Kristen eller inte? Är alla vägar lika?

Predikan 2012-09-30 i Millesvik

I torsdags hade vi en diskussion i Sörbro runt boken ”Himlen finns på riktigt”.

Det är en bok som handlar om lille Colton som under en operation av en brusten blindtarm får se en vision av himlen.

Boken väcker många frågor runt livet, döden och livet efter detta. Ja inte bara det, utan också om helanden, om vilka vägar Gud kan verka i våra liv och mycket annat.

Ett avsnitt i boken handlar om vad som utspelar sig när Colton får följa med sin pappa, som är pastor, till en begravning. Colton blev helt förtvivlad när man inte kunde svara honom på om den döde mannen var kristen eller inte, om han hade tagit emot Jesus eller inte.

Jag tycker att den här boken har en del frågetecken runt sig och att vi inte alltid ska ta det vi läser i den som en sanning.

För det första kan saker vara annorlunda än hur den lille pojken upplevde det. För det andra så finns det saker som motsägs av bibeln. För det tredje är berättelsen väldigt tillrättalagd, så att det som eventuellt sticker ut och avviker från sanningen mycket väl kan vara friserat för att passa det budskap författaren vill föra fram.

Jag vill helt enkelt varna lite för att ta böcker som får en del av sin trovärdighet ifrån att de är bästsäljare som den absoluta sanningen.

Men det finns mycket i boken som är värt att ta på allvar, det finns också mycket som kan få oss att fundera och att söka vidare efter svar på andra ställen, i bönen till Jesus och i Guds ord, bibeln.

Det avsnittet, när Colton blir helt förtvivlad, helt uppriven, av att en människa skulle ha dött utan att ha lärt känna Jesus, är ett sånt avsnitt. Jag tänkte att vi skulle titta på det här idag, för det är ett avsnitt att ta på allvar, om än inte som en obestridlig sanning.

Så, hur är det med detta att bli räddad och ta Jesus till hjärtat?
Tror du verkligen att Jesus är enda vägen?
Tror du att det spelar någon roll om vi är kristna eller inte?
Finns det en skala eller är det bara endera eller?

Colton var helt övertygad om att det är avgörande för oss och för vår evighet om vi tar till oss Jesus eller inte, om vi ska bli räddade eller inte, och jag tror detsamma.

För Colton och för mig handlar det om att bli räddad, att bli frälst, att ta till sig Jesus och att det är enda vägen till Gud. Ja Jesus säger det själv i Johannes 14:6

Jag tänker redan nu säga att jag inte kommer använda tiden idag till att utforska vad det innebär att INTE vara räddad, eller frälst, utan det låter jag vara till en annan predikan. Vi har alla olika åsikter om det och jag har också en såklart, men det låter jag alltså vara, bara för idag.

Men det viktiga är inte vad som hände om vi INTE blir räddade, utan HUR vi blir räddade.
Bibeln har en hel del att säga om det och överallt handlar det om Jesus.

Vi Läste från Johannesevangeliet 14:6 där Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

När Jesus beskriver sig själv i Johannesevangeliet så blir det allt tydligare hur central Han är för vår räddning.

Joh 6:35: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

Joh 8:12: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.

Joh 10:9: Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad.

Joh 10:11: Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.

Joh 11:25-26: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.

Joh 15:5: Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.

Också de allra första kristna, de som vi läser om i Apostlagärningarna, var helt klara över hur man blir räddad. I 16:30-31 blir de tillfrågade: ”Vad skall jag göra för att räddas?” och de svara utan tvekan ”Tro på herren Jesus, så skall du bli räddad, du och din familj.”

Paulus, som skrivit de tidigaste skrifterna i nya testamentet säger i Romarbrevet 10:9 Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.

Ja, jag skulle kunna läsa mycket mycket mer från Bibeln om hur viktig, hur central och helt nödvändig Jesus är för vår räddning, för vår frälsning.

Därför tror jag som Colton, att det är nödvändigt för oss att tacka ja till Jesus för att bli räddad!

Ja, jag skulle till och med gå så långt att jag påstår att hela församlingen arbetar utifrån det och det säger jag av den enkla anledningen att vi faktiskt lägger ner våra resurser på evengelisationsveckorna nu i höst!

