En resa genom Lukasevangeliet Del 1, kapitel 1-3

Predikan 2013-04-14 i Sörbrokyrkan

Idag börjar vi en resa genom Lukas Evangelium som kommer att ta 6 söndagar.
Varför ska vi då svepa över ett så långt stycke på bara 6 söndagar?
Kan det verkligen ge något? Missar vi inte en massa detaljer?

Vi är ju vana att vi tar en kortare text och endera undersöker den noggrant, eller att vi talar utifrån ett tema av något slag för att försöka ta oss närmare vad Bibeln säger i ett specifikt ämne eller i ett särskilt avsnitt.

Det finns ändå några poänger med att ibland göra sådana här stora svep.
Detaljer är intressanta, verser är intressanta, men hur ofta vet vi vilket sammanhang de finns i?
Vi hör dagens text, vi har våra favoritverser, men vet vi var de hör hemma?

Johannes 3:16 kan de flesta av oss citera utantill, men vet vi alla på rak arm i vilket sammanhang orden sas?
Om det vore husförhör idag, skulle du kunna svara på det?
Vi som är här idag vet såklart exakt, men jag talar om det ändå!

De är en del av det Jesus sa när han tillrättavisade Nikodemus, medlemmen i judarnas råd som sökt upp Jesus på natten. Det samtalet är i sin tur en del av inledningen av Jesu gärningar i Johannesevangeliet och äger rum strax efter att Jesus renat templet vid påskhögtiden.

Om vi tar ett steg bakåt så ser vi hur de olika favorit verserna, de olika temana, de olika söndagarnas läsningar, passar in i ett sammanhang. Ja, jag tror till och med att vi skulle ha nytta av att ta ytterligare steg bakåt för att se hur den kristna rörelsen, den kristna kyrkan, passar in i sitt ursprung, det gamla förbundet och vad det också pekar fram emot. Så visst finns det nytta med att göra stora svep över bibeltexterna!

Men om vi när vi nu snabbt tar oss genom ett helt evangelium skulle se något som väcker nyfikenheten, någon detalj vi dill veta mer om, så ta med det och kom till de bibelstudier vi har i Millesvik! Där kommer vi diskutera både innan och efter gudstjänsterna om det som sagts eller ska sägas och också ta oss tid att se på de detaljer som intresserar oss!

Men nu ska vi alltså svepa fram genom Lukas Evangelium!

Om vi börjar med frågan om vem som författat boken, eller egentligen böckerna, för Apostlagärningarna är ju skrivna av samma författare och är en direkt fortsättning på Lukasevangeliet. Det sägs nämligen ingenstans att författaren heter Lukas.

Det är alltså en tradition som vi tagit till oss. Det är ändå en tradition som går att spåra i Bibeln, får i Apostlagärnignarna skriver den anonyme författaren att han rest tillsammans med Paulus och enligt Filemonbrevet var en Lukas tillsammans med Paulus och Markus i Rom under Paulus fångenskap där. I Kolosserbrevet (Kol 4:14) kallas han läkare och där, i Andra Timotheosbrevet (2 Tim 4:11) och i Filemonbrevet (v.24) beskrivs han som en av Paulus medarbetare. (Wikipedia) Så även om vi inte riktigt vet, så är Lukas en bra gissning.

Man brukar säga att Lukasevangeliet främst var riktat till icke-judar, alltså som en del av ansträngningen att sprida evangeliet om Jesus till alla folk, och det märks bland annat på att författaren förklarar judiska sedvänjor, något som han inte skulle behövt göra om läsarna var judar.

Lukas evangelium är också ett av de evangelier som brukar kallas för ”synoptiker” med ett finare ord som betyder ungefär ”sam-seende”, alltså att de ser på saker och ting på samma sätt. De andra två är Markus och Matteus och när vi läser de tre evangelierna så kan man märka att de har väldigt många delar gemensamma, medan Johannes formulerar sig på ett annorlunda sätt.

Evangeliet börjar med orden: ”Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga.”

Författaren förklarar varför han över huvud taget skrev. Det är en undersökning för att försöka förklara vad som verkligen hänt och författaren gör anspråk på att lämna tillförlitliga uppgifter eftersom han, för det är troligen en han, gjort grundliga undersökningar.

