Guds kärlek är…

Predikan i Sörbrokyrkan 2012-08-12

Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem.

Visst låter det fint?
Och visst kan Guds kärlek vara så ibland.

Mildhet, frihet, öppenhet
Mjukhet, viskningar, smekningar

Men är det allt?
Guds kärlek är, eller kan vara, de här sakerna, men är det det enda Guds kärlek är?

Anledningen till att jag frågar är en predikan jag höll för inte så länge sedan om vad församlingen är och då läste jag från första johannesbrevet 4:7-16, det som Lotta läste för oss förut.

Jag läste också en del andra texter som har ett väldigt fokus på just kärlek och jag tänkte upprepa dem lite snabbt för att liksom sammanfatta:

1 Petrusbrevet 4:8-11: Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna. Var gästfria mot varandra utan att knota. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. Den som talar skall komma ihåg att han får sina ord från Gud, den som tjänar att han tjänar med den styrka Gud ger. Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus. Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen.

Galaterbrevet 5:13-15 Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra.

Och Johannesevangeliet 13:44-35 där han säger: Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.

I den predikan jag höll då så utforskade vi betydelsen av kärleken, att den är helt avgörande för vår församling. Att skillnaden mellan att ha kärleken och inte ha det är skillnaden mellan att faktiskt vara en församling och inte vara det. Så allvarligt är det att Johannes skriver i Första Johannesbrevet 4:8 den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.

Kärleken är inte något vi kan välja att ha i församlingen eller inte, det är ett bud, en order om man så vill, från Jesus! ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra.”

När vi nu i höst ska ut och sprida evangeliet och samla nya människor till de kristnas gemenskap så är det alltså i väldigt hög utsträckning beroende på kärleken.

Därför är det också viktigt att inte bara veta ATT vi ska ha kärlek, utan också VAD den kärlek är som vi ska ha när vi ska lyda Jesus då han säger: ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” för det är DEN kärleken vi ska ha, det är DEN kärleken som ska visa världen vilka vi är!

Vi ska älska varandra så som Jesus älskat oss, så som Gud älskat oss och då är det ju verkligen viktigt att försöka åtminstone ana vad den kärleken är, hur den yttrar sig så att säga, eller hur vi känner igen den.

Ibland är Guds kärlek just så som vi sjöng.
Mild, viskande och mjuk.

Men inte alltid, och kanske är det så att den till och med oftast INTE är sådan om vi läser bibeln.

När det gäller Guds kärlek så är den kanske vanligaste bibelversen Johannes 3:16, så låt oss titta på den och utgå från den: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Den här lilla versen säger oss så oerhört mycket om vad som hände med Jesus och hurdan Guds kärlek är och det första den gör är att göra upp med myten om en vred Gud som ska blidkas och bli snäll och älska oss igen genom Jesu offer.

Gud gav Jesus till världen för att han redan älskade den och inte för att han var vred och arg på oss och behövde straffa Jesus istället för oss, som en del vill påstå. Nej för att Han ÄLSKADE oss gav han oss Jesus.

I den här versen understryks också relationen mellan Fadern och Sonen, en familjerelation. Jesus var Guds älskade och ende son och ändå, i sin kärlek till oss, sände Han Jesus, Han kom själv till oss i Jesus.

Till sist understryks det att kärleken är given till oss, fritt erbjuden, för vår skull, för att rädda oss.

Jag skulle kunna prata mycket längre om den här versen, men jag nöjer mig med att påpeka att den kärlek som Gud demonstrerar i Johannes 3:16 har i varje detalj det kännetecknet att den är utgivande.

Den handlar inte om Gud, den handlar inte om vad Gud tjänar på den och vill få ut av den, utan den handlar om oss, den handlar om mottagaren av Guds kärlek. Det är alltså med DEN kärleken vi ska älska varandra och andra, inte en egennyttig kärlek, utan en kärlek som sätter den andra i fokus.

