Vad är församlingen?

Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin son att rädda världen. Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

Med de här orden från första johannesbrevet 4:7-16 vill jag inleda den här lilla predikan som kommer handla om församlingen.

I det här stycket ryms så oerhört mycket av vad församlingen är och borde vara. Gud har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. Och om vi tror på det, om vi är del av den kärleken så måste också vi älska varandra för om vi älskar varandra är Gud alltid i oss och det avslutas med Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

Församlingen är kärlek, så enkelt kan man beskriva det, och det gör Jesus också i Johannesevangeliet 13:44-35 där han säger: Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.

Jesus säger att kärleken till varandra i församlingen är så helt avgörande att det är det man ska känna igen församlingen på och i johannesbrevet läste vi precis att om vi inte har kärleken så har vi inte Gud. Och har vi inte Gud är vi ingen församling!

Så centralt är det, så viktigt är det.

Vi ska i höst gå ut till folket på Värmlandsnäs för att vi vill föra dem till Gud.
Vi vill rädda dom till, eller från, någonting och för det behövs Gud.

Därför är det också viktigt att vi frågar oss om vi har den kärleken till varandra så att vi ärligt kan säga ”Kom till oss, här finns Gud”

För om vi har kärleken finns Gud i oss och hos oss.

Har vi den kärleken?
Syns den?
Om vi frågar någon här utanför vad som kännetecknar församlingen, säger de att det är kärlek då?
Om de inte säger det, varför gör de inte det?
Om de inte gör det, beror det på att kärleken inte finns eller på att vi inte visar den?

Jesus är tydlig med hur det ser ut, och han säger: Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.

Så står det i Johannesevangeliet 13:13-16.
Vi ska tjäna varandra med utgivande kärlek, och vi ska ta emot varje person som kommer in genom dörren med samma kärlek!

Samma kärlek som om det vore Jesus själv som kom in för han säger själv: Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig. i Matteus 25:40

Petrus går på samma linje när han i första Petrusbrevet 4:8-11 skriver: Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna. Var gästfria mot varandra utan att knota. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. Den som talar skall komma ihåg att han får sina ord från Gud, den som tjänar att han tjänar med den styrka Gud ger. Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus. Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen.

Kärlek och tjänande igen…
Kärlek och tjänande, det verkar ju hänga ihop på något vis, eller hur?

Vi kan ju ta och se vad Paulus har att säga i frågan, första i Galaterbrevet 5:13-15 Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra.

Här kommer han ju in inte bara i det positiva budskapet utan varnar också för det negativa, myntets baksida så att säga när han säger om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra. Detta är precis lika sant som att kärleken ska synas, om ovänskap, konflikter, avundsjuka rivalitet, skvaller och ont prat syns, eller ens finns i församlingen, så kommer det i vägen för kärleken och vi kommer göra slut på varandra, ja inte bara på varandra utan på kärleken och församlingen!

Finns det sådant som ovänskap, konflikter, avundsjuka rivalitet, skvaller och ont prat, eller annat likadant, i församlingen så måste det upp till ytan, erkännas, bekännas, förlåtas och läggas bort! Det är synder och synder för oss bort från kärleken och Gud. Finns det där som kan man inte låtsas som ingenting, det blir till en röta som äter upp inifrån och kväver kärleken oavsett om vi erkänner det eller inte. I Första johannesbrevet 1:9 står det: Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet. Det är ett löfte vi lever i och får ta till oss varje dag.

Paulus har mer att säga om kärleken och hur den tar sig uttryck i Romarbrevet 12:9-21: Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Kärleken och tjänandet ger oss i församlingarna en ny närhet, den får oss att växa, både andligt och när kärleken syns så kommer också församlingen att växa.
I Efesierbrevet 4:15-16 står det: låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.