Författaren skriver till en person som heter Teofilus och många tror att Teofilus är en påhittad person och att böckerna är skrivna till alla de som älskar Gud. Teofilus betyder nämligen ”den som älskar Gud”. På bibeldiskussionen i onsdags var det någon som beskrev det som ett rundbrev till ”Teofilus”, till de som älskar Gud helt enkelt, och jag tror att det kan ligga mycket nära sanningen.

I vilket fall som helst så ger Lukas redan i inledningen tonen för sitt evangelium och hans berättelser, tycker i alla fall jag, verkar vara just det han påstår, nämligen resultatet av ett medvetet arbete att sammanställa en så verklighetstrogen berättelse som möjligt, snarare än en ögonvittnesskildring. Det finns några exempel på det, som vi kommer se under vår resa.

Lukas börjar sin egentliga berättelse med Sackarias, prästen, som offrar i templet. Just den inledningen har gjort att Lukas fått en tjur som symbol. Den ska visa på offret i templet helt enkelt. De andra evangelierna har liknande symboler som hänvisar till deras inledningar.

De första tre kapitlen av Lukas, som är de texter vi koncentrerar oss på idag, sträcker sig från före Jesu födelse, före Johannes döparens födelse och fram till Jesu dop.

Man skulle kunna säga att de första tre kapitlen liksom är inledningen till det som Jesus gjorde, Hans viktiga handlingar, Hans verksamma år, Hans död och Uppståndelse.

En sak som skiljer Lukas från de andra evangelierna, och som jag menar verkar vara ett resultat av just undersökningar av vad som hänt, snarare än ögonvittnesskildring, är att tiden före Jesu födelse, själva födelsen och dessutom hans uppväxt skildras utförligt.

Matteus har med en liten del av det som hände före Jesu födelse och direkt efter, med flykten till Egypten och återkomsten, men hoppar efter det ganska snabbt fram till Jesu dop och därefter vidare till Jesu aktiva liv och gärningar. Markus sätter direkt igång med dopet och hoppar över födelseberättelsen helt och Johannes fokuserar först på händelser långt innan Jesus kom till jorden, när Jesus var i himlen tillsammans med fadern, och sedan hoppar också Johannes fram till dopet och händelserna efter det.

Men Lukas har alltså en hel del att säga och ägnar tre kapitel till att ta sig fram till ”huvudhändelserna” i Jesu liv.

Man kan så klart fundera på varför det förhåller sig så.

En tanke, som jag inte alls är säker på att den stämmer, är att det som bara omnämns en gång i ett evangelium inte hade samma centrala betydelse i den tidiga kristna kyrkan som de händelser som omnämns i flera evangelier, eller för den delen i alla fyra.

Jag tror att det ligger något i den tanken, men frågan är hur stor sak man ska göra av det?

En av de saker jag tänker på när jag tar upp detta, är det som fått oerhört stora konsekvenser i det som brukar kallas ”de historiska kyrkorna” och det handlar om verserna 26-56 i första kapitlet av Lukas. Där finner vi det som brukar läsas på Jungfru Marie Bebådelsedag.

Det handlar alltså om när Maria får reda på av ängeln Gabriel att hon ska bli havande, att hon ska få föda världens frälsare!
Vad är det då som är så kontroversiellt med de där verserna?

Jo, de har genom historien tagits för inteckning att det skulle vara godtagbart att be till någon annan än Gud!

Vers 28 när Gabriel säger ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” och vers 42 när Elisabeth säger ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig.” ingår i den bön som bes till Maria runt om i stora delar av vår värld!

Hur man kunna ta sig ifrån de här verserna och därifrån komma fram till att det någonsin skulle vara meningen att be till någon annan än Gud och dessutom på det här sättet kommunicera med de döda… Ja det övergår mitt förstånd och ingen har kunnat förklara det med annat än att ”vi har gjort det så länge så det måste vara rätt”…

Jag skulle kunna fortsätta att prata om bön till andra än Gud, om det så är helgon, andar eller änglar… Kanske blir det ett ämne för ett bibelstudie eller en predikan så småningom, men nu fortsätter vi framåt i de kapitel vi har för dagen!

Efter att Maria och Elisabeth mötts och talat med varandra så tar Lukas oss med till Jesu födelse, efter att däremellan ha beskrivit Johannes döparens födelse.

Det märks att det är metodiskt uppbyggt för att få saker och ting i rätt ordning och också beskriva bakgrunden till det som kom att hända!

