Helgonen

Predikan Sörbrokyrkan på Alla Helgons Dag 2012-11-03

Alla Helgons dag, en dag som i kyrkoåret har fått temat ”Helgonen”. Det är en dag som berör oss alla på ett eller annat sätt. Vi minns dem som gått före oss, de som dött, de som är hemma hos Herren.

Det kan vara svårt att tala om, svårt att försöka hålla sig förnuftig till just eftersom det finns så mycket känslor kopplade till de personerna och deras dödsfall.

Vi har haft diskussionskvällar där vi talat en hel del om döden, om vad som händer efter döden, varför och varför inte.

Det är svåra frågor, det är känsliga frågor, men jag tror att de främst är svåra och känsliga eftersom det finns alla de här känslorna som vi alla bär på, inte för att bibeln är otydlig…

Dagens andlighet och också kristendom påstår gärna, både direkt och indirekt, att våra känslor ska få styra vad som är rätt eller fel, vad som är sunt eller osunt, vad Gud vill eller inte och i det läget, när sanningen ställs emot känslorna, så låter vi allt för ofta känslorna styra och sanningen få stiga tillbaks.

Vi vill inte, vi kan inte, ta till oss sanningen om den får våra känslor i uppror, om sanningen innebär att jag inte får göra och tro precis som jag vill…

Det är problematiskt, för Gud är densamme igår och idag och i evighet, Han är KÄRLEK och Han förändras inte utefter vilken form eller uttryck för kärlek som råkar tilltala oss just för dagen. Gud är evig, och mot den evighet, mot den eviga sanning som är Gud, har våra känslor inget att säga.

Våra känslor är en del av oss, och de kan vara oss till hjälp, men de är inte pålitliga vägvisare i sig själva, utan behöver hela tiden mätas mot den Evige Gudens ord, ord som vi finner i bibeln.

Därför vill jag idag ta er med in i bibelns värld för att se vad Guds ord säger om helgon, om att be och tala med de döda och om de som dött Helt enkelt hur vi kan förhålla oss till alla de överväldigande känslor som hör ihop med detta.

Låt oss börja med helgonen…

Många av oss kommer nästan säkert att tänka på stora namn som Maria Jesu mor, Heliga Birgitta, Franciskus, Moder Teresa och andra liknande namn och det gör vi eftersom det finns mänskliga, inte kristna, traditioner som på något sätt sär-skiljt de namnen från andra namn. Som om de vore särskilt heliga, att de vore väldigt speciella och givit dem namnet ”helgon”.

Jag nekar inte till att de personer som finna bakom de här namnen kan ha varit helgon, men det som gör att vi tänker på dem som helgon, det som bestämt att de är helgon, är INTE Guds ord!

Vad säger då bibeln? Vilka är helgonen?

Ordet kommer av ”helig” och av ”helga”, göra helig. I kristen tradition är helgonen alltså ”de heliga”, de som har helgats av Gud och står Gud närmast. De är ofta omtalade i Nya testamentet, fastän varken bibel 2000 eller folkbibeln använder ordet ”helgon” utan pratar om ”de heliga” istället, men det har samma betydelse.

Apostlagärningarna 9:32 Petrus reste genom hela området och kom ner till de heliga som bodde i Lydda.

Romarbrevet 15:25 Men nu far jag till Jerusalem med hjälpen till de heliga.

Första Korintierbrevet 1:2 till Guds församling i Korint, de som helgats i Kristus Jesus, de kallade och heliga, tillsammans med alla dem som på varje plats där de eller vi bor, åkallar vår Herre Jesu Kristi namn:

Andra Korintierbrevet 13:12 Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er.

Efesierbrevet 1:1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till de heliga som bor i Efesus och som tror på Kristus Jesus.

Kolosserbrevet 1:2 till de heliga i Kolosse, de troende bröderna i Kristus. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader.

Ja, det blir tydligare och tydligare i de här verserna att helgonen, de heliga, är våra syskon i Jesus alltså de som tror på Kristus Jesus.

De kristna är alltså helgonen, för det är precis som det står i Första Petrusbrevet 1:15-16 liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.

Att vara helig, att vara ett helgon, är att ha del i Guds helighet, något som har skänkts de kristna genom Jesus som det står i Första Korintierbrevet 1:2 ”de som helgats i Kristus Jesus, de kallade och heliga”.

Vi har helgats genom det som Jesus själv säger i Johannesevangeliet 17:19 jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.

Genom Jesus är alltså de som tror på Honom heliga, helgon.

De kristna och faktiskt, i de här verserna, de levande kristna!

