Den kristna makten

Predikan i Sörbrokyrkan 2013-03-10

Förra söndagen pratade jag om att leva i världen, men inte av den. Det jag menade att komma fram till då, var att vi som kristna behöver är att se världen på ett helt annat sätt, att älska världen så som Gud gör, men samtidigt inte låta oss dras in i världens angelägenheter.

Det får konsekvenser, konsekvenser som jag inte är säker på om vi är redo för att hantera. Jag vet att om jag själv skulle dra konsekvenserna av Jesu ord i mitt liv, så skulle mycket behöva förändras och jag undrar om det inte skulle kunna vara så för fler än mig.

Det jag sa förra söndagen, det jag kommer säga idag och kanske särskilt det jag kommer säga nästa söndag kan säkert uppröra någon. Ja det vore konstigt om det inte gjorde det, för jag menar faktiskt vart enda ord jag säger och jag menar att det faktiskt är riktat mot oss, både dig och mig.

Ni behöver inte hålla med mig och jag uppmanar er att pröva det jag säger mot Bibeln. Det gör jag med varje predikan, men särskilt dessa. Kritisera mig gärna, det tål jag, och tål jag det inte så har jag fel jobb, men kritisera i sådana fall utifrån Bibeln.

Förra söndagen så pratade jag om hur dubbel den kristna kallelsen kan tyckas vara och jag sa att Guds Rike innebär strid, samtidigt som det är ett pacifistiskt rike…
Det innebär att vara politisk, samtidigt som det tar avstånd från den politiska makten…
Det innebär att ta makten, men samtidigt att underkasta sig…

Idag hade jag alltså tänkt tala om just makt och vad det kan innebära för en kristen.

Det är en fråga som jag bett och funderat över en längre tid, helt enkelt för att jag upplevt att det maktutövande som jag är del av, det maktutövande som står oss till buds, det maktutövande vi ser runt oss och som vi allt oftare är en del av, är ett maktutövande som inte går ihop med Bibeln.

Man kan säga att det jag vill dela med mig av under det här temat, att leva i världen, som sträcker sig över tre söndagar är något som jag själv kämpat med under en längre tid och som jag nu börjar närma mig något slags resultat av. Jag är inte färdig, det tror jag aldrig att vi kan bli när det gäller Gud, men just på detta området känner jag att jag kommit så pass långt på vägen att jag törs uttala mig.

Jag vill börja med att tala om just begreppet makt.

När jag vill ha en enkel och oftast begriplig förklaring till något så brukar jag använda mig av wikipedia. Inte för att det som står där är bra alla gångar, men det är ett bra ställe att börja leta på och om begreppet makt skriver de: Makt är ett relativt begrepp, som förutsätter minst två parter: en part A som begär något, och en annan part B som uppfyller denna begäran. Premissen för att A skall ha makt är att B är beroende av A. Beroendet kan vara olikartat till karaktären, och A kan i vissa fall framkalla detta förhållande.

A bestämmer över B på olika sätt. A har makt över B och kan bestämma genom att på olika sätt styra B efter sin egen vilja.

Det är det klassiska sättet att beskriva makt, och jag tycker det verkar sant, men bara om man talar om den makt som utövas i världen.

Makt i världens ögon är alltså något som kommer ovanifrån, eller strävar att komma ovanifrån.

Man vill få fram en förändring hos någon annan människa genom att på något sätt skaffa sig en maktposition, om det sker med våld, manipulation, ekonomi eller på något annat sätt spelar liksom ingen roll. Man vill komma ”ÖVER” en annan helt enkelt.

Den typen av maktutövande ÖVER andra människor menar jag alltså hör till denna världen och till denna världens herre, och vi minns från förra söndagen vad som står i första Johannes 5:19 ”Vi vet att vi är från Gud och att hela världen ligger i den Ondes våld.”

Världens maktutövande är ett maktutövande som ställer människor mot varandra, som gör människor till fiender. Vi ser ett tydligt exempel på detta i politiken, där det hela tiden handlar om att vinna över sin motståndare på olika sätt. I mindre demokratiska länder sker det med våld, i Sverige sker det med röstsedlar, men strävan att styra över andra, endera genom att få dem att ändra åsikt eller genom att vinna över dem, avslöjar att strävandena är desamma, men metoderna är olika.

