Kändisskapet och kristenheten

Jag funderar ofta över hur vi som kristna förhåller oss till kändisskap. Min upplevelse är att kändisar av olika kaliber som säger sig vara kristna upphöjs till skyarna och vi matar deras egon och plånböcker helt oreflekterat av ingen annan anledning än att de säger sig ha en kristen tro.

Varför skriver jag ”säger sig ha”? Av två anledningar. Det första är att jag inte kan veta om de har det eller inte, på samma sätt som du som läser detta inte kan veta om jag har en kristen tro eller inte. Du har bara mitt ord på att jag är kristen och vi har bara dessa kändisars ord på att de är kristna.

Det största argumentet för att jag skriver ”säger sig ha” är att det du kan avgöra huruvida jag är kristen, eller att dessa kändisar är kristna eller inte, är vad vi säger och gör.

Om det inte syns i något jag eller de säger eller gör, varför skulle vi då anta att vårt stöd till detta kändisskap (eller pastorsskap) skulle ha någon betydelse för Gud Rike?

Om ett kändisskap inte reflekterar eller framhäver den kristna tron, varför skulle jag då som kristen känna mig tvingad att stödja det? Ja, om jag inte råkar tycka att individen i fråga gör något i sitt kändisskap som jag råkar tycka är bra av andra skäl då.

Mitt svar på den retoriska frågan ovan är att om kändisskapet inte har någon betydelse för den kristna tron så finns det få om ens några anledningar för mig att hylla detta kändisskap på grund av att jag är kristen!

Ett påhittat exempel: Om Carola (den mest kända kristna personligheten enligt KT) enbart skulle sjunga profana schlagervisor om hjärta och smärta. Ja inte blir hon mindre kristen för det, men varför skulle jag för att jag är kristen känna mig lockad att stötta det på något sätt? Jag gillar ju inte ens schlager!

Tim Teabows kändisskap däremot kan jag känna sympati med, inte för att jag bryr mig om amerikansk fotboll över huvud taget, utan för att det är en kändis som utnyttjar sitt kändisskap för att sprida evangeliet, inte tvärt om! (Med tvärt om så menar jag helt krasst att kändisar använder sin tro för att vinna fördelar i sitt kändisskap, snarare än att kändisskapet ska sprida evangeliet.)

Det finns kändisar som gärna talar om sin tro, men som jag har svårt att förstå den kristna hypen runt i alla fall. Jag har tidigare skrivit om Marcus Birro och att jag ofta ser vänner och bekanta som delar med sig av det som han skriver i sina olika kanaler på nätet, och han har många. Jag har tidigare kritiserat detta, och i min tur blivit kritiserad för mina åsikter, men funderingarna fortsätter.

Birros gudsbild och teologi tycks för många få sin legitimitet från att han är kändis, inte för att det är sund eller biblisk. Min mycket starka upplevelse är att han skriver en hel del som är tveksamt på olika sätt och som snarare borde få kristna att bli upprörda än att hylla honom.

Ett talande exempel menar jag är den artikel jag länkade till i går, där han använder sitt kändisskap och sin plats i en kristen tidning för att, som jag ser det, gå till personliga angrepp och dessutom sprida politisk propaganda.

Micke skriver också om ovanstående på sin blogg: Tidningen Dagen hyllar pajkastningens form genom…….

Också jag reagerar på det som Micke nämner, nämligen vilka krafter det är som hyllar Birro, något som också Segloran själva tar upp.

Jag vill dock uppmana till stor försiktighet i att dra för stora slutsatser av detta, då det är ett tydligt fall av argumentationsfelet ”Guilt by association”. Jag menar ändå att det kan visa på en tendens.

Min bestämda mening är att svensk kristenhet sväljer det Birro säger och skriver utan allt för mycket biblisk prövning eftersom han ju i kraft av sitt kändisskap anses vara värd att lyssna till och följa.

Nu handlar detta inte bara om Birro, utan ett annat talande exempel är Jonas Gardell. Han höjs till skyarna och ses som kristen kändis trots att han förnekar Jesu gudomlighet! Han ses som ett föredöme för kristna, och får stöd av kristna, på grund av sitt kändisskap, knappast på grund av sin sunda teologi! Eftersom han säger sig vara kristen ger många kristna honom sitt stöd utan att reflektera eller pröva vad han står för!

Hur kommer det sig då att kristna i Sverige idag är beredda att ge sitt stöd till vilken kändis som helst bara hen säger sig vara kristen?

Jag tror, och jag hoppas, att det handlar om en längtan att se Jesus känd och älskad av fler!