Så att helgonen bara är de döda som genom påvar, biskopar och andra upphöjts till en särskild status efter sin död, har alltså INGET med vad bibeln säger om helgon att göra…

Eller kanske inte riktigt ”inget”, för i uppenbarelseboken läser vi om de som dött och gått före oss och hur de ber till Gud, så visst kan helgon vara också de döda, men det är inte huvudbetydelsen.

Det för oss till nästa fråga.
Ska vi be till och prata med de som dött?

De som rekommenderar oss att be till de döda har tre bibelställen att visa på.
Dels i Uppenbarelseboken där de döda ber för oss
Dels när Maria säger att vi ska prisa henne salig
och dels i en av de mystiska mackabeerbböckerna, som inte hör till bibeln, där någon ber för de döda.

Inget av de bibelställen man har som argument handlar alltså om att be TILL de döda och de oavsett om man ber till, tillber, ber om förbön eller vad man än gör!

Dessutom ger Gud oss om och om igen bud i bibeln om att kommunikation med de döda är strängeligen förbjudet!
Hör vad han säger genom Mose i 5 moseboken 18:10-12
Hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl, ingen som ägnar sig åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna. Herren avskyr alla som gör detta, och det är sådana skändligheter som gör att Herren, din Gud, driver undan folken för dig.

Det finns alltså INGET ställe i bibeln där någon på ett positivt sätt kommunicerar med de döda, det finns ingen uppmaning att kommunicera med de döda och Gud förbjuder oss uttryckligen på många ställen i bibeln att kommunicera med de döda. Den kommunikationen inkluderar också böner om det skulle vara oklart.

På grund av detta tror jag inte att det är sunt att lita på människor mer än Guds uttryckliga förbud när det gäller den här frågan, ja alla frågor om det nu skulle vara så.

Men vi behöver ju alla förböner, så varför inte be de döda om förböner?
Det är det vanligaste argumentet från de som ber till de döda. De påstår att de döda är närmare Gud och deras böner är effektivare på grund av det, de döda ska liksom medla mellan oss människor och Gud.

Min vana trogen så försöker jag ta reda på vad bibeln säger, ja förutom då att det uttryckligen är förbjudet att be till de döda.

Så vad står det? Behöver vi de dödas förböner?

Vi kan se i Romarbrevet 8:27 ”han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.”

Och hur är det? Behöver vi de döda som medlare mellan oss och Gud?

Första Timoteusbrevet 2:5 får svara på det: Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus.

Det är alltså förbjudet, vi har dessutom redan Anden som förebedjare och Jesus som medlare så vi kan lugnt låta de döda vila i frid.

Så hur ska vi förhålla oss till de döda då? Hur ska vi förhålla oss till alla kända döda helgon som Maria Jesu mor, Heliga Birgitta, Franciskus, Moder Teresa och alla de andra?

Hur ska vi förhålla oss till våra döda vänner och släktingar?

Jag tycker att Luther ofta har en del poänger när han förklarar Guds ord, just för att han förklarar och förhåller sig till Guds ord och inte hittar på egna regler. Men vi ska minnas att han var människa och att det han skrev inte är ofelbart.

I Augsburgska bekännelsen så skriver lutheranerna i artikel 21
Om dyrkan av helgonen lära de, att man kan hålla helgonen i åminnelse, för att vi skola lära att efterlikna deras tro och goda gärningar i enlighet med vår kallelse. […] Men Skriften lär icke, att vi skola åkalla helgonen eller begära hjälp av dem, emedan den ställer fram för oss Kristus allena såsom medlare, försoningsmedel, överstepräst och förebedjare. Han bör åkallas och han har lovat att höra våra böner, och denna dyrkan täckes honom väl, nämligen då han åkallas i all nöd.

Man kan alltså, och jag tror att det är både sunt och bra för oss att se till de som gått före, både de som kallas helgon och andra, de som stått oss nära, och minnas dem med kärlek!

Vi är inte förbjudna att beundra deras liv, vi är inte förbjudna att ha deras liv som förebilder eller mål, tvärt om uppmuntras vi att lära av varandra!

På min vägg inne på kontoret finns tavlor av Luther, Waldenström och Jesus.
Alla tre beundrar jag, alla tre vill jag likna i mitt liv och min tro men jag talar bara till en av dem, jag talar bara till en av dem! Jesus!

Vi har alla förebilder i tron, och på andra områden av våra liv, både levande och döda förebilder, och det tror jag vi ska ha och vi kan frimodigt tacka Gud för dem och vad de fått betyda, vi kan prisa dem saliga inför Gud.

Och det är just det vi gör idag, på alla helgons dag.

Vi minns i tacksamhet alla de som gått före oss på livets väg och genom sina liv visat oss vägen vi kan gå.

Vi får tacka gud för dem och lysa frid över deras minne.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Värmlandsnäs. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s