Vi ska alltså växa i alla avseenden, vi kommer finna en djup och en härlighet som vi inte trodde möjlig och vi kommer alla, att växa och bli mer i de kallelser och gåvor vi fått så att vi kompletterar varandra och hela församlingen blir som en kropp, för liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många. Om foten säger: ”Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen”, så hör den likafullt till kroppen. Och om örat säger: ”Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen”, så hör det likafullt till kroppen. Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp.

Så står det i första koriniterbrevet 12:12-20. Ett tips från mig är att när ni plockar fram era biblar när ni kommer hem så läs också verserna 21-31.

Vi, alla, har en funktion i församlingen, utan undantag, och jag tror att om vi inte tillåts ta den platsen eller om vi själva vägrar ta den platsen så far församlingen illa, ja inte bara församlingen utan den som inte fyller sin funktion också. Det leder till en tomhet och en längtan som jag tror leder till bitterhet och sorg. (jag har skrivit en predikan om det här…)

Ja inte bara församlingen och vi själva utan också våra älskade vänner i församlingen. Hör vad det står i Romarbrevet 12:4-8 Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra. Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.

Vi har alla gåvor och vi är till för varandra.
Tänk så fantastiskt, tänk vilken enhet.
När vi lever i den så blir vi den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval som det står i första timoteusbrevet 3:15

Tänk er vilket vittnesbörd!
Tänk er att få visa världen, Sverige, Säffle och Värmlandsnäs den kärleken!

Låt oss tillsammans arbeta för det, låt oss sträva mot det, så att vi kan bjuda in människor till oss och till Gud så att de kan bli frälsta!

Det handlar om dig och det handlar om mig, så låt oss tillsammans gå ut och bygga Guds församling med glädje!

Amen

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning, Värmlandsnäs. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Vad är församlingen?

  1. Peter Hall skriver:

    Lennart,
    Ett mycket gott initiativ. Nu är det så, att inte varenda en som kommer in genom dörren är en av Jesu minsta bröder. Jesus menade med sina ord i Matt.25:40 de efterföljare, som hade kommit till tro och omvänt sig. Du vill bjuda in alla, men de har ännu inte blivit någon av Jesu minsta bröder.

    • Hej Peter,
      Du skriver: Jesus menade med sina ord i Matt.25:40 de efterföljare, som hade kommit till tro och omvänt sig.

      Vad får dig att tro detta? Menar du på fullaste allvar att vi bara ska ta hand om de som kommit till tro och omvänt sig och strunta i de som inte är omvända?

      Ska vi bara ta hand om våra bröder och systrar?

      Matt 5:46-48
      Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.

      • Peter Hall skriver:

        Hej Lennart,
        Jag kan ha uttryckt mig otydligt vad gäller ”Jesu minsta bröder”. Matt.25:40. Lägg märke till i vers 39, att de rättfärdiga ställer sig frågande till Jesu ord; ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta…
        Jag vill påstå, att dessa s.k. rättfärdiga var och är de folk, som gav ett positivt gensvar på evangelium, när det började förkunnas ut över världen. De var alltså inga lärljungar vid det tillfället. En sant troende kristen skulle aldrig ha sagt; Herre när såg vi dig hungrig och gåvo dig mat…
        Alltså, vadhelst dessa folk haven gjort mot en av dessa Jesu minsta bröder, det haven de gjort mot honom. Dessa människor är de som bl.a. finns i kristenhetens områden.
        Konsekvent är då getterna de folk, som man bl.a kan finna i de muslimska länderna. Dessa urskuldade sig, när Jesus konfronterade dem. Därför svarade han dem som han gjorde; ”Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.”
        Glöm inte, att Jesus gjorde stor skillnad på sin egen mor och sina syskon och dem, som var mottagliga för evangelium. Han sade; ”Vilken är min moder och vilka äro mina bröder? Svaret är; den som gör Guds vilja är hans broder och hans syster och hans moder. Matt.12:48-50 Detta var vad jag menade i min kommentar ovan.
        Naturligtvis skall vi måna om alla människor. Jesus säger ju; ”Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser på alla dem som äro i huset.” Matt.5:15
        Jag tror vi är överens, Lennart.

