Den blomstertid nu kommer…

Predikan 2013-06-16

Den blomstertid nu kommer…
En psalm som de flesta av oss sjungit på skolavslutningar under vår uppväxt och som barnen sjunger än idag. Till och med i mina barns skola, som är en av de skolor som är rädda för kyrkan och som vill hålla sig borta från allt religiöst, så sjunger vi den här psalmen… Men i gymnastiksalen…

Det är en psalm som de flesta i gymnastiksalen faktiskt sjöng med i, också de som inte har en relation med Gud, ja till och med dom som mest högljutt motsätter sig religiösa inslag i skolan satt på plaststolar i gymnastiksalen och sjöng med!

Nu är detta ingen predikan som ska handla om att kyrkan ska ha en plats i skolan, det är det andra som för sköta och jag är faktiskt inte alls övertygad om att en sammanblandning mellan de två är önskvärt. Men det får vi diskutera vid fikat senare…

Det den här predikan ska handla om är just psalmen ”Den blomstertid nu kommer”, vad den innebär och vad den symboliserar i våra liv.

På skolavslutningarna och ganska ofta i våra kyrkor, så sjunger vi bara de två, möjligen tre första verserna och jag tror att det har sin förklaring. Kanske främst för att de verserna handlar minst om Gud, men också för att de lyfter fram något som så många hyllar istället för Gud.

Det som så många misstar för Gud och för kyrkans gemenskap.

Jag har gjort det, och lockas allt för ofta att göra det och kanske är det så att det finns fler än jag som riskerar att falla i den fällan…

Vad är det jag syftar på?

Hör på den första versen! Ja ni kan den säkert utantill…

Den blomstertid nu kommer,
med lust och fägring stor.
Du nalkas ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt, som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

Vi sjunger denna versen och oavsett om vi är kristna eller inte så blir vi lite varma inombords. Den påminner oss om så mycket positivt. Natur, värme, sol, sommarlov, semester, ledighet och allt vad den för med sig. Vi längtar ut till allt den där fägringen, till natur växter och annat, som vi liksom ser framför oss när vi sjunger…

Hur många av oss har inte hört vänner och bekanta säga, eller kanske till och med själva någon gång sagt: ”Jag behöver inte Gud och kyrkan, det räcker med att gå ut i naturen, det är andlighet och det är gud för mig”…

Jag vet att jag har sagt det, innan jag blev kristen.

Stora andliga rörelser bygger på detta i viss utsträckning. Ta pilgrimsvandringarna till exempel…

Jag förkastar inte naturen och det vi kan få till oss där. Tro inte det.

Tvärt om, ibland, när relationen mellan Gud och människa är skadad eller bruten, eller när kyrkan och församlingen visar sig vara för full av brister för att en människa ska kunna finna ett andligt hem där, så kan naturen, skogen, fälten och allt som ryms där, verka helande och upprättande, men jag tror inte att det är naturen i sig själv som gör det utan jag är övertygad om att vi i naturen kan se tecken på Guds godhets rikedom… Och det är DET som betyder något!

Men risken är att naturen får bli något gott i sig självt…

Är det inte det då? Kanske någon frågar…

Nja… Det är egentligen ett helt gäng predikningar och bibelstudier i sig själv, men det korta svaret är att världen och människan är fallen. Vi kan se skymtar av vår skapares godhet i naturen och i varandra, men vi kommer aldrig ifrån att det vi nu ser är en suddig spegelbild och att allt en dag, när Jesus kommit tillbaks, ska återupprättas, både vi människor och naturen, för att än en gång bli god och underbar igen!

Naturen är inte Gud. Gud har skapat naturen, men ÄR inte naturen. Gud finns inte mer i naturen än i något annat runt om oss och kan aldrig ersätta församlingen fullt ut, det är viktigt att minnas.

Gud kan vi bara möta fullt ut i Jesus. Ingen annan stans!

Men naturen kan helt klart ses som god, inte i sig själv men på det sättet att den tjänar ett annat syfte…

Vi läser andra versen i psalmen:

De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.

Detta är en nyckelvers i hela psalmen och jag tror att om innebörden i den kom fram tydligt så skulle den fortare än kvickt bli bannlyst från skolorna!

Vad säger då versen?

Att det goda i naturen, ja det goda överallt förresten, är gott.
Men det är gott bara i den utsträckning som det påminner oss om Guds Godhet!
Det är gott bara i den utsträckning som det får oss att minnas den nåd ”som räcker året om”

I sig själv är naturen inget utan naturen är god bara i den utsträckning som den får oss att inse Guds nåd!

Denna nåd som vi ska påminnas om är något stort!
Det är ofattbart stort!
Det är så stort att det blir ogreppbart för oss om vi inte får ta det i små delar!

Det är så komplicerat att vi aldrig kan förstå den nåden fullt ut, men samtidigt så enkelt att det minsta barn kan greppa det…

Den nåd jag talar om är den nåd som gavs oss genom Jesus Kristus!

I Johannes 1:16-17 står det: Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.

Den nåd jag talar om och som vi fått del av om är den nåd som det talas om i efesierbrevet 2:8-9 där det står: Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.

Den nåd jag talar om är den som Paulus skriver om på så många ställen och som han hela tiden sätter motsats till gärningar! Inte minst i Romarbrevet 3:21-25 där det står: Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror.

Nåd och tro, tro och nåd.
Nåd och åter nåd!

En nåd som vi får av Guds godhet, Hans enorma godhet, och som vi inte kan finna NÅGON ANNAN STANS än i Jesus!

Vår natur lyser av skönhet, och vi sjunger om den på många olika sätt, men i jämförelse med Guds nåd i Jesus Kristus bleknar naturens ljus och blir till intet…

Vi brukar påpeka att psalmerna vi sjunger om naturen, både den vi började med och ”den blomster tid nu kommer”, syftar på något annat viktigare. Och det är sant!

MEN det handlar inte om att söka Gud i naturen utan att låta naturen visa oss Gud!

Låt oss minnas det när vi nu sjunger psalm 199 Den blomstertid nu kommer.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s