Jag vill stå på Israels sida…

Jag har länge funderat över frågan om Israel. Jag har brottats med bibeln och med samtiden, jag har frågat frågor och sökt svar. Jag har sett hur vänner och bekanta gett luft åt sina åsikter i frågan, alltid med övertygelse och ofta med en känsla som jag avundas dem.

Jag har till min egen förvåning till sist insett att jag drivits i mitt sökande efter svar i frågan om Israel eftersom jag VILL stå på Israels sida. Jag vet att Gud har en särskild plats i sitt hjärta för judarna, och att de en gång ska omvändas. Det kan ingen som läser bibeln och tror på den förneka. (Romarbrevet 11:25-36)

Jag vill, o så jag vill, att det judiska folket och ”Guds Israel” skulle vara synonymt med den stat som kallar sig Israel i mellanöstern idag.

Jag vill så gärna dela den övertygelsen, jag vill dela en kamp för något jag upplever som viktigt.

Det är konkret och tydligt och jag minns hur det var.

Jag minns hur det var att stå på barrikaderna i ett annat av de världsliga krigen. För min resa har gått från att faktiskt samla in pengar till det som jag var övertygad om var palestiniernas frihetskamp, alltså PLO, till att ha genomskådat deras lögner.

Det palestinska folket utnyttjas av sin regering och omkringliggande islamistiska stater. Det går inte att förneka, de lögnerna kan den som vill genomskåda med lätthet. Deras urskillningslösa angrepp på Israeliska civila är oacceptabla både ur folkrättslig synpunkt, men inte minst för den som vill stå på Jesus, fridsfurstens, sida.

Så varför kan jag då inte tro detta och därför ställa mig på staten Israels sida?

Tack vare bibeln!

Jag har sökt och läst om de båda förbunden, det gamla som bibeln säger är uppfyllt (Matteus 5:17-20), upphävt (Efesierbrevet 2:15) och inte behövs längre (Hebreerbrevet 8:6-8) men som så många trots det menar gäller i full kraft som om inget nytt kom med Jesus. Och jag har jämfört det med det nya förbundet som handlar om tro och inte etnicitet (Även om det gamla om vi ska vara ärliga handlade om samma sak).

Jag har sökt bland de många definitionerna av Israel som finns i bibeln och ingen av dem stämmer med en sekulär stat med de gränser som staten Israel har eller gör anspråk på.

På grund av bibeln kan jag inte för mitt samvetes skull sälla mig till åsikten att det judiska folket och Guds Israel skulle vara synonymt med den stat som kallar sig Israel i mellanöstern idag.

Jag har kallats antisemit, nazist, rasist och värre och jag har hotats med Guds förbannelse och med död och olycka för mig och min familj för att förmås att ändra åsikt, men jag varken kan, vill eller tänker gå emot Guds ord, bibeln, och som kristen kommer jag alltid att läsa bibeln med Jesus som fokus, inte Mose.

Att göra min brist på hyllningar till en sekulär stat som inte hindrar förföljelser av kristna till ett mått på huruvida jag är en god kristen eller inte är inte bara befängt, det är helt obibliskt.

Luther sa vid rättegången i Worms att ”Om man inte får mig övertygad genom Bibelns bevis och klara grunder – ty jag litar inte endast på påven och kyrkomötena, eftersom det är känt, att de många gånger ha misstagit sig och talat emot sig själva – så segrar de Bibelns bevis jag visat på. Mitt samvete är bundet till Guds ord. Jag varken kan eller vill ta tillbaka något, eftersom det är varken tryggt eller hederligt att verka mot sitt samvete. Här står jag och kan inte annat. Gud hjälpe mig. Amen.” och så när som på orden om påven och kyrkomötena (som jag i och för sig inte heller litar på) så beskriver det han sade då, det som jag säger i frågan om Israel.

Jag vill, jag vill så oerhört gärna kunna sälla mig till kören som säger att staten Israel är synonym med det judiska folket och Guds Israel.

Men jag kan inte göra annat än att böja mig för bibelns ord.

Så var lämnar det mig i frågan om Israel?

