Profetior, Islam, Politik och Ekonomi – del 2

I mitt förra inlägg, Profetior, Islam, Politik och Ekonomi – del 1, skrev jag om hur jag blir både förundrad och förtvivlad över bibelns svaga ställning i våra samfund. Jag menade, och menar fortfarande att vi som kristna låter helt andra saker styra vårt handlade och våra åsikter, både gemensamt och individuellt.

Pengar, makt, känslor, önskningar, traditioner, stat och samhälle har i de allra flesta fall tolkningsföreträde. Man väljer att låta dessa faktorer styra över bibeltolkningen snarare än att låta bibeln få styra hur man ser på dem.

Jag ska också i detta inlägg slänga med en brasklapp så här i början och det är att jag givetvis inte har patent på att tolka bibeln, men det finns en stor skillnad mellan att låta världen styra över hur man ser på bibeln och att låta bibeln styra över hur man ser på världen. Det är också en sak att tolka bibeln och dess delar och en helt annan att förneka eller ta bort valda delar av den för att få ihop det man själv dömer är rätt (utifrån helt andra värden än bibelns).

De ämnen som jag lämnat till detta inlägg är Ekonomi och Politik. De har många beröringspunkter och går ofta in i varandra och argumenten för och emot kan ofta användas på båda ämnena.

Till att börja med är de båda två praktiska system som hör till denna världen, till den nuvarande världsordningen och INTE till Guds Rike!

Att påstå att Guds Rike är en planekonomi, en marknadsekonomi eller en blandekonomi, eller vilken annan sorts ekonomi som helst för den delen är att ta denna världens strukturer och binda Guds rike med dem. Vi gör det dessutom oftast utifrån våra egna egoistiska preferenser, viket inte gör saken bättre.

Detsamma gäller för de olika politiska systemen. Gud är varken sosse eller moderat, vänsterpartist eller sverigedemokrat, nej inte ens kristdemokrat.

Dessa system är av världen, skapade av människor, och når aldrig upp till det som är Guds Rike. Samtliga ekonomiska och politiska system har ett fokus på andra saker än vad Guds Rike har och kan därför inte vara en del av det.

Dessa system vänder kristna bröder och systrar emot varandra och man bedöms som kristen utifrån vilken politisk åsikt man har, inte utifrån vilken relation man har till Jesus. Jag har upplevt diskussioner där jag fått höra att en individ inte kan vara kristen på grund av att han eller hon har den ena eller andra politiska åsikten och alltid, oundvikligen, så är det ju de politiska motståndarna som inte kan vara kristna.

Vi bedömer och dömer varandras tro utifrån helt andra kriterier än Jesus och bibeln! (Därav kopplingen till profetian i det förra, inledande, inlägget)

Jag undantar inte mig själv från detta, även om jag försöker ta mig bort från just det tänkandet och jag kan ärligt och uppriktigt säga att jag har stora problem med hur många evangelikala kristna propagerar för kapitalismen i dess värsta form, hur man hyllar nationalstaten och upphöjer individen till det högsta goda.

På samma sätt kan jag inte förstå hur socialismen och dess varianter som upphöjer staten till det högsta goda, där det personliga ansvaret för sitt eget liv läggs över på det kollektiva.

Alla politiska system handlar om att gynna vissa grupper av samhället på bekostnad av andra grupper. Vilka grupper som ska gynnas eller missgynnas är i realiteten godtyckligt och styrs mer av den egna grupptillhörigheten än något annat.

Gemensamt för de båda olikheterna är att man sätter en väldig tilltro till människan som det högsta goda, endera som individ eller som kollektiv, och att göra detta går tillbaks till den första synden, att vi vill göra oss själv till Gud och bedöma ont och gott. Vi lever i olika ekonomiska system där egoismen och eller självbevarelsedriften i olika utsträckning och på olika sätt förväntas vara drivkraften för vår ekonomi.