        • Vad gör att det absolut inte kan vara lärjungar, alltså kristna, i vers 39?
          Menar du att lärjungarna, de kristna, alltid förstod vad Jesus menade? Var får du det ifrån?

          Du skriver också: ”Konsekvent är då getterna de folk, som man bl.a kan finna i de muslimska länderna. Dessa urskuldade sig, när Jesus konfronterade dem.” också detta blir för mig ett märkligt resonemang. Jesus kan rimligen inte ha konfronterat några muslimer då deras religion inte var uppfunnen vid den tiden.

          Däremot konfronterade han många judar (och hedningar) som urskuldade sig och förkastade hans ord. Varför kan inte det vara getterna?

          • Peter Hall skriver:

            Lennart,
            Om du läser Hes.36:22 ”Säg därför till Israels barn: Icke för eder skull gör jag detta, I Irsraels barn, utan för mitt heliga namns skull, som I haven vanärat bland de folk till vilka I haven kommit.”
            Här får du något att fundera över. Jag tror inte du anser, att detta uttalande riktar sig till ”Guds Israel”. Sålunda är det om det köttsliga Israel kapitel 38 och 39 handlar om.
            Ang. getterna. Detta är en profetia av Jesus och jag menar, att han konfronterade ”muslimer” och andra icke godkända i en avlägsen framtid och inte vid sin samtid.
            Judar och hedningar kan mycket väl vara getter. Namnkristna kan vara getter. Onda människor i allmänhet, som inte har gjort Guds vilja, kan vara getter.

            • Peter,
              Jag förstår att du vill diskutera frågan om Israel vidare, men jag har med all önskvärd tydlighet meddelat dig att jag inte tänker fortsätta diskussionen förrän du besvarat de många frågor jag ställt dig och du ignorerat.

              Vidare diskussioner i ämnet Israel på andra ställen på min hemsida kommer jag att radera. Hoppas du kan respektera detta och endera bevara mina frågor, eller avstå från att diskutera ämnet.

              När det gäller vilka som är getter handlar det väl om de som inte följer Jesu bud, de som inte tror på honom helt enkelt.

              Gud har i alla tider talat till folk som ännu inte existerar genom tilltal till folk som funnits i hans samtid. Dina favoritkapitel i Hesekiel är ett lysande exempel på detta där Gud ger ett påbud, varning eller löfte till en grupp i en tid, som kommer uppfyllas av en helt anna grupp i en annan tid.

              Om du väljer att fokusera på muslimer så står det dig givetvis fritt, Jag tror förvisso att de är del av getterna, men jag skulle rekommendera dig att inte glömma alla de andra som inte tror och som kommer gå samma slut tillmötes. Det är inte bara muslimerna som är utan Jesus och bryter hans bud!

              • Peter Hall skriver:

                Lennart,
                Alla, även de som inte tror, kommer att få samma slut. När ”Himmelriket” kommer ner till jorden ”med alla sina heliga”, då skall miljarder som lever nu ej längre behöva dö. Upp.21:4
                Varför hävdar jag detta? Jo, enligt Paulus så skall hela skapelsen bli frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen. Han säger, att skapelsen skall komma till den frihet, som (redan) tillhör Guds barn. Rom.8:20-21
                De som kommer att få det slut, som du har i åtanke är de folk som omringar ”den älskade staden”. Upp.20:8-9

                • Så du menar dels att det inte finns två olika slutplatser, men lite senare att det faktiskt finns två olika destinationer? Varför är inte destinationen densamma för ”de folk som omringar “den älskade staden”. Upp.20:8-9” och de andra som Jesus varnar för att gå just detta slut till mötes? Ljuger Jesus?

