den Guds vapenrustning som det berättas om i Efesierbrevet 6:14-18 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga.

I Jesus förvandlas vi till att bli mer lika Honom, att bli rustade att följa Honom, att ta del av Hans kraft och makt!

Och om meningen med förvandlingen är att likna Jesus, vad får oss att tro att vi ska bli till något som är helt olikt Honom?

Vad för oss att tro att om vi blir lika Jesus så kommer vi att få stillhet och trygghet, lycka och välgång och hälsa och rikedom, när inte Han hade det?

Vi har på något sätt fått för oss att ett kristet liv är ett skyddat liv, och glömmer helt vilka vittnesbörd Bibeln ger oss! Och vi glömmer bort vad kristen tro betyder för de allra flesta efterföljare av Jesus idag! Av lite drygt 2 miljarder kristna så lever 80% under någon form av förföljelse.

Den här församlingen säger sig ha en stark tro på Bibeln som Guds ord, och det är bra! Det är mycket mycket bra!

Men då måste vi också ta Bibelns ord på allvar! Vi får inte bara läsa dem och sedan inte låta dem få konsekvenser i våra liv, i vår församlings liv!

Vi säger att vi vill följa Jesus, men vittnar våra liv om det? Ser vi förvandlingen i våra liv och i vår församling?

I Matteus 7:21 står det: Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.

Gud har planer för oss! Stora goda planer för vår församling och för Värmlandsnäs! Han har stora och goda planer för just dig som sitter här idag!

Det kan vi vara helt övertygade om och lugna i!

Men vi måste komma ihåg att inte ens de allra bästa planer leder någonstans om vi inte följer dem! Om vi bara säger ”Herre, herre” utan att låta Hans ord förvandla oss och leda oss ut i världen, ut på Värmlandsnäs, ja då kommer inte heller planen att uppfyllas och Guds rike spridas.

Har vi tagit emot Jesus, så har vi också början till en förvandling inom oss. Om vi då inte följer Honom så kommer förvandlingen aldrig att bryta igenom fullt ut och vi kommer stanna vid att säga ”Herre, herre” med våra munnar istället för att göra vår himmelske faders vilja och leva ut Guds rike i våra liv!

Jag pratar om förvandling i Jesus och jag vill vara helt klar och tydlig med att den förvandlingen inte är en förvandling till ett liv i rikedom, hälsa och färre hål i tänderna, utan en förvandling till ett hela annat liv!

Inte en förvandling som tar oss bort från våra nuvarande liv, utan som förvandlar oss I våra liv. Där vi är just nu, som just de vi är, just därför att vi är de vi är och för att Gud älskar oss!

I Matteus 19:16-22 berättas om en man som ville följa Jesus genom att prestera lite lagom mycket, men inte låta sig förvandlas helt och hållet, rakt igenom, utan bara så mycket att han skulle få del av det goda. Det står: Då kom en man fram till honom och frågade: ”Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?” Jesus sade: ”Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god. Men vill du gå in i livet, så håll budorden.” – ”Vilka?” frågade han, och Jesus svarade: ”Dessa: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor och Du skall älska din nästa som dig själv.” Då sade den unge mannen: ”Allt detta har jag hållit. Vad är det som fattas?” Jesus svarade: ”Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” När ynglingen hörde svaret gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket.

Det handlar om en genomgripande förvandling, en förvandling som ger oss möjlighet och kraft att göra också det som verkar omöjligt och dessutom göra det för andra människor, inte för oss själv!

Den ungen mannen tog inte emot Jesus, han lät sig inte förvandlas och han gick bedrövad därifrån…

Ett annat exempel på detta med en förvandling som övergår all logik och sunt förnuft berättas det om i Lukas 6:27-36 Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.

Ingen, och jag menar verkligen INGEN, kan bli förvandlad och följa detta om man inte tar emot Jesus! Det är en förvandling som vänder oss bort från det som till en början verkar sunt och rimligt och som får oss att tjäna andra på ett HELT utgivande sätt!

Inte bara de vi känner, inte bara vår familj eller de vi älskar, utan ALLA, till och med våra värsta FIENDER ska vi göra gott mot!

Detta är så totalt främmande att många kristna väljer att strunta i det.
På ren svenska: Vi skiter i vad Jesus säger åt oss.

Vi vill liksom ta emot Jesus och få bonusen han för med sig, men vi vill inte förvandlas på det sätt som det innebär att verkligen ha tagit emot Jesus!

Vi vill ha den fluffiga nallen i himlen!
Vi vill ha den milde Jesus som sträcker ut händerna mot de små barnen och bär lammet på sina axlar. Det går vi med på, men när Jesus visar vad det innebär att verkligen följa Honom, att verkligen blir förvandlad, buren på Hans axlar…

Ja, då säger de flesta ”Tack men nej tack” eller möjligen ”Ja tack, men bara lite”…

Hur gör du?
Är du beredd att följa Jesus fullt ut?
Är du beredd att ge hela ditt liv till Jesus?
Är du beredd att offra allt, för att få det som är så mycket bättre?

Kort sagt: Är du beredd att helt och hållet ta emot Jesus och låta Honom förvandla dig helt och hållet, utan förbehåll?

Xxxxxxxxxxxx

Är det verkligen så?
Är det verkligen så att man måste ge upp allt för Jesu skull?

Är det då verkligen nödvändigt med Förändring? Kan inte saker och ting få fortsätta vara som de alltid varit? Kan det inte bara få vara lugn, ro och trygghet i Jesu famn?

Jag hör frågorna, också de som inte sägs högt.
Jag hörde frågorna och invändningarna redan när jag satt och skrev predikan…

Självklart är det så att var och en av oss ska pröva det som sägs, men som jag brukar säga: Pröva det som sägs med Bibeln! Om det jag säger inte står i Bibeln, så upplys mig om det!

Men våra mänskliga tankar och önskemål får aldrig sättas över Bibeln Guds ord!

Och tänk jag tror att Bibeln säger och menar just exakt det som står där!
Och i och med att församlingen när vi pratade om det var rörande överens om att Bibeln är Guds ord… Ja då borde också ni tro att det som står där är sant.

Vi kan inte vara halvhjärtade kristna som lever i överlåtelse så länge som det råkar passa, utan vi ska ALLTID och kanske främst där det är svårast och kostar på mest, leva i vår överlåtelse.

Paulus skriver i Första Korintierbrevet 9:24-26: Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt – löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas.

Och det han skriver får avsluta och understryka det jag har sagt idag.

Vi kan inte leva som halvt överlåtna, halvt förvandlade, kristna. Lika lite som en löpare kan gå in i en tävling för att göra halvdant ifrån sig!

Vi, precis som löparen som Paulus skriver om, måste helt och fullt ge oss hän åt det uppdrag vi har, den kallelse vi har.

Bibeln försäkrar oss om och om igen att vi är kallade, att vårt uppdrag är, att tillhöra Jesus och att vara hans heliga, läs till exempel inledningen till Romarbrevet.

Det är vår kallelse, det är vårt mål, det är den segerkrans som aldrig vissnar!

Det eviga livet i Jesus Kristus!

Du är kallad!
Du är utvald!

Så ge dig hän! Löp det lopp som är ditt liv, och gör det med målet att vinna Jesu Segerkrans!

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning, Värmlandsnäs. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s