#gkonf, Twitter och Kyrkonamn

Jag deltar just nu på kyrkokonferensen i Karlstad. Ja inte på plats då förstås, men genom webbsändningar, facebook och twitter har jag kunnat följa både det ena och det andra och det väcker många tankar.

Min första tanke, som jag inte kommer utveckla så mycket är att dessa bra sociala medier som jag använder mig inte är någon slags demokratins räddande riddare i skinande rustning. Många har av olika orsaker inte tillgång till dessa medier och att dessa medier skulle vara någon slags förutsättning för den demokratiska utvecklingen är ett farligt tänk. Min mycket amatörmässiga och raljerande analys är dessutom att ”de” (vilka ”de” nu är) som hänger på dessa media är en relativt homogen grupp åsiktsmässigt. Det är ofta glada tillrop, likes, och RT men sällan någon debatt. Håller man inte med, eller käftar emot, så blir man avföljd, blockad eller bara ignorerad. Det är enligt mig en damokratifara och en demokratifara som jag själv befinner mig som en del av!

Nåja, tack vare dessa media kan ju jag som inte kan vara på plats, ändå ta del av beslut och också till viss del debatter, och jag som inte ens är ombud kan lätt göra min röst hörd, kanske till och med mer och lättare än ett faktiskt ombud som saknar de digitala tillgångar jag faktiskt har… (också en demokratifråga).

I år har ju, enligt mig, kyrkostyrelsen pressat fram frågan om namn för den nya kyrkan. För mig känns det högst olustigt i och med att den tid som många trodde sig ha att föra fram och debattera egna namnförslag minskats drastiskt (också en demokratifråga).

Idag ska det tas beslut i namnfrågan, förhoppningsvis blir beslutet återremiss, men jag anar något pessimistiskt att kyrkostyrelsen får sin vilja fram.

Personligen ser jag många problem med namnet ”Gemensam Kyrka” och skulle mycket hellre se ett annat namn, men det må vara hänt och det spelar mindre roll.

Det som dock INTE spelar mindre roll, utan tvärt om spelar STOR roll, är det mest framträdande argumentet, att vi inte ska ha ett namn som antyder att vi tydligt tagit ställning för Jesus eller för vårt uppdrag, eftersom det ”skrämmer” folk! Vi ska ha något som kallas för ”låga trösklar”!

Om vårt motiv för att välja ett namn är att det inte ska vara stötande och inte skrämmande så tror jag vi är illa ute…

Om vi är så rädda för att stöta oss med omvärlden, ja vad har vi då för evangelium att komma med? Om vi ”lurar” in folk i kyrkan genom att vara icke-skrämmande, jag då kan vi ju inte predika ett allt för radikalt evangelium, eller utföra allt för radikala handlingar heller, för då skrämmer ju det bort de som vågat sig in…

Att handla utifrån rädsla är knappast något vi rekommenderas göra om vi står på Jesu sida och predikar evangeliet: Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. (1 joh 4:18)

Jag undrar också om det verkligen är så att ett mindre skrämmande namn och ett mindre skrämmande evangelium leder till tillväxt? Vad säger till exempel NFU undersökningen i de församlingar som växer? Om jag inte minns fel så visar den undersökningen på motsatsen…

Vad visar historien? Ja för det första så visar den att när kyrkan växte som mest så stod den i opposition till världen. Den var radikal i både handlingar och förkunnelse. Historien visar också att de väckelser som skett genom historien varit radikala på olika sätt, i handlingar och förkunnelse, och dessutom ganska obekväma, inte minst för den etablerade kyrkotraditionen som helst vill vara försiktig och ha någon slags status quo…

Vår egen korta historia visar på att vi föddes ur en radikalitet och en längtan efter att allt tydligare leva och förkunna evangeliet.

Tanken på att vi måste vara försiktiga och inte skrämma har varit helt främmande, eller vad tror ni F.O. Nilsson, Bröderna Wesley eller Waldenström tänkt om denna iver att inte stöta sig med världen eller den etablerade kyrkan?

Jag tror inte, som någon tycks tro, att namnet är avgörande för hur vi predikar och lever (eller kanske lite förresten) men jag menar att drivkraften och syftet med att välja ett namn (och nog också namnet i sig självt) visar på var vi är och är på väg.

Som en brasklapp så kan jag meddela att jag inte försöker propagera för det namn jag tidigare stod bakom, utan bara uppmana mina syskon att ha rätt motiv för sina val.

Kanske är just ”Gemensam Kyrka” ett mycket talande, radikalt, förklarande och evangeliskt namn som visar en riktning, bara att jag inte kan se det?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till #gkonf, Twitter och Kyrkonamn

  1. filipthe1 skriver:

    Mycket bra skrivet..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s