                  • Peter Hall skriver:

                    Lennart
                    En fälla är gillrad av den sanne Guden. De som är destinerade att ingivas i hjärtat, att vid
                    tidens slut anfalla Israel, är med största sannolikhet de folk, som har underkastat sig islam.
                    Den som hotar mest är den iranske presidenten Amadinejad. Det ligger i sakens natur, att dessa religioner skall konfronteras med varandra. Ingen av de två erkänner ju Jesus Kristus som Herre och Guds son.
                    Min övertygelse är, att slutdomen är så beskaffad, att de folk som har varit underkastade islam, skall när de tusen åren har gått till ända, förvillas för att samla dem till den stundande striden. Upp.20:8 Jag hävdar, att vi nu befinner oss vid denna tidpunkt.
                    Inga andra folk har i sina religioners urkunder anledning till att gå i denna fälla.
                    Jesus ljuger inte, eftersom Gud inte kan ljuga. Men, det skulle inte vara mig främmande, att möjligheten finns för Jesus, att inte avslöja hela sanningen.
                    Om han säger; ni som tror på mig skall ha evigt liv, så motsäger inte detta, att övriga människor, som lever vid tidens slut också får ingå i Guds rike. Jag har fått för mig, att alla som lever nu har levat tidigare på jorden. Jesus säger ju; den som inte födes på nytt skall icke få se Guds rike. Joh.3:3 OBS. Grundtexten har dubbel betydelse enl. bibelkommentaren.

  2. Peter Hall skriver:

    Lennart
    Slutplats eller inte slutplats ankommer inte på mig att bestämma. Skriften varnar dock, att för somliga, som motsätter sig Guds vilja, kan slutet bli vad de inte önskat sig.(2Tess.1:7-10) I Bibeln kallas begreppet ”laglöshetens människa”. (2Tess.2:3-4) Här identifieras Allah.
    Kristenhetens prästerskap har alltid i god tro förkunnat, att låter man sig inte frälsas, så finns det inget hopp för evigt liv. Jag är beredd att tro, att Gud har en gynnsam utväg för hela skapelsen vid tidens slut. (Rom.8:20-21) Alltså, den som har nått fram till tidens slut, efter att ha vilat i mullen, han skall uppstå. (Dan.12:12-13) Det innebär, att man måste födas till nytt liv på jorden, (Mat.19:28) för att kunna få se Guds rike taga sin boning här. Jag talar här om den andra uppståndelsen (Upp.20:5) till skillnad från den första, (Upp.20:6) som Jesus hänvisade till i Luk.20:35-36

    • Peter, du skriver både: ”Jag är beredd att tro, att Gud har en gynnsam utväg för hela skapelsen vid tidens slut” och ”Skriften varnar dock, att för somliga, som motsätter sig Guds vilja, kan slutet bli vad de inte önskat sig.”

      Detta tolkar jag som att du både skriver att alla, hela skapelsen, ska frälsas och samtidigt att viss inte ska göra det. Om vissa inte ska frälsas, ja då är det du faktiskt inte hela skapelsen.

      Jag har ibland mycket svårt att få ihop din teologi och därför undrar jag vilken församling eller samfund du tillhör. I vissa fall tycks det mig väldigt tydligt vem eller vilka som du studerat ”bibeln” med men jag kan mycket väl ha fel och därför undrar jag.

      • Peter Hall skriver:

