Den heliga traditionen

Predikan i Årjäng 2012-07-22

En gång fanns det en religiös ledare som hade börjat samla lärjungar kring sig i sin nybildade kommunitet för att undervisa dom. Varje gång de samlades så kom ledarens katt in och störde undervisningen och den andliga samvaron, så ledaren lade sig till med vanan att börja varje samling med att säga åt sin närmaste man att binda fast katten.

Tiden gick, och vid varje samling sa ledaren till om att katten skulle bindas.

Efter många år dog den store ledaren och lämnade över ledarskapet, undervisningen och katten till sin närmaste man, som liksom sin läromästare fortsatte att inleda varje samling med att säga till sin närmaste man att binda fast katten

Efter flera år av detta så dog också katten.

Då skaffade man sig en ny katt, som man troget band fast innan man började med sina samlingar och många lärda män besökte den lilla kommuniteten för att studera den djupa liturgin och meningen med att binda fast en katt. Många avhandlingar skrevs om vikten av kattbindandet, vilka rep, knopar och kattraser som var att föredra. Så småningom splittrades kommuniteten och gick under då man börjat strida om vilken färg på katten som var den riktiga och enda heliga.

Traditioner.
Traditioner som växer, tar plats och till slut kväver livet självt.

I Kolosserbrevet 2:8 står det: Låt ingen göra er till fångar i de tomma och bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga traditioner och kosmiska makter och inte på Kristus.

Det verkar alltså finnas någon slags motsats mellan Jesus och mänskliga traditioner, de är inte detsamma och vi ska hålla oss undan från det ena och hålla oss till det andra.

Jesus talar själv om traditioner i Markusevangeliet 7:1-13 där det står:
Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom, och de såg att några av hans lärjungar åt bröd med orena händer, det vill säga utan att tvätta sig. Fariseerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna, och när de kommer från torget äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kittlar. Därför frågade fariseerna och de skriftlärda honom: ”Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas regler utan äter med orena händer?” Han svarade: ”Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler.” Och han sade: ”Det är just det rätta – att upphäva Guds bud för att låta era egna regler gälla! Mose sade: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: ’Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det gör jag till korban’ (det vill säga tempelgåva), då kan ni inte låta honom göra något för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft genom de regler som ni har ärvt och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.”

Vilka regler lever vi efter i våra församlingar idag?
Vad känner vi oss tvingade att göra i våra församlingar?
Vad kan vi låta bli att göra utan att det stör någon och vad måste tvunget vara som det alltid varit?
Vad har vi för traditioner och varför har vi dem?
Vad är det vi anser vara orent och som absolut inte får göras?
Det är många frågor, men jag tror att vi måste vara beredda att både fråga dom och svara ärligt och uppriktigt på dem, för det kan väl inte vara så att vi sätter Guds ord ur kraft genom de regler som [vi] har ärvt och för vidare?

Jag vill säga er direkt, att jag vet inte hur svaren ser ut här i Årjäng, det kan jag givetvis inte veta, men jag har erfarenhet från andra församlingar, både hemifrån Östervall och andra ställen, så dom exempel jag använder kanske inte stämmer 100% här i Årjäng, men gör som vanligt, pröva det som sägs och ta till er det som kan användas, det andra kan ni låta vara.

Den första frågan jag vill ställa är om det verkligen inte finns några goda traditioner.

Svaret på den frågan är helt enkelt ”Nej”.

Det finns inga goda traditioner, lika lite som det finns goda pengar.
Både pengar och traditioner kan användas för goda saker, men också för onda saker.

I sig själva är traditioner alltså inte goda, eller bra, utan tvärt om, precis som Jesus säger och Paulus understryker och som vi läst alldeles nyss.

Det hela handlar om fokus.
Om traditionen har fokus på Jesus, ja då är det en bra tradition, men den är bara bra så länge som fokuset finns kvar.

Som med katten.
Det var en bra tradition, att binda katten flyttade fokus från den, till Jesus. Men snart blev samma tradition orsak till att fokus flyttade från Jesus till att handla om traditionen i sig själv, om katten och knoparna.

Erfarenheten genom historien visar faktiskt att mänskliga traditioner förr eller senare börjar handla allt mer om traditionen i sig själv än om det som var avsikten från början.