Det är en god längtan och en längtan som jag tror att vi måste få att växa hos oss alla, men vi får för den sakens skull inte bli förblindade av världens och kändisskapets glans!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Kändisskapet och kristenheten

  1. Micael Grenholm skriver:

    Bra skrivet, jag håller med. Dock tycker jag det blir orimligt att säga ”de säger sig vara kristna”, det måste man ju i så fall säga om alla, och då inte bara när det gäller kristendom utan alla åsikter och tillhörigheter överhuvudtaget. Reinfeldt, som säger sig vara moderat, säger sig var för frihandel. Det blir orimligt, och faktiskt något nedsättande mot dem som är övertygade kristna eller moderater – underförstått låter det som man inte kan lita på att de talar sanning.

    • Visst har du rätt i din iakttagelse. Det är orimligt att göra så.
      Just här handlar det mest om att göra en poäng eftersom jag driver tesen att ”säger sig vara” inte per automatik ska tolkas som ”är”…
      Frid!

  2. itpastorn skriver:

    Vänta lite nu Lennart. Birro går till ”personliga angrepp”? Har du läst de kanonader av usla tillmälen som Seglora Smedja kletar på alla sina meningsmotståndare? Hur de utifrån guilt-by-association gör hönsgårdar av fjädrar och sedan i bästa inkvisitorisk, förlåt ”watchdog”, stil brännmärker alla som kättare som vågar påstå att Jesus är enda vägen till Gud, att Jesus faktiskt lärde ut det budskap som kom att bli vad vi idag kallar kristen tro eller att Israel/Palestina-konflikten råkar vara komplex?

    Seglora Smedja har inte bara undermåliga metoder för att finna sina heretiker, utan en mycket konstig självbild. Som Irving skriver, de tror sig ”hålla rent” och ”städa”. Jo, tjena!

    Seglora Smedja piskar upp osmakliga drev mot Helena Edlund, Annicka Borg, Dag Sandahl och ja också Marcus Birro. Det är det allt överskuggande problemet i den nuvarande diskussionen. Att sedan en helt annan förståelse visas när Socialdemokratin ertappas med att välja in någon som tidigare i tydliga ordalag har försvarat grovt antisemitiska personer, då är väl ändå måttet rågat?

    Ska man sedan göra poänger av ”vilka krafter som hyllar Birro”, ja då är vi alla körda! Jag kan länka till kända nazister som ”hyllar Paulus” eller terrorister som påstår sig vara inspirerade av Jesus själv. Vad bevisar det? Inget i verkligheten, precis allt enligt Seglora Smedja – så länge som metoden används på deras egna motståndare.

    Det är sällan jag använder så starka ord. Men Seglora Smedjas verksamhet får mig att vredgas över alla breddar!

    • Jag väntar gärna.

      Medan vi väntar så kanske du kan förklara hur du kommit fram till att jag skulle försvara det Seglora Smedja håller på med?

      Om du hade besvärat dig att se efter innan du exploderat så tar jag fram betydligt fler av Seglora Smedjas påhopp än någon annans och tycker de är rent förfärliga i gårdagens inlägg och ställer mig INTE bakom deras påfund heller i detta inlägg!

      Blir det mindre sant att Birro går till personliga angrepp bara för att Segloran också gör det? ”Ja men dom då!” är knappast ett vettigt argument.

      Om du dessutom lugnar ner dig tillräckligt för att läsa vad jag faktiskt skriver så påpekar jag att argumentet att se på vilka krafter som hyllar Birro är ett argumentationsfel, även om jag faktiskt sedan begår detta argumentationsfel i någon mån då jag inte helt förkastar det i just detta fall då jag tycker det är anmärkningsvärt att just dessa stöttar Birro. På samma sätt som jag tycker det är anmärkningsvärt när företrädare för SD bjuder in Billström till sitt parti! Eller när Sossar ser Fatah som systerorganisation eller väljer in tveksamma islamister i sin partistyrelse.

      Menar du på något sätt att eftersom jag anser att Helena Edlund, Annicka Borg och Marcus Birro inte har rätt, att jag därför skulle sympatisera med Seglora Smedja? Snacka om ”Guilt by association”!!!

      Lika tydligt som Seglora Smedja är en om inte socialdemokratisk så åtminstone högerkritisk inrättning, så tydligt är det att de ovan nämnda är om inte allians- eller SD- vänliga så åtminstone vänsterkritiska. Och jag kritiserar ALL sammanblandning mellan politiska ideologier med kristen tro.

      Jag vill dessutom göra en poäng av att jag inte kommenterar Dag Sandahl om då jag inte läst mycket av eller om honom.

  3. Ping: Kristna kändisar |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s