Jag står på Israels sida, det Israel som det berättas om i bibeln, Guds folk Israel, det folk som hör till vinträdet (Romarbrevet 11:17-24). Inte de som huggits av, oavsett om de är vildoliver eller äkta, avhugget är avhugget, utan de som av tro på Jesus Kristus är del av vinträdet!

Det är det Israel jag tillhör och vill tillhöra. Det är det Israel som jag älskar och är beredd att dö för. För jag kämpar en kamp, en kamp som är så mycket större än en eller flera staters ställning i mellanöstern.

Jag har överlåtit mig till Jesus och kämpar kampen ”mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna” (Efesierbrevet 6:12).

Det betyder att jag i konflikten i mellanöstern står på Jesu, fredsfurstens, sida och menar att våld är fel, vem som än utför det och att den som är rättfärdig och följer Gud ska lyda hans bud och att det gäller oavsett etnisk tillhörighet. (Läs gärna mina inlägg om Krigsguden Jesus som finns i ”Arkivet”)

Jag kämpar för Guds rike och den kampen är den kamp jag hoppas och ber att jag kommer fortsätta kämpa fram till dagen jag dör eller Jesus kommer tillbaks och sätter sina fötter på oljeberget än en gång!

P.S.
Detta är som ni säkert märkt en fråga som berör mig djupt. En fråga som jag brottats länge med och fortfarande brottas med. Därför har jag beslutat mig för att min Masteruppsats ska handla om just teologin runt Israel. Boktips och tips i allmänhet runt detta ämne uppskattas därför!

Annonser
Det här inlägget postades i Livet, Nyhetskommentarer. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Jag vill stå på Israels sida…

  1. Peter Hall skriver:

    Lennart, broder
    Vad är det som får dig att tro, att dagens judar mangrant skall komma att omvända sig till Jesus?
    Om du inte kan få svenskarna att taga emot Jesus, hur i all världen skall då någon kunna omvända judarna.
    Nej, Lennart. Judarna har ju behållit sin etnisitet just pga. av, att de är judar. Jesus har sagt, att detta släkte skall inte försvinna, innan slutet inträffar.
    Att judarna är återförsamlade till israels land är ett tydligt bevis på, att Jesus står för dörren.
    Att islams tillbedjare har vaknat upp är även det ett tydligt bevis på, att Djävulen har släppts lös efter de tusen åren, för en kort tid. Förra gången, då han hade kastats ned till jorden, blev en viss Muhammed inspirerad av honom. Djävulen var då utklädd till en ljusets ängel. Han utgav sig för att vara ärkeängeln Gabriel. Men, Gud lät spärra in honom i avgrunden för tusen år. Därför försvann kraften ur islam efter hand, för att ånyå i våra dagar islam skulle bli en religion att räkna med.

    • Svaret på din första fråga står att finna i Romarbrevet 11:26 där det står att ”då skall hela Israel bli räddat”. Utan Jesus ingen räddning och om de nu ska bli räddade så borde det betyda att de kommer till Jesus.

      Observera att jag är fullt medveten om att ordet ”israel” används på flera olika sätt i bibeln, och att min tolkning av ordet ”israel” i just denna vers är det judiska folket.

      Om detta gäller ”dagens judar” eller det judiska folket vid någon annan given tidpunkt i historien, eller genom hela historien, ja det förtäljer inte bibeln och att göra teologi utan bibeln blir bara gissningar.

      Frågan om den judiska etniciteten och vad den eventuellt skulle vara grundad i är förvisso intressant, men också så komplicerad att jag inte tänker bege mig in i den diskussionen.

      • Peter Hall skriver:

        Lennart
        Att hela israel skall bliva räddat behöver inte innebära, att det har omvänt sig till Kristus.
        Gud har ju givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan förbarma sig över dem. Rom.11:32 Han gör detta oavsett om de har omvänt sig eller inte, ty sina löften kan Gud icke ångra.
        Tror du verkligen, att en jude låter omvända sig till kristendomen? Vem skulle övertyga honom om, att han har spjärnat mot udden i hela sitt liv? Nej, endast en kvarleva av israel skall bliva räddat enligt bibeln. Sak.14:2 Och jag är böjd att tro, när det avgörande kriget med muslimerna kommer, att stor manspillan kommer att äga rum i israel. Men, räddat skall det bli, däri har du förstått skriften rätt. Gud själv skall ju strida för israel på den dagen. Sak.14:3
        Risken att iranierna tar till det ultimata vapnet mot israel kan skönjas i Upp.20:9 eftersom
        Gud skall låta eld falla ned från himlen på dem som drager upp mot ”den älskade staden”.

