Lukas 4-8

Predikan Sörbro 2013-05-05

Nu ska vi fortsätta med Lukas och idag får jag hjälp av Kaspar, Anna och Gustav, men vi sätter igång direkt och vi börjar där vi slutade förra gången, men Lukas 4.

Lukas 4 börjar med berättelsen om hur Jesus frestas av Satan ute i öknen och det är en berättelse som Lukas är ensam om att berätta. Förutom att berättelsen visar på hur också Jesus frestas, precis som vi alla, så får vi också på ett tydligt sätt veta att Satan är en verklig makt, att ondskan är verklig och att han ”äger” alla riken på jorden och också har makt att ge bort dem! Ni minns säkert att detta var en av poängerna i de predikningar jag hade om kristen makt för ett tag sedan.

Det visar också på hur Lukas inte bara är ett andligt evangelium utan också att författaren ägnar tid åt mer praktiska och världsliga saker som hunger, törst, fattigdom och för all del också maktfördelningen i världen.

Många gånger är det så påtagligt att jag luras att tycka att Lukas är ett ”praktiskt” evangelium, men allt som oftast så vaknar jag till när Lukas visar på den tydliga kopplingen mellan det praktiska livet och det andliga, att de inte är separerade utan att den hela tiden hänger ihop. Lukas visar tydligt på det sambandet.

Att Lukas inte viker från den absoluta principen att det handlar om tro och INTE gärningar blir tydligt också i det ”praktiska” Lukasevangeliet, men att tron FÅR PRAKTISKA KONSEKVENSER blir också väldigt tydligt.

Detta med praktiska konsekvenser blir tydligt när Jesus stiger fram och ger världen sin ”programförklaring” i 4:16-21

”Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:

”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.”

Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.”

I Lukas blir det tydligt, att Jesu budskap inte är begränsad till en andlig befrielse, utan att det också handlat om en väldigt praktisk och verklig sådan.

De blinda ska se, de lama gå och det ska bli en upprättelse för fattiga och utslagna, Ja Jesus kommer med ”ett nådens år”, jubelåret, nådeåret, utjämningsåret då allt ska återställas! Alla affärer gå tillbaks och alla lån efterskänkas!

Det är inte bara en andlig utjämning Jesus kommer med, utan en utjämning mellan alla människor redan här i livet och på ett praktiskt och verkligt sätt!

Efter Nasarets synagoga beger han sig till Kafarnaum och också där undervisar han i synagogan. Att söka upp synagogor och undervisa där är något som särskilt lyfts fram i Lukas och jag tror att det hänger ihop med det jag sa förra lukaspredikan.
Alltså att författaren placerar Jesus i den mycket judiska miljö där han levde och försöker förklara för och understryka för de icke-judiska läsarna att det verkligen handlar om en händelse i den judiska historien. En händelse som är riktad till och för hela mänskligheten, men likafullt en ytterst judisk händelse i den judiska historien!

En annan berättelse som de flesta av oss nog hört talas om är från kapitel 5, verserna 1-7

En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord, fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. När han hade slutat tala, sade han till Simon: ”Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst.” Simon svarade: ”Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten.” De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder. Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka.

Den här berättelsen slutar med att Petrus blir kallad till lärjunge tillsammans med Jakob och Johannes och det finns andra berättelser som vi känner till och älskar. Lukas är ett verkligt söndagsskoleevangelium, för hur många av oss har inte hört 5:17-26 om den lame mannen som sänktes ner genom taket:

En dag när Jesus undervisade folket, satt där fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota. Då kom några män som bar en lam man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. Men när de för folkmassans skull inte fann någon möjlighet att ta sig in med honom, gick de upp på taket och firade ner mannen på båren mellan takstenarna, mitt framför Jesus. Jesus såg deras tro och sade: ”Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.” De skriftlärda och fariseerna tänkte: ”Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud.” Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: ”Vad är det ni tänker i era hjärtan? Vilket är lättast att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder eller att säga: Stig upp och gå! Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder.” Sedan sade han till den lame: ”Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem!” Genast reste han sig i allas åsyn, tog bädden som han legat på och gick hem, under det att han prisade Gud. Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de uppfylldes av fruktan och sade: ”Det vi har sett i dag är ofattbart.”

Och här upprepas det som jag sa tidigare, Lukas är ett ytterst praktiskt evangelium, men det finns djupt andliga betydelser i detta praktiska!

I den här berättelsen finns två av den kristna trons mest grundläggande hemligheter. Jesus förlåter synder och de skriftlärda frågar, fullt rätt och riktigt, ”Vem kan förlåta synder utom Gud?” och svaret är givet: INGEN, men Jesus gör det! Jesus visar på det sättet att han är Gud!

En annan sak är att det blir tydligt att det är mannens och hans vänner tro som hjälper honom! Ännu tydligare blir detta med tron i berättelsen som kommer senare, i 7:36-50 där Jesus talar till kvinnan som smörjer Hans fötter med olja!