En dam som jag pratar med ibland berättade för mig om hur hon fick lära sig att ugnssteka kyckling av sin mamma och hon gjorde som hon blivit lärd ända tills hon skulle lära sin egen dotter. Det var nämligen så att hon fått lära sig att skära av baken på kycklingen innan hon lade den i grytan. Dottern frågade varför och damen i fråga hade inget annat svar än att så hade man alltid gjort, men de gick till mormor till dottern och frågade, för hon måste ju veta. Inte heller hon visste varför, utan hon gjorde och lärde ut det som hon fått lära sig av sin mor, alltså mormorsmor till den frågvisa dottern. Som tur var så levde hon fortfarande så de kunde fråga henne och då fick de äntligen svaret.

Anledningen var att hon inte haft en tillräckligt stor gryta utan varje gång fått skära av baken för att få plats med kycklingen.

Avsikten med traditionen, att få plats med kycklingen i grytan, var god och bra och avsedd för att få mat på bordet, men sedan kom det att handla om traditionen i sig själv och inget annat.

På samma sätt som damen hade ett uppdrag att utföra och hon därför började tillreda kyckling på ett visst sätt, så har vi ett uppdrag som församling och kyrka och när vi utför det uppdraget kommer det vi gör nästan automatiskt att ta formen av traditioner.

Traditioner som fyller en funktion i en viss tid och situation, men som vi behöver vara vaksamma på så att de inte äter upp sitt eget innehåll.

Det jag menar är att traditioner som fyller sin funktion och är bra i en tid, kan vara mindre bra eller rent av dåliga i en annan tid och en annan plats.

Ett exempel som är aktuellt i vår del av världen är alla missionshus, kapell och andra byggnader vi dras med.
När de byggdes fyllde de en stor funktion. Det var svårare med transporter, så de låg nära de som skulle på gudstjänst. Dessutom behövdes ju faktiskt utrymmet.

Idag finns inte längre de problem eller behov som gör att vi behöver alla missionshus, de är snarare något som binder våra tankar, känslor och vår kärlek och drar dem bort från Jesus, plus att de tar resurser som kan användas på andra sätt i Guds rike.

I morgon vet vi inte vad som behövs.
Kanske händer något med infrastrukturen så att transporter blir svåra igen, det kan bli väckelse eller vad som helst och vi kan behöva bygga missionshus igen, men det är en fråga för var tid att lösa. Det ska inte lösas idag.
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Står det i Matteus 6:34

Är det då så illa?
Är det så farligt och dumt med traditioner?
Kan de verkligen leda oss bort från Jesus?
Hör här:

Anden säger uttryckligen att under den återstående tiden skall några avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar och till demoners läror, spridda av hycklande lögnare med bortbränt samvete, folk som förbjuder äktenskap och kräver att man avstår från föda som Gud har skapat till att ätas under tacksägelse av dem som tror och som känner sanningen. Allt som Gud har skapat är bra och ingenting behöver vrakas, om det tas emot med tacksägelse; det blir rent genom Guds ord och genom bön.

Så står det i Första Timoteusbrevet 4:1-5

Och ALLT detta finns i det som kallas kyrkan idag.
Det är redan här och det är ett resultat av att man följt och uppmuntrat traditionen!

Vi har löftet i de sista verserna att allt blir rent ”genom Guds ord och genom bön” men ändå, ÄNDÅ, förbjuder traditionerna vissa saker.

Vi behöver alltid vara vakna, alltid pröva och alltid vara lydiga för Guds ord, för bibeln.

Bibeln som vissa vill påstå är en del av traditionen, men som tvärt om sammanställdes för att förhindra den vansinniga traditionsspridningen som påbörjats efter apostlarnas tid. Man var tvungen att nedteckna det som var Jesus och apostlarnas lära för att bevara det oförändrat av traditionen!

Man kan likna den traditionsspridning som pågick från slutet av 200 talet med viskleken. Någon hörde en apostel tala, och med tiden och steg för steg förvanskades budskapet till oigenkännelighet. Bibeln däremot är som att leka viskleken med en skriven lapp… Det som skrivs av den förste har svårt att förvanskas tills det når den som ska läsa den.

Budskapet från Gud förvanskas genom att låta det utsättas för traditionen, på den lapp som Gud gett oss, i bibeln, står budskapet klart och tydligt, och det som står där är ett enda ord.

Ett namn.

Namnet JESUS!

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Den heliga traditionen

  1. Thalaski skriver:

    Amen!
    Gott skrivet om traditionen. Jag hoppas att predikan får öppna ögonen för många.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s