        • För mig som kristen är en räddning utan Jesus orimlig och omöjlig. Till och med för det judiska folket.

          • Peter Hall skriver:

            Lennart
            Ibland tolkar du israel som ”Guds Israel” och nu senast lägger du in betydelsen av det köttsliga Israel.
            Det är intressant att JV gör en rakt motsatt tolkning av Israel i Rom.11:26.
            I versen innan sägs det, att förstockelse har drabbat en del av Israel…
            Hur kan ”Guds Israel” vara delvis förstockat?
            Jag är beredd att hålla med dig Lennart, att betydelsen av Israel här måste tolkas, som det judiska folket.
            Att Gud förbarmar sig över dem alla (judarna) är inte konstigare än, att han kommer att förbarma sig över resten av världens människor. Rom.8:19-24
            Om du läser Sak.14:5, så förstår du var Guds barn har haft sin boning fram till den dagen.
            Om Gud kommer ned till jorden med alla heliga (Guds barn), så kommer alla, att se detta med egna ögon. De som hava stungit honom och vi som kristna, som i Jesus har varit ”frälsta” i hoppet. Men, ett hopp man ser fullbordat är icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redan ser? Rom.8:24
            Vad händer då med de mindre lyckligt lottade, som skriften talar om i 2Tess.1:8-10?
            Svaret får du i Upp.20:7-10. Den enda lära, som kan få folken förvillade, efter de tusen åren, är islam. Alla folk, som drager upp mot Israel enligt Hes.38,39 riskerar att känna på Guds vrede. Det är den definitiva domen över världen, slutdomen som skall komma med hast.

            • Jag upprepar: Observera att jag är fullt medveten om att ordet “israel” används på flera olika sätt i bibeln, och att min tolkning av ordet “israel” i just denna vers är det judiska folket.

              Är du medveten om detsamma? Alltså att ordet Israel kan betyda många olika saker och att ingen av de syftningar ordet har i bibeln gäller en sekulär stat med de gränser dagens stat har?

              Jag hänvisar tillbaks till den diskussion vi redan har på annan plats på hemsidan där du om och om igen upprepar din åsikt utan att beröra varför du har den. Jag placerar dig än en gång i moderation tills dess att du behagat besvara de frågor som ställts där.

              • Peter Hall skriver:

                Lennart
                Det är möjligt, att jag är en röst, som ropar i öknen.
                Jag upprepar ju, med en dåres envishet vad jag redan tror mig känna till, utan att för den skull behöva vara en dåre.
                Jag har alldeles tappat bort vad du i tidigare diskussioner har frågat mig.
                Du säger dig tro på Gud och Kristus, men varför gör du det? Är det inte vad ditt hjärta bjuder dig? Likaså talar mitt hjärta till mig angående sista tiden.
                Vinden blåser vart den vill, men ingen vet varifrån den kommer.

                • Peter,
                  Jag upplever det precis som du, att du om och om igen upprepar dig. Men du gör det utan att vilja förklara varför du säger(skriver) det du säger!

                  Om det finns en ärlig önskan att besvara mina frågor istället för att upprepa din tro ytterligare en gång så finns de alla kvar i mina kommentarer och inlägg. Tycker du att de försvinner i mängden av inlägg?
                  Ja då kanske du förstår min frustration av att ställa en fråga som sedan dränks i text som inte besvarar den!

                  När det gäller min tro på Jesus så har du bara delvis rätt. Den har sin början i en upplevelse av Honom, men lever inte på känslor och personliga tyckanden. Tvärt om ser jag en stor fara i att man låter det bedrägliga hjärtat, som lockas på falska vägar, stå för vad som ska vara rätt och fel. Bibeln, Guds ord, är mina fötters lykta och jag har gång på gång fått korrigera mina steg bort från min egen väg, mitt hjärtas önskningar, och tillbaks till Guds ord!