Jesus säger: ”Din tro har hjälpt dig!”

KASPAR LÄSER Ef 2:8-9

SÅNG
I 5:27-32 får vi höra om hur tullindrivaren Levi kallas och hur Jesus kommer hem till honom och är med om en fest!

När Jesus sedan gick ut, såg han en publikan som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: ”Följ mig!” Då lämnade Levi allt och steg upp och följde honom.

Sedan ordnade han en stor fest för Jesus i sitt hem, där en mängd publikaner och andra låg till bords med dem. Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: ”Varför äter och dricker ni tillsammans med publikaner och syndare?” Jesus svarade dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare.”

Publikaner, eller tullindrivare, sågs av judarna som jordens avskum! De var landsförrädare som inte bara gick den ockuperande maktens ärenden, utan de försåg sig allt som oftast med mutor och extra avgifter för att berika sig själva med romarnas hjälp och på sitt eget folks bekostnad! Inte konstigt att Fariseerna och de skriftlärda tyckte att Jesus var i dåligt sällskap!

Att just en sådan landsförrädare valdes ut av Jesus till att bli lärjunge tror jag inte ska tolkas som att Jesus tyckte att ockupationen var särskilt bra, eller att tullindrivaryrket var bra, nej tvärt om, han säger ju att de behöver omvändas! Och jag tror att vi ska passa oss för att göra poänger av vad Jesus INTE sa… Nej jag tror att det handlar om att också den mest usle syndare, en landsförrädare som utnyttjar sitt eget folk, kan få finna nåd, förlåtelse och upprättelse!

Nu har vi pratat om Simon Petrus, Jakob, Johannes och Levi, som kallades Matteus kallades, men Lukas berättar om alla Jesu apostlar. I 6:13-15 står det: När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut bland dem tolv, som han kallade apostlar: Simon, som han gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, Matteus och Thomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades ”ivraren”, Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, han som blev förrädare.

Den här uppräkningen tycker jag är intressant av en alldeles särskild anledning och det är bakgrunden hos två av de som kallas till att vara Jesus absplut närmaste män… Det är dels Matteus eller Levi och sedan Simon som kallades ”ivraren”. ”Ivraren” brukar mer korrekt översättas med Seloten, så det handlar alltså om Simon Seloten.

En Selot var en religiös fanatiker, en renlevnadsmänniska som älskade sitt land och propagerade för att ta till våld för att slänga ut romarna. Seloterna har beskrivits som den första terrororganisationen…

DÄR, mitt i den innersta kretsen, kan vi se vikten av att inte längre kämpa för den världsliga makten, att inte hävda sin politiska eller ekonomiska makt, eller någon annan makt för den delen. Nej, allt annat än Jesu kärlek blir oviktigt! En nationalistiskt Selot och en landsförrädare till tullindrivare lägger bort sina ideologier och allt vad som hör världen till, och följer Jesus!

Jag har predikat om det tidigare, och jag står fast vid min övertygelse! Lärjungarna och Jesus lade bort allt vad världslig makt hette för Guds Rikes skull och jag ser inte var för vi skulle göra annorlunda!

Ja, de inte bara lägger bort makten och vägrar att blanda ihop Guds Rike med makten, ekonomin och politiken utan de gör tydliga brott mot den sammanblandningen. De försöker INTE att styra världen med hjälp av Jesus och de försöker inte att styra kyrkan med hjälp av den världsliga makten.
Det sker fler tydliga brott mot traditionen och inte minst i början av 6:e kapitlet blir det också tydligt hur Jesus bryter, förändrar och förnyar lagen eller kanske främst lagens tolkningstradition när han både låter sina lärjungar äta på sabbaten och när Han själv helar på sabbaten! Något nytt kommer Med Jesus och de religiösa som fanns då kunde inte riktigt greppa det hela, på samma sätt har Jesus en sprängkraft idag som gör att de som håller sig till traditioner och regler ofta, om inte alltid, ryggar tillbaks när evangeliet förkunnas!

KASPAR LÄSER 6:20-23

SÅNG

Kaspar läste från slättpredikan, som är Lukas motsvarighet till Matteus bergspredikan i kapitel 5, och den fortsättar med verserna 24-26 Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er tröst. Ve er, ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni kommer att sörja och gråta. Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.

De här saligprisningarna och veropen kommer jag att jämföra och lägga ut i en egen predikan framåt hösten, men redan nu kan vi ju se på den skillnad som är tydlig.

Lukas skriver ”Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike”
Matteus skriver ”Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket”

Lukas skriver ”Saliga är ni som nu hungrar, ni skall bli mättade”
Matteus skriver ”Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade”

Det finns flera liknande likheter och skillnader och det verkar som att Lukas har en mycket mer praktisk verklighet av Jesu evangelium, medan Matteus verkar vilja framhålla den andliga verkligheten!