Johannes fortsätter att understryka att guds kärlek är utgivande och fokuserad på andra än en själv i första johannesbrevet. Först kapitel 3 vers 17: Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?

Och sedan vill jag upprepa 4:9-10 Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Jag hävdar alltså utifrån detta att Guds kärlek, den kärlek vi ska efterlikna, först och främst är en utgivande kärlek, en kärlek som inte har den egna vinningen med i beräkningen, en kärlek som är till för andra, inte för en själv.

Det får så klart konsekvenser för våra liv, för vår församling och inte minst för evangelisationsveckorna i höst. Gud frågar nämligen inte efter om man gjort sig förtjänt av kärleken innan Han ger den. I Rom 5:8f står det: Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden.

Om vi har Guds kärlek, om vi ska visa Guds kärlek, så kan vi alltså för det första inte fråga efter vad vi kan tjäna på att visa den kärleken till de som kommer till oss. Vi kan inte heller förvänta oss att vi bara ska älska de som förtjänar det!

Det är till och med så besvärligt att följa Jesus att de vi ska älska till och med ibland gjort sig förtjänta av motsatsen! Jesus säger: Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.

Det kan vi läsa om i Lukasevangeliet 6:32-36 och det är verkligen allvar!

Jesus blev förföljd, korsfäst och dödad och när han hängde på korset bad han för de som spikat upp honom där! Så när vi sitter och funderar och argumenterar för oss själva att Jesus aldrig riktigt menat alla, eller att om Jesus bara visste vad för ont den och den gjort mot mig så förstår han att just den fienden ska man inte älska… Då ska vi komma ihåg att Jesus älskade världen också när vi förkastade Honom! Också när vi spikade upp honom på korset älskade Han oss! Så han VET vad det innebär att älska den som inte förtjänar det!

Det är inte lätt, men det finns inga genvägar!

I sommar har jag läst lite kurser på Johannelund och en av de böcker som ingick i kursen var en undersökning av 300 församlingar som vänt en nedåtgående trend och börjat samla människor till Jesus igen. En av de saker som tydligt kom fram i alla de tusentals intervjuer som gjorts var att mycket handlade om personliga möten. Det handlade om hur de som sökt sig till församlingarna blivit bemötta helt enkelt. Eller för att knyta an till dagens tema, hur medlemmarna i församlingarna kunnat visa Jesu kärlek till de som kommit dit.

Man hade till och med satt en siffra på detta och formulerade det som så att om den som kom till en församling inte inom tre månader fått minst sju betydelsefulla relationer, så stannade de inte i församlingen.

Det mest skrämmande var att i de församlingar som misslyckats med att vända trenden så var orsaken att medlemmarna ansåg att de inte ville ha fler relationer. De hade nog med de de redan hade. Man älskade bara de som man visste älskade tillbaks helt enkelt och därför gick människor förlorade för alltid!

Jag tror inte vi ska hänga upp oss på siffrorna, men jag tror verkligen att vi ska ta till oss tanken på att älska de som kommer till oss och anstränga oss för att skapa kärleksfulla relationer till människorna runt omkring oss. För som kristna så vet vi att vi är frälsta, räddade, till eller från någonting och vi vet att det är genom Jesus och inget annat. Och det är INTE kärleksfullt att låta människor gå andra vägar när vi vet var de leder!

Vi kanske inte är överens i alla detaljer när det gäller till eller från vad vi är räddade, men något är det. Och om vi är räddade och vet vägen till räddningen hur kärleksfullt är det då att inte göra vad vi kan för att föra människor till den räddningen?

Så…

Är du beredd?
Är du beredd att öppna upp ditt hjärta för ytterligare människor för att föra dem till Jesus?
Är du beredd att skapa de relationer som räddar människor?
Är du beredd på att förändra dina traditioner och invanda mönster för att rädda människor?

Är du beredd att dela med dig av den kärlek du fått ta emot från Gud?

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s