        Hej broder Lennart
        Du är inte den första, att ha svårt att få ihop min teologi. Jag tycker själv, att den är helt logisk. Jag studerade med vittnena 82-83. När jag kom över utdrag ur Koranen, då gick det upp för mig, att Bibeln är sanningen, men inte såsom the Watchtower förkunnade. Jag anser mig övertygad troende kristen, men är inte med i någon församling. Vittnena hade en inställning till kristenheten, som fick mig att gå ur Svenska Kyrkan. Jag är alltså helt utlämnad i min tro på Kristus. Med tanke på, att kyrkan har blivit allt mer samhällstillvänd, så har jag inte funnit anledning att återgå.
        Jag vill ta upp det här med ”tusenårsriket”. Om du menar allvar med, att Kristus skall regera i tusen år på jorden, då måste du också inse, att alla gamla religioner faller platt till marken. Om människor inte längre skall behöva lida av sjukdomar eller dö enl. Upp. 21:4, så säger skriften faktiskt, att sist av hans fiender skall döden berövas all sin makt. 1Kor.15:26 Om riket kommer nu, då skall ingen längre behöva dö. Alltså har de tusen åren redan förgått. Bibeln talar inte någonstans om ett ”tusenårsrike”.
        Den nämner endast en tidsperiod om tusen år, som Satan skall hållas fängslad. Men, nu är Satan åter lös för en liten tid enl. Upp.20:2-3 Verkningarna ser vi kristna, som ett tydligt tecken på, att Jesus är nära invid dörren.
        Att folk skall förvillas efter de tusen åren ger sig också till känna genom islams uppvaknande.
        Om du håller fast vid din tanke på ”tusenårsriket”, så förklara för mig hur folk skall kunna förvillas, om inte längre Satans religion finns på jorden.

        • Hej Peter.
          Tack för att du ville svara på en av mina frågor.

          Du har dock ännu inte besvarat den fråga jag upprepat i olika former, så jag upprepar den ingen: ”Peter, du skriver både: “Jag är beredd att tro, att Gud har en gynnsam utväg för hela skapelsen vid tidens slut” och “Skriften varnar dock, att för somliga, som motsätter sig Guds vilja, kan slutet bli vad de inte önskat sig.”

          Detta tolkar jag som att du både skriver att alla, hela skapelsen, ska frälsas och samtidigt att viss inte ska göra det. Om vissa inte ska frälsas, ja då är det du faktiskt inte hela skapelsen.”

          Jag skulle verkligen uppskatta om vi kunde föra en dialog, men det kräver att vi båda anstränger oss för att besvara de frågor som ställs. Du har här och på andra ställen undvikit frågor och istället kommit med för mig obegripliga påståenden och ytterligare frågor.

          Som exempel kan jag ta de påståenden och frågor som du tog upp i ditt senaste inlägg: Du skriver: ”Om du menar allvar med, att Kristus skall regera i tusen år på jorden,” och ”Om du håller fast vid din tanke på “tusenårsriket”” och då infinner sig frågan när var och hur jag kommenterat detta tusenårsrike?

          Du har säkert märkt att dina kommentarer numer hamnar i moderation, det beror på att jag önskar hålla en saklig och konsekvent diskussion på min hemsida och jag upplever inte att det varit möjligt för oss att göra.

          I denna tråd och framförallt i tråden om Israel så finns det en mängd frågor som du lämnat obesvarade. Jag ber dig än en gång att besvara dessa frågor så att diskussionen kan leda framåt.

  3. Peter Hall skriver:

    Lennart, broder
    Att somliga skall uppleva slutet på denna världsordning, som de inte hade tänkt sig, förklarar jag som lyder.
    Vår Gud väntar att avslöja sin existens tills han finner tiden läglig. Och läglig blir den, när folk, företrädesvis ur de muslimska skarorna, förvillas av Satan, att anfalla Israel enligt vad Hes 38,39 förkunnar.
    Dessa muslimska folk har i sin religion fröet till denna förvillelse. Enligt Upp. 20:9 skall eld falla ned från himlen och förtära dem.
    Världens övriga människor, som blir åsyna vittnen till Guds överväldigande inträde på jorden, kommer att få leva på den nya jord, som Gud skall skapa av den gamla. Upp.21:5
    Alltså de flesta av de människor, som lever nu, skall ges evigt liv på en paradisisk jord.
    Hur blir det med de troende kristna. De får samma möjlighet, att leva på jorden, som de övriga.
    ”Frälsningen” har ju tjänat ut sin funktion, för hur kan man hoppas på något, som man redan har sett gå i uppfyllelse. Alla Guds heliga, som har funnits i ”himmelriket”, dem har Gud med sig ned till jorden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s