Jag tror inte att någon av dem har fel, utan jag tror att vi ska se till BÅDA dessa verkligheter. Problemet som jag ser det är att vi allt för ofta i den kristna kyrkan i Sverige hamnar i ett dike. Endera är det helt andligt eller helt praktiskt, utan att vi ser att dessa motsatser också kompletterar och till och med förverkligar varandra.

Ett praktiskt arbete ÄR andligt och ett andligt arbete ÄR praktiskt!
De klarar sig inte utan varandra!

Vi ska inte välja mellan att ge de hungrande andlig eller lekamlig spis, vi ska ge både och!

Efter att ha vänt upp och ner på världsordningen genom att lyfta fram samhällets bottenskikt så fortsätter Jesus i 6:27-36 med att vända upp och ner inte bara på dåtidens världsuppfattning utan också på nutidens och hela historiens!

Så svårt är det som Jesus säger att INGEN som fått den minsta lilla makt har kunnat fortsätta att följa det!

Så radikalt är det han säger att de allra flesta kristna faktiskt inte riktigt tror att det han säger gäller! Vad är det han säger då?

LOTTA LÄSER 6:27-36

Det är på allvar!!!
Jag brukar ironisera lite över det här stället eftersom jag hör så många bortförklaringar.

För att slippa ta det här på allvar så brukar man ifrågasätta om Jesus verkligen fattade vad Han sa och man har till och med mage att påstå att om Jesus bara hade kunnat föreställa sig våld, förföljelse och mord så skulle Han förstå att det Han säger är orimligt… Och det säger man alltså om Jesus! Han som plågades, förföljdes och dog för VÅR skull!

Nej, det Han säger är på allvar.
Hur svårt det än är för oss att förstå eller följa, så ÄR det på allvar!

För att understryka att det ÄR PÅ RIKTIGT, att vi VERKLIGEN ska göra det han säger så säger han också i verserna 46-49 Varför kallar ni mig Herre, Herre, när ni inte gör vad jag säger? (Och det Han menar att Han säger är det som Lotta läste!) Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem, vem han är lik, det skall jag visa er. Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt. Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset.”

Det är en berättelse som vi säkert känner igen, men som vi nästan lika säkert har tagit ur sitt sammanhang!

Det Jesus säger med den här berättelsen är: ”Gör som jag säger!”

Det är DET som Jesus säger och det han understryker att han säger är just det där svåra, omöjliga, det som Lotta läste, att älska sin fiende, vända andra kinden till OSV

DET är det Jesus stryker under, DET är var vi ska göra, PÅ RIKTIGT, och det är om man inte gör DET som man bygger sitt hus på sanden!

Känn på den…

Det finns mycket att säga om kapitel 7 och 8 också, men jag nöjer mig med en mycket kort sammanfattning, så tar vi resten på onsdag när vi samlas i Millesvik för att studera och diskutera kapitlen.

För ni minns väl att predikningarna om Lukas också tas upp som bibelstudier i Millesvik? Jag påminner också om att jag har plats i bilen för den som vill åka med ut och tillbaks!

Men kapitel 7 då: Där finner vi officerens tjänare som botas, och Jesus utvidgar sitt mandat till hedningarna än en gång. Vi finner också änkas son som dött och som Jesus väcker upp och vi finner Johannes döparens frågor och svar där den ytterst verkliga verklighet som Jesus kommer med lyfts fram än en gång!

Kapitel 7 slutar med berättelsen om kvinnan som smörjer Jesu fötter och där själva kärnan i berättelsen sammanfattas i verserna 41-50:

KASPAR LÄSER 7:41-50

Kvinnan som smorde hans fötter, henne som farisén kallar för synderska, följs i inledningen av kapitel 8 om berättelsen om de kvinnor som följde med Jesus, som var del av hans lärjungaskara och först bland de kvinnorna nämns Maria från Magdala, alltså Maria Magdalena.
En slarvig läsning av de här två styckena, om synderskan och sedan om Maria Magdalena, har fått traditionen att beskriva Maria som prostituerad synderska… Helt oförtjänt och genom mänskliga traditioner tas det alltså för sanning av många och det kan få tjäna som en varning för oss om vad ”heliga traditioner” kan ställa till med… Hur många har inte stötts bort, uteslutits eller förklarats vara syndare av våra, alltså läsarrörelsens och Missionsförbundets, egna traditioner? Allt för många!

Jesus fortsätter att undervisa och nu i de välbekanta liknelserna om såningsmannen och om lampan som man inte ska sätta under sädesmåttet eller under bänken.

Lukas 8 slutar också med tre typiska söndagsskoleberättelser som vi snabbt sveper förbi idag: Jesus stillar stormen, den besatte och svinhjorden och till sist synagogföreståndarens dotter och kvinnan med blödningar.

Jag skulle väldigt gärna gå in på också de berättelserna, för det finns en hel del att säga om de också, men som sagt, det sparar vi till Millesvik på onsdag…

Tills dess så ska vi få ett par liknelser av lite mer annorlunda slag att fundera på…

LIKNELSELÅTEN

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s