I början av Lukas andra kapitel är det vi finner orden som vi hört så många gånger: Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.

Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

Sedan fortsätter det med att berätta om herdarna.

Detta är faktiskt den enda egentliga beskrivningen av Jesu födelse som finns i Bibeln, Matteus skriver bara ”Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus” och så är det bra med det. Är det inte underligt att det som vi lägger så oerhört stor betydelse vid, alltså Jesu födelse, inte får mer uppmärksamhet i Bibeln?

Efter berättelsen om födelsen så kommer vi till templet för första gången och i 2:22-24 står det:

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

Här är ett sådant exempel som jag talade om förut. Författaren förklarar vad som är påbjudet i lagen för mottagare som om de vore judiska redan hade vetat detta!

Fortsättningen på det stycket, när Symeon och Hanna introduceras i historien, placerar hela ”Jesushändelsen”, alltså Jesu liv och gärningar, i en judisk kontext.

Jesus beskrivs som ”Israels tröst”, en ”härlighet till ditt folk Israel”. Symeon säger till Maria att ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel” och Hanna ”talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse”.

Vi kan se, eller i alla fall ana ganska tydligt, att det dels fanns en förväntning på att Messias både skulle komma till Israels folk och att Jesus faktiskt gjorde det!

SAMTIDIGT så säger Symeon att Jesus är ”frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna” så redan innan Jesu egentliga gärningar inleds, så utvidgas Hans gärning och syfte till att omfatta HELA mänskligheten, inte bara det judiska folket!

I den här lilla berättelsen kan vi också ana det omvälvande faktum att Messias förväntades bli en befriare, och då på ett helt annat sätt än va som skulle visa sig vara fallet i och med döden på korset.

Lukas fortsätter beskriva Jesu uppväxt, dels med orden ”Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.” men också genom den korta berättelsen om när Jesus blev kvar i templet efter påskhögtiden. Det görs en poäng av att Josef och Maria dels var fattiga, eftersom de inte har råd med det rätta offret vid Marias rening, utan fick välja offret som var avsett för de fattiga, men också dels att de var fromma judar eftersom de brukade bege sig till Jerusalem VARJE ÅR vid påskhögtiden.

Berättelsen avslutas med orden ”Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag.” innan den gör ett hopp i tiden och vi befinner oss vi Jesu dop, själva starten för Hans gärningar!

Kapitel tre inleds med att bestämma så gott det går vilket år som Jesus började sin gärning: ”Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, och när Hannas och Kajafas var överstepräster”. Att ange årtal på det här lite omständiga sättet var vanligt förr och förstärker faktiskt intrycket av att Lukas var en noggrann historieskrivare.

I Johannes döparens tal kan vi se en annan sak som karaktäriserar Lukas evangelium och det är att omvändelsen och tron inte enbart är en andlig och mental upplevelse utan att det för med sig ytterst praktiska följder. Orden ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.” är typiska för Lukas och vi ska se ännu närmare på det när vi kommer till avsnittet som i Matteus kallas bergspredikan.

Det avsnitt av Lukas som vi planerat för idag sluter med en kort notis om Jesu eget dop och med en redogörelse för Hans släkttavla.

Ni förstår säkert att mycket av detaljerna som jag skulle ha kunnat ta upp har försvunnit i en sån här översiktlig utläggning. Kanske är det så att något av det som ni funderar över i de här kapitlen inte har kommit upp alls och ni sitter och känner er lite lurade och besvikna…

BRA!

För då finns alla möjligheter till att ni hugger tag i mig och frågar mer om det ni funderar över, eller ännu hellre, att ni tar med er frågorna och följer med mig till Millesvik när vi ska diskutera detta! Jag har fyra platser i bilen härifrån och till Millesvik varje gång vi träffas, så det finns till och med skjuts att få!

Om ni vill göra både mig och er själva en tjänst, så läs igenom kapitlen vi kommer svepa fram över nästa predikan som är den 5/5 klockan 11.00 här i Sörbrokyrkan och då ger vi oss på kapitel 4 till 8.

Stöter du på några funderingar när du läser, om det väcker frågor eller känslor, så hör av dig med det du tänker på! Endera tar jag upp det i predikan eller så diskuterar vi det på bibelstudiet! Vilket av det du väljer spelar ingen roll, bara du vet att du är välkommen!

Bön

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning, Värmlandsnäs. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s