Självklart menar jag inte att alla metoder är lika bra, att inbördeskrig skulle vara lika bra som en röstsedel, men jag menar att drivkraften i politiken, oavsett hur den utförs, är en strävan efter makt ÖVER andra människor. I liknande sammanhang brukar vi tala om att välja det minst onda av två onda ting och vara nöjda med det, och visst kan det finnas ett ”mindre ont”, men varför glömmer vi bort att ett mindre ont fortfarande är ont och att vi kan välja bort det onda, och istället välja det goda?

Det finns två vanliga invändningar mot detta, båda menar jag har allvarliga brister och jag tänkte ta upp dem på en gång. Den första invändningen är ungefär: ”Jag utövar den sortens makt du kallar världens makt, menar du att jag inte är kristen?”. Det första, enkla svaret är såklart att visst är du kristen, men du är också en syndare.

MEN det kan ju också vara så att jag har fel i det sätt jag läser Bibeln och att det inte alls är något som helst fel i att utöva världens form av makt. Det är en möjlighet och jag gör inga anspråk på att vara ofelbar, men om man ska få mig att tro att det är en kristen dygd att utöva den makten, då får man också visa mig vad i Jesu undervisning man stöder sig på.

Ett annat, mycket mer smickrande, argument är att jag faktiskt använder mig av den sortens makt som jag kritiserar. Varför är det argumentet smickrande? Jo för det förutsätter att allt jag gör är rätt! Det förutsätter att jag inte går emot Gud i det jag gör!

Smickrande eller inte, tyvärr är det faktiskt så att jag, precis som vi alla, är syndare och hur gärna jag än vill så gör jag inte alltid Guds vilja. Jag kämpar och jag strävar, också när det gäller utövandet av makt, men jag misslyckas. Och mitt misslyckande är inget jag rekommenderar att använda som grund för era handlingar…

Så, nu har jag ägnat en god stund åt att beskriva det som jag alltså anser att Bibeln ställer sig ytterst tveksam till, så vad bygger jag då detta på?

Det främsta är Jesu ord och handlingar och vi kan börja när Johannesevangeliet 18:36, när Jesus står inför Pilatus och han frågar om Jesus är kung. Han förutsatte, precis som judarna och också vi att en kung utövade en viss sorts makt, världens makt! MEN Jesus svarade: ”Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag.”

Vi kan läsa i Matteusevangeliet 26:48 och framåt hur lärjungen Petrus förutsätter att han ska använda våld, en del av världens makt, för att bevara evangeliet.

Han hugger av örat på översteprästens tjänare och i verserna 52 och 53 kan vi läsa att: ”Då sade Jesus till honom: ”Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp?”

Petrus förutsätter att den makt han känner till, samma makt som vi känner till, är rätt makt och att Jesus skulle använda den, eller godkänna dessa användande.

Jesus säger att han HAR den makten, ja i Matteus 28:18 erkänner Han till och med att ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden”, men Han säger samtidigt att det INTE är den makten som ska användas av Honom och Hans tjänare!

I Markus 9:33-35 så kan vi läsa om hur de tjockskalliga lärjungarna inte heller fattat det där med maktpositioner, då de fortfarande tänkte på världens vis, det står: ”De kom till Kafarnaum. Och när han var hemma igen frågade han dem: ”Vad var det ni talade om på vägen?” De teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste. Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: ”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.” ”

I Matteus 20:20 och framåt är det en liknande diskussion om makt och i verserna 25 till 28 står det: ”Men Jesus kallade till sig dem och sade: ”Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” ”

I Johannes 13:3-9 kan vi läsa följande berättelse: ”Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: [För, ni förstår, Petrus tänkte fortfarande i världens maktpositioner]”Herre, skall du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.” Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!” Jesus sade till honom: ”Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.” Då sade Simon Petrus: ”Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.” ”

”Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer” står det. ALLT! Och ändå väljer Han att inte utöva den makt Han fått och Har, utan istället tjäna. Inte bara på ett teoretiskt sätt som vi så ofta gör när vi säger att vi gör när vi utövar makt av olika slag, fast på ett gott sätt. NEJ Han tjänade rent praktiskt, Han böjde sig ner och tvättade VERKLIGEN lärjungarnas fötter! Han, kungarnas Kung och herrarnas Herre, böjde sig ner inför syndiga människor tjänade dem och tvättade deras fötter!