Som politiskt aktiv, eller som ekonomisk aktör, kommer man förr eller senare till en punkt där man måste kompromissa med något för att få politiken eller ekonomin att fungera.

Det är en omöjlighet.

Endera kompromissar man då med bibeln, och låter det som är praktiskt i varje situation gå före bibelns ord och Jesu undervisning, eller så inser man att politik/ekonomi är av världen och slutar med det.

Politik (och med den också den ekonomiska politiken) brukar ju beskrivas som ”det möjligas konst” och det är också det absolut vanligaste argument jag (och andra) som motståndare till världens system för höra.

”Det du föreslår är inte praktiskt möjligt”

Redan med den invändningen har man kastat bort Jesus och bibeln som rättesnöre och väljer att se till vad som är mänskligt möjligt! Vad vi som människor kan åstadkomma.

Men visst, jag kan ge kritiken rätt. Det är inte praktiskt möjligt för oss människor.

Men frågan är om ”det möjligas konst” är en kristen princip?

Knappast!

Hur ställer vi oss till evigt liv, frälsning, nåd, uppståndelsen, under och tecken och alla andra andra löften vi har i bibeln? Är dessa praktiskt genomförbara? Kan vi göra dem utan Gud?

Nej, givetvis kan vi inte det, och om vi inte begränsar Gud när det gäller de områdena så varför väljer vi att göra det på andra områden och nöjer oss med ”det möjligas konst”?

Det omöjliga i tron på Jesus är likväl vår tro, en tro på det vi inte kan se, det hopp vi har, och det är något vi satsar hela vår evighet på. Men det mänskliga ekonomiska systemet låter vi ändå få stå över Guds möjlighet eftersom ett annat system inte är mänskligt möjligt!

Min uppmaning till oss alla är att låta Guds bud få gälla, inte mänskliga system, ekonomiska eller politiska.

Gud Rike är det omöjligas konst, ett rike som inte kan skapas med mänsklig kraft, utan ett rike som är beroende av Gud och som vi som kristna är kallade till att vara lojala mot Gud framför partier och plånböcker.

Annonser
Det här inlägget postades i Politik, Undervisning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Profetior, Islam, Politik och Ekonomi – del 2

  1. Peter Hall skriver:

    Lennart
    Jag tycker du har resonerat förståndigt angående möjligheten för denna världens regeringar, att rätt styra över folken. Rättvist blir det först med Guds rikes ankomst till jorden. Med tanke på de nya förutsättningar, som detta rike för med sig, så blir det den bästa av världar. Hoppas man innerligt på uppfyllelsen av Guds löften, så avstår man från, att ta ställning till något som helst politiskt parti. Men, många av dem, som betraktar sig som kristna, snärjer in sig i denna världens angelägenheter, i det att de lägger sin röst på ett parti, som naturligtvis gynnar dem själva.

  2. Arne Strand. skriver:

    Här har ni fått in en nästan Klockren Fullträff enligt mitt förmenande men,
    eder utsaga i följande mening synes mig lite oprecis –

    ” hur man hyllar nationalstaten ” !.

    Det heter i NT att – ” Gud satte gränser mellan Folken ” ! – där språket är den sammanhållande faktorn,
    Gus separerade Folkets språk och spred ut Noas söner över Jorden för att förhindra Världsstaten på Mänsklig/Satanisk grund.

    Israel som Nation är ju också enligt Bibeln tänkt att Existera till Evig Tid.

    Så Separata Nationalstater är Guds Vilja och Styrelseskick för Jorden,
    där enheten bara skall vara I ANDEN/Kristus,
    och Folkens Oberoende och Självständighet i sina Nationella Personligheter/Folksjälar,
    är såsom en Individs Oberoende och Självständighet i sin Personlighet i Anden.

    Arne Strand.

  3. Ping: Profetior, Islam, Politik och Ekonomi – del 1 | Hälleberget

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s