                  Att låta ”hjärtat” och känslorna få bestämma vad som är rätt och fel är en mycket farlig väg.
                  Jag har skrivit om det tidigare https://halleberget.net/2012/06/03/alla-under-ar-inte-fran-gud/

                  Vad dina känslor, ditt hjärta säger dig är inte alltid sant!

                  På samma sätt har jag valt att pröva det mitt hjärta säger mig, det vill i detta fallet säga att jag bör ställa mig på den sekulära staten israels sida, men jag väljer att låta mitt hjärta prövas av bibeln och jag har ännu inte kunnat bli bevisad om att mitt hjärta har rätt i denna frågan.

                  Mitt bestämda råd till dig är att hålla dig till bibeln snarare än ditt hjärta. Guds ord är evigt och det är inte vi och våra hjärtan!

                  • Peter Hall skriver:

                    Lennart
                    Det här är inte lätt. Du har din syn på saken och jag har min. Ändå läser vi ur samma skrift.
                    I lördags var jag bjuden på en kusinträff. Jag blev betraktad som en, som läser Bibeln alltför ordagrant. Någon sade, att hennes Gud är sådan, som hon vill ha honom. Alltså, hon väljer efter sitt hjärtas önskningar och inte efter vad som bokstavligen står skrivet.
                    Jag håller mig till vad som står skrivet. Det jag är beredd att göra avsteg från är skapelseberättelsen. Men, hur livet på jorden än kan ha utvecklats, så är jag övertygad om, att Gud är upphovet till det.
                    Vad vi alla var upprörda över var berättelserna i GT om Guds vreda och hårda sätt, att driva händelserna i rätt riktning. Förmodligen hade det inte gått att göra på något annat sätt.
                    Jag anser, att både hjärna och hjärta måste samverka, om man skall taga något för rätt och riktigt. Man tror det man vill tro på. Har den onde kommit och rivit bort det lilla frö av hopp någon haft, så är det svårt att gå vidare i den kristna tron. Då gör man, som man har förstånd till. Och förstånd fick de första människorna när de tog av den förbjudna frukten och åt. Men, för att de inte skulle leva för evigt, så förvisades de ut ur Edens lustgård.
                    Denna åtgärd anser jag vara det enda sättet, som Guds plan med människan kan föra henne fram till hans rike. Och i den planen finns frälsning från jordelivet i Guds son.
                    Har du måhända ett bättre förslag på, hur Gud egentligen hade tänkt sig. Skulle han kunnat ha lämnat strategin med syndafallet därhän?

                    Varför bjuder dig ditt hjärta, att ställa dig på nationen Israels sida? Är det som att säga, att man tror på Gud. Underförstått; för om han skulle finnas, så har man allt att vinna? De flesta, som inte vet, vad som skall komma över mellanöstern, tycker ju synd om
                    palestinierna.

                    • Peter.
                      Din kommentar är ett utmärkt exempel på varför jag inte tror att du läser det jag skriver.
                      Om du läser mitt inlägg så är dina frågor besvarade där.

                      Exemplet med staten israel är ett klart och tydligt exempel på hur hjärtat kan vilja en sak medan skriften säger en annan. Ja SKULLE VILJA att det var så enkelt som du påstår om israel, men skriften säger att det inte är så. Jag har fortfarande inte fått några förklaringar till alla de skriftställen du på grund av dina önskningar om israel valt att inte läsa eller ta hänsyn till.

                      Jag vill inte låta min vilja, mitt hjärta styra över skriften och hur jag läser den utan väljer att anpassa mig efter skriften istället för att anpassa den efter mig.

                      Om du som du säger håller dig till det som är skrivet, så borde det inte vara några problem för dig att besvara de frågor jag ställt och som jag än en gång ber dig besvara innan någon ny diskussion startas.

                      Jag kommer på grund av detta inte godkänna ytterligare kommentarer från dig om de inte skrivs i den tråd där jag sagt att diskussionen får tas (https://halleberget.net/2011/11/01/guds-folk-och-israel/) och att du med ditt svar visar en önskan att besvara de frågor du hittills ignorerat.

                      Jag ber dig observera att jag inte vill hindra dig från att uttrycka din syn på saken, alla dina kommentarer hittills har godkänts och jag har inte ändrat ett enda ord, men jag ber dig respektera mina önskningar att ta var sak på sin plats och att besvara de frågor som ställs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s