Församlingen och Jesu bröder

Predikan 2012-09-22 i Sörbrokyrkan

När jag var 13-14 år bestämde jag mig för att inte tro på Jesus.

Anledningen till det beslutet var att jag såg ett så stort glapp mellan det Jesus sa och det liv mina kristna vänner levde.

Jag fick höra orden ”du är älskad som du är” i söndagsskolan och i gudstjänsterna, men jag fick inte uppleva det bland de som sa att de följde Jesus, utan fick aldrig vara med i gänget.

Det konstiga var, och är, att Jesus inte hade något att göra med om jag fick vara med i gänget eller inte. Mitt förhållande till Jesus var ointressant utan det handlade om mina kläder, mina pengar och min status, och det har jag aldrig haft tillräckligt av.

De kristna vände mig ryggen, inte får att jag inte var kristen, utan för att jag inte passade in i deras världsbild. De sa att jag var älskad som jag var, men ville inte ha med mig att göra!

Visst, jag kan förstå vilken annan grupp människor som helst som inte ville ha med mig att göra. Jag var en dryg, otrevlig snusande tonåring som ställde jobbiga frågor och som inte accepterade att saker var som de var bara för att så hade de alltid varit.

Jag gjorde inget för att passa in i den ordnade prydliga och fina över medelklasskultur som fanns, och finns, i kyrkan.

Jag var inte lätt att älska helt enkelt och jag gjorde det inte lättare att älska mig genom att jag krävde att få vara den jag var och faktiskt bli älskad för den jag är!

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Vi har en del exempel i bibeln på folk som betedde sig på ett liknande sätt som jag gjorde.

Det fanns till exempel en tullindrivare.
En tullindrivare var bland det värsta man kunde tänka sig, för det var en landsförrädare. En tullindrivare jobbade för romarna, alltså de som hade invaderat och ockuperat palestina och som höll folket i ett järngrepp. En tullindrivare hade alltså vänt sig mot sitt eget folk och stod på förtryckarna sida, dessutom tog de ofta ut extra avgifter som de tog för egen räkning.

I Lukasevangeliet 5:27-32, Markusevangeliet 2:31-17 och i Matteusevangeliet 9:9-13 berättas om en sådan tullindrivare. Jag läser från Matteusevangeliet:

Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: ”Följ mig!” Och Matteus steg upp och följde honom.

När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Fariseerna som såg det sade till lärjungarna: ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” Han hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

Det var den Jesus jag faktiskt trodde på då som 13 åring och som jag tror på idag, men som jag fått motbevisad av Hans folk, Hans församling.
Jag förstod någonstans långt inne i min lilla lortiga själ att jag behövde Jesus och när jag gick till det ställe där jag trodde att jag skulle få komma in, där jag trodde att jag som syndare skulle få möta Jesus, lägga mig till bords med Honom, ja då fick jag inte vara med!

Såklart att Jesus älskade mig, Han älskar mig alltid och det oavsett om jag älskar Honom eller inte. Guds kärlek upphör aldrig! Men jag valde bort Guds kärlek för att den inte syntes bland Hans folk!

Var meningen då att jag skulle få fortsätta synda? Att jag inte skulle behöva förändras? Att jag alltid skulle vara som jag var då, dryg och otrevlig och som levde i synd?

Självklart inte!

Men lägg märke till att Matteus skriver att det kom många tullindrivare och syndare dit [till Jesus] och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. De var tullindrivare och syndare också när de låg till bords med Jesus! Jesus tog emot dem som de var! Men Jesus godkänner inte deras synd, han godkänner inte det de gör, men han tar emot dem!

Jesus kommer till oss medan vi är syndare, innan vi tagit emot Honom och vänt bort från synden. Ja i Romarbrevet 5:8 står det att Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

Det står inte att vi måste bättra oss, bli accepterade av församlingen och passa in för att sedan få komma till Jesus och möta Honom!

Medan vi ännu var syndare!

Jesus säger också att ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.” och att han ”inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” och det är något vi verkligen behöver ta till oss!

Av flera orsaker!

Den orsak som kanske är lättast att ta till sig är den som handlar om oss själv. Vi, jag och du, MÅSTE förstå att vi är trasiga, att vi behöver en läkare, att vi behöver försoning och upprättelse.

Det är själva konsekvensen av det hela nämligen – Läkaren kom till de sjuka och Han dog för syndare, inte för de som var rättfärdiga.

Så länge som vi tror och tycker att vi nog är ganska bra som vi är, klarar oss fint och att vi eventuellt kan behöva lite hjälp av Gud, eller i alla fall lite sällskap, sådär på söndag förmiddag, men innerst inne tror, tycker och visar att vi inte verkligen verkligen behöver omvända oss och leva radikalt annorlunda liv.

Ja då är konsekvensen att det inte var till oss som Jesus kom!

Att förstå att vi är sjuka, brustna, fallna och i stort behov av upprättelse och helande, det är en förutsättning för att kunna ta till sig och leva med Jesus!