DET, mina älskade vänner, DET är kristen makt!

Inte att använda världens makt fast på ett bättre sätt, utan att helt ställa sig utanför världens maktstrukturer och komma UNDER de han ville väl istället för ÖVER.

Greg Boyd beskriver världens makt som ”Power Over”, ”Makt ovanifrån” och den kristna makten som ”Power Under”, ”Makt underifrån” och jag håller med honom. Inte i allt, men i just detta.

Till och med när Jesus tycks ge lärjungarna makt, makt att bestämma och befalla, så handlar det om tjänande. Makten de får och vi får, handlar om att befalla de onda andarna och demonerna, och det ska vi göra, inte för att utöva makt ovanifrån, utan för att kunna tjäna människorna genom att tjäna dem, underifrån!
Jesus uppmanar oss aldrig till att bli del av eller använda världens makt, ”makt ovanifrån”, utan hela tiden varnar Han för den och istället uppmanar Han oss att tjäna underifrån, att utöva ”makt underifrån” och därför har jag mycket mycket svårt att se hur man utifrån Bibeln och Jesu ord kan motivera utövandet av ”makt ovanifrån” som kristen eller vara en del av den överhet som Paulus skriver om i Romarbrevet 13. Där talas det väldigt tydligt om ”makt ovanifrån”, den politiska makten, den våldsutövande makten. Bland andra Luther tog detta som inteckning för att också kristna skulle kunna ingå i det Paulus kallar överheten och i överhetens namn utöva ”makt ovanifrån”.

Jag kan förstå hur han kunde få det till det.

Men jag kan BARA förstå det om han verkligen verkligen vill få det till att låta så och BARA om han HELT struntade i Jesu undervisning och i Romarbrevet 12, för där, i Romarbrevet 12:9-21 står det så här: ”Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”

Också den rabiate Paulus verkar vara på det klara med att om vi ska försöka vara bättre än någon annan, ja då ska vi ”överträffa varandra i ömsesidig aktning”, alltså snarare tävla om att vara mest tjänande snarare än tvärt om!

Resten av hans undervisning i detta stycke menar jag gång på gång understryker Jesu undervisning och att tjäna snarare än härska!

Ja, både Jesus och Paulus drar detta med tjänande så långt att till och med de som förföljer oss och utövar våld mot oss är inkluderade! Inte ens mot dem ska vi ta till ”makt ovanifrån” även om också vi är Guds barn och skulle få hjälp av legioner av änglar om det vore vår Faders vilja!

Just så radikalt är evangeliet!
Just så självuppoffrande är det!
Just så omöjligt att förstå utifrån världens regler, traditioner och perspektiv!

Men det är ingen överraskning. Paulus skriver i första korintierbrevet 1:20 att ”Gud gjort världens vishet till dårskap” och för den som tänker på världens vis är allt detta bakvänt och rent av fel och farligt. Det är det Paulus menar när han skriver att ”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade”

Korset, det yttersta tjänandet, ÄR en dårskap, precis som allt annat utgivande tjänande är… Men bara för den som inte har Kristus! Men det ÄR rätt väg att gå och Jesus visar att vi till och med i den extrema situationen ska tjäna varandra.

Han dog för oss på korset och vi ska minnas att Han inte dog för oss, Han tjänade inte oss, för att vi förtjänade det. Nej i Romarbrevet 5:8 står det ”att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare”

Medan vi var Hans fiender så dog han för oss, tjänade oss, av kärlek till oss.

Det är det vi har att förhålla oss till och det är det tjänandet, det offret, som vi minns idag när vi firar nattvard till Hans minne!

En stund i ödmjukhet och bön inför det Jesus gjort!

Annonser
Det här inlägget postades i Livet, Politik, Predikan, Undervisning, Värmlandsnäs. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den kristna makten

  1. Ping: Lite om kyrka, politik och kristen enhet | Hälleberget

  2. Ping: Anabaptismen – Del 5 – Teologi (Våldet och Staten) | Hälleberget – Predikningar, funderingar och artiklar om Jesus!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s