Trodde vi inte att Jesus var vägen och att man inte kommer till Fadern utan Honom, eller att det finns lika bra vägar att bli räddad på, ja då behöver vi ju inte hjälpa folk att finna Jesus.
Då finns det liksom ingen anledning för oss att göra den ansträngningen…

Varför skulle vi annars lägga ner tid, möda, pengar och andra resurser för att få folk att tro på Jesus, om det egentligen inte spelar någon roll?

Men jag tror också att vi alla ibland tvekar inför det vi faktiskt tror på, att det bara är genom Jesus vi blir räddade och att vi tvekar, det tror jag beror på flera saker.
Kanske främst för att vi har nära, kära och älskade som inte tagit emot Jesus. Barn, föräldrar, syskon, äkta makar, vänner och släktingar som tackat nej till erbjudandet från Jesus.
Det är svårt och jobbigt att tänka på och jag brottas själv med det problemet eftersom det finns de som är nära mig också.

Det andra jag tror att vi tvekar för, är att vi inbillar oss att vi blir översittare eller att vi dömer andra som tror annorlunda, eller inte tror alls, om vi säger det vi innerst inne tror, eller anar.

Men jag undrar när det är vi egentligen gör våra nära en otjänst?
Är det när vi säger sanningen och de inte är bekväma med den, eller är det när vi tiger om sanningen och de aldrig får höra om Jesus?

Bibeln och Jesu ord är så tydliga i den här frågan att jag menar att det faktiskt inte går att tro på den Jesus Bibeln berättar om och samtidigt tycka att andra religioner också leder till Gud.

Så hur är det med alla de som inte tror?
Hur är det med de vi älskar och som kanske dött utan att ha tagit emot Jesus?
Vad säger bibeln?
Finns det öppningar?

Vi pratade om det under kvällen i torsdags och jag gick hem för att undersöka det lite mer. I romarbrevet 2:14-16 står det såhär: Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan.

Så ja, det finns en öppning, det finns ett hopp, det finns tröst, det finns möjligheter.
Vi har en stor Gud och INGENTING är omöjligt för Gud!

Så det finns ett Kaaaaaaaaaanske… Men det är just ett Kaaaaaanske och inget annat, det ska vi komma ihåg och fråga oss om ett kaaaaaaaaanske verkligen något att riskera hela sin evighet för? Är det något att riskera någon annans evighet för? Dessutom verkar detta kaaaaaanske vara mer beroende av att man inte haft möjlighet att få höra evangeliet, än att man hört det och valt bort det…

Om vi nu för en sekund tänker oss att det ligger något i det jag säger, att det har betydelse att vi tar till och Jesus, ja då behöver vi också ställa oss frågan vad det innebär att ta Honom till oss…

Vad krävs av oss för att vi ska ha tagit till oss Jesus och vara räddade?

I Efesierbreet 2:8-9 står det: Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Och av svaret som lärjungarna gav till de som frågade så förstår vi att det handlar om tro.

Tro och inte gärningar, vi kan inte arbeta oss till räddningen, utan den kan vi bara få gratis, av nåd, genom att vi tror på Jesus.

Nya testamentet betonar detta gång på gång, i många olika former, att vi tar emot Jesus och blir räddade av tron och att våra gärningar inte lägger till eller drar ifrån till den räddningen. Sedan leder lika självklart den tro som frälser fram till handling, för precis som det står i Jakobsbrevet så är tro utan gärningar död.

Det är också i tro som vi idag får gå fram och ta emot nattvarden, tecknet på förbundet, på gemenskapen med Jesus.

Att vi tar emot nattvarden betyder inte att vi på något sätt är färdiga i vår tro eller att vi tycker att vi tror tillräckligt mycket eller bra, nej i nattvarden får vi komma till Jesus som vi är också om vi inte är helt på det klara vad vi tror, så länge vi har en önskan att söka oss närmare Jesus.

Vi tar emot Jesus i nattvarden och alla som på något sätt är villig att göra det, är välkommen att delta.

Inför nattvarden samlar vi oss i en bön där vi reflekterar över vad i relationen mellan oss och Gud, eller oss och våra medmänniskor som blivit snett och skadat, och vi ber om helande, nåd och förlåtelse.

Annonser
Det här inlägget postades i Livet, Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s