Insikten om vår fallenhet och vårt behov av Jesus är inte heller något som försvinner om vi bara tar emot Honom. Läs bara Paulus brev! Han ser sig själv som den störste syndaren av alla, och det trots att han nitiskt följt lagen in i minsta detalj!

Det är alltså snarare tvärt om!
Ju närmare Jesus vi är, desto mer förstår vi att vi inte räcker till och desto mer förlitar vi oss på Honom!

Jesus som förut varit en praktisk kompis att umgås med på söndag förmiddag ett par timmar, blir till sist inte bara en del av våra liv. Han blir vårt liv!

Jag säger ”vi” för jag menar oss. Det gäller dig som är här idag och det gäller i allra högsta grad också mig.

Det gäller oss, det gäller dig! Och det är allvar!

Det andra handlar om vilka vi är.

I första korintierbrevet 12:12-27 så finns en bild som vi säkert är bekanta med lite till mans. Det handlar om de kristna som en del av Kristi kropp. Ja avsnittet slutar med orden: Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.

Det är stora ord och det är ord som gör att sättet vi lever våra liv får konsekvenser.

Hur är det egentligen med kärleken mellan oss? Vi är delar av samma kropp, men vi pratar skit om varandra, vi skvallrar och skadar varandra på olika sätt! Och ändå är vi del av samma kropp!

Vi sågar och hugger i den gren vi själv sitter på! Vi nyper och river i armar, händer, ben och ögon och vi vanställer den kropp som ska vara Jesu kropp!

Var finns kärleken? Vem vågar lyfta fram sina fel och brister i den miljön? Vem vågar visa sig svag?
Kanske inte ingen, men få!

Och hur ska vi då, var för sig och tillsammans, kunna erkänna vår brutenhet och vår litenhet och vårt behov av Jesus?

En annan sida av detta att vara Jesu kropp handlar om hur vi möter andra, utanför kroppen.

När jag bestämde mig för att inte tro den där gången för så många år sedan, när jag upplevde det som att jag inte dög som jag var och att jag beskyllde Jesus för det…

Ja, det var varken så konstigt eller ens så långt från sanningen för det var Kristi Kropp som behandlade mig så!

Jesus egen kropp!
Jesus som säger: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Vi är den kroppen när vi möter människor runt omkring oss och när vi stöter bort dem, när vi inte får dem att känna sig välkomna för att de inte passar in, ja då är det en del av Jesu kropp som stöter bort dem!

Människor runt om vår församling ser på oss och de ser hur vi behandlar vår kropp, Jesu kropp, och de ser hur vår kropp, Jesu kropp, behandlar andra människor. Det är ett vittnesbörd som får dem att tro eller som får dom att vända Jesus ryggen!

Jag kom hit till en församling som var och är på väg att vakna upp till det här. Jag tar absolut inte åt mig någon ära för det för det började innan jag kom hit, och jag tror, ja inte bara tror utan jag ser, hur det växer och spirar i vår församling. Hur frön sås och hur de slår rot.

Vi går mot en tid då församlingen kommer att få se nya människor, nya ansikten, bland oss. Inte minst under evangelisationsveckorna, men också annars.

Människor kommer komma till oss! Jesu kärlek kommer dra dem hit, till Honom och till oss.

Det är en enorm välsignelse, men samtidigt kan det vara både skrämmande och obehagligt, för med varje människa som kommer, kommer också församlingen att förändras!

De kommer komma hit och vi kan inte, vi FÅR inte neka dem Jesus på grund av deras brister och de kommer ta med sig sina brister in i församlingen!

Vår trygghet kommer hotas.

Saker kommer inte vara som de var förr, det kommer inte vara sig likt och det kommer göra ont i många av oss. Det finns säkert redan de som känner obehag inför det nya som är på väg att hända, och då har vi inte ens börjat ännu!

Så är det, det får vi inte glömma! Det är inget fel i att bli rädd när den trygga världen plötsligt börjar förändras och vi får inte bli så upptagna av förändringen att vi glömmer bort de som mår dåligt av den.

Kanske är det så, ja jag tror det, att när församlingen börjar förändras, när det börjar göra ont i oss, ja då kan vi kanske äntligen lämna våra fasader och masker och våga visa oss som vi verkligen är. Brutna, små människor, helt beroende av Jesu nåd.

Om vi lyckas med det…

Då.
Då mina älskade vänner, kommer också Jesu kärlek att strömma över oss.
Vi kommer att få se Andens verk mitt ibland oss.
Vi kommer få se fantastiska saker!

Vi har en otrolig församling här på Värmlandsnäs!
En församling som är kallad till något stort, en församling som kan få vara ett ljus i världens mörker
En församling som kan vara staden uppe på berget!

Tillflykten för de som söker skydd, tröst och nåd!

För vi är Kristi Kropp och Han är med oss alla dagar intill tidens slut!

AMEN

P.S.
Det som hände under mina tonår är utrett och avklarat med de som var inblandade, inget ont blod finns från min sida och situationen både där och hos mig ser helt annorlunda ut nu än då. Vi tackar Jesus för Hans förvandlande kraft!

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Värmlandsnäs. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s