”Only the sith deals in absolutes”

Jag bekymras över att det jag en gång tyckte var rent nonsens faktiskt verkar ha en gnutta sanning i sig. Gårdagens ”Uppdrag Granskning” (som jag inte såg allt av) lyfter en problematik som jag tidigare har förkastat eftersom den gör ”dem” till martyrer…

Nu handlar det ju enligt mig inte enbart om att det är de ”bruna” som görs/gör sig till martyrer, utan alla sidor i en debatt verkar tävla om vem det är mest synd om eftersom deras motståndare vill tysta deras åsikter.

Brun och röd och vit och svart gör det samma…. Ja, så upplever jag det idag.

Konkreta problem och dess lösningar försvinner i ett ständigt pajkastande där olika härskarmetoder används för att främst tysta sin motståndare, därefter påpeka dennes fel och brister och möjligen till sist, men inte alltid, ge ett vagt formulerat förslag till alternativ lösning av problemet. Oftast så erkänner man inte ens det som motståndaren påpekar som ett problem, utan nöjer sig med att få tyst på henom.

Själv har jag tystat främst människor i den brunare nyansen av den politiska skalan genom att antyda att de är nazister, rasister eller liknande. Att de är ”intoleranta” är ett annat snyggt grepp för att få dem tysta. Och det har fungerat.

Jag skäms för de metoder jag använt för att tysta mina motståndare och menar att den som gör detsamma också bör skämmas. Jag håller fortfarande inte med ”de bruna” i deras problemformuleringar och lösningar på dessa problem, men det betyder inte att jag känner ett behov att tysta dem till viket pris som helst!

När det gäller min nuvarande sysselsättning, att försöka jobba för Guds rike på heltid, så finns det en liknande kultur. Jag började min ”religiösa bana” med att agera på precis samma sätt. Den som inte höll med mig om min egen tolkning av Jesus (som var oerhört naiv och onyanserad) beskylldes genast för att vara ”intolerant”, kärlekslös och inte minst Dömande!

Intolerant vill ingen bli anklagad för att vara, vare sig man är kristen eller inte, så det är ett effektivt vapen, men om man är kristen så är trumfkortet att kalla någon ”Dömande”!

Det gör slut på diskussionen nästan omedelbart helt enkelt för att Jesus själv säger att den som är dömande själv ska bli dömd! Att vara dömande innebär för en kristen att man dömt ut sig själv.

Därför är det så effektivt att kalla en politiker för ”intolerant” eller en kristen för ”dömande” helt enkelt för att få dessa individer att hålla käften…

Ja oftast räcker det med att antyda detta för att debatten ska dö omedelbart…

Det som slår mig och som gör mig så ont är hur detta lättvindigt dessa uttryck och anklagelser används och vad det faktiskt säger om den som använder dem.

Obi-Wan Kenobi säger i filmen Star Wars: Episode III – Revenge of the Sith ”Only the sith deals in absolutes” och för den mindre observante så finns det en lösning på det uttalandet på ”Unreasonable Faith” bloggen

Vad menar jag då med det?
Jo, tänker man ett steg längre så gömmer sig samma motsättning i uttalandena:
”Du är dömande” och ”Du är intolerant”.

Vad har då fått mig att ändra uppfattning?

I det första fallet, när det gäller politiken, så har det kommit i och med att jag mer och mer förstått hur förkastligt alla världens politiska system är. De fungerar helt enkelt inte utan en yttre fiende. Inget av dem. Och den yttre fienden ska då demoniseras och förkastas till vilket pris som helst. Världens politik handlar hela tiden om att få makt över andra på något sätt. En demokrati är inget undantag, det är bara skillnad på hur många som har makt och hur många som inte har det (Fast hur är det i praktiken med lobbyism, marknadsmakt och annat??)

Jag har trott att på den tiden som jag var engagerad i politiken så var det minsann annorlunda och man kände en respekt för sin motståndare och undvek skuldbeläggande och halmgubbeargumentering… Men jag har fått rannsaka mig själv och inser att debattklimatet nog inte var så annorlunda då. Att demonisera och tysta sin fiende var ett mål även då och jag gjorde mig skyldig till det. Ja, jag inbillar mig till och med att jag var ganska bra på det…

Det andra som fått mig att inse detta är att jag nu i vissa frågor står på ”andra sidan”…

Min tro har utvecklat sig ju mer jag lärt känna Jesus genom bibeln och jag har numer en relativt konservativ bibelsyn och jag tror inte att alla som har en tro, vilken som helst, är kristen och därmed frälst. Jag menar dessutom att islams gud inte är densamme som den kristne Guden. Jag menar till sist att det bara finns en väg, och det är Jesus och att ingen kommer till Fadern utom genom Honom.

Detta har i olika omgångar lett till att jag kallats obildad, intolerant, ond, trångsint, fundamentalist plus en hel del annat som inte lämpar sig i skrift. Samt givetvis också ”Dömande”…

Jag vaknar upp och befinner mig helt plötsligt på ”fel” sida av skranket och förstår plötsligt vad jag tidigare gjort mot andra. Jag ser mig om på ”andra sidan stängslet” och ser att samma hat mot meningsmotståndaren finns också här och att samma lumpna knep används för att tysta sin ”fiende” också från det här hållet.

Min själ gråter och jag förtvivlas över sakernas tillstånd.
Människans fallna natur står klar och tydlig framför mig (och i mig)
Jag vänder mig mot den enda som jag vet kan göra någon skillnad och ropar ur mitt innersta: Kyrie Eleison! Herre Förbarma Dig!

Och det mest tragiska, det som får mig att se min egen fallna natur tydligare än något annat, är att jag inget kunde se förrän det drabbade mig själv…

Annonser
Det här inlägget postades i Livet, Politik. Bokmärk permalänken.

En kommentar till ”Only the sith deals in absolutes”

  1. Brenda Costa skriver:

    Amen. God is love.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s