Är Guds hus byggt med ”gnällspik”?

Predikan V:a Fågelvik 2012-04-22

Är Guds hus byggt med ”Gnällspik”?

Det är frågan jag ställt mig inför idag, för jag tycker att jag har märkt att det faktiskt gnälls en del i våra församlingar idag. Ja det är till och med så att det gnälls ganska så mycket på att det gnälls för mycket och det kan ju bli lite problematiskt.

Nu är det ju så klart så att vi som är här idag inte hör till ”gnällspikarna” utan snarare till de som irriterar sig på gnällandet, eller hur?

Men innan vi tar itu med det här ämnet så ber vi en kort bön.

——————–

Gnällande alltså.
Vad är det?

”Att klaga med en upprörd ton” verkar vara ett bra svar och det kan man väl tänka sig kan stämma. Jag tycker också att just gnällandet har den egenskapen att det sällan ger några konkreta lösningar på problemen eller det man klagar på, utan själva klagandet är hela poängen och min upplevelse är att det sällan leder framåt.

Ja det är till och med så att jag tror att gnällande i våra kyrkor är något vi behöver se upp med för jag tror inte att det kommer från Gud. Var för tror jag inte det då?

I apostlagärningarna 1:8 står det: ”Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” och i första korintierbrevet 12:7 står det: ”Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.”

Och då undrar jag. Vittnar gnället om Jesus? Är det till nytta?

Ja, det borde det göra och vara om det är inspirerat av den Helige Ande, om det kommer från Gud…

Nej, jag tror inte riktigt att det är så.
Snarare tvärt om faktiskt…

Men är det då alltid fel att påpeka det som är fel?
Nej, inte alls!

I första tessalonikerbrevet 5:16-22 står det: Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont.

Vi ska alltså pröva allt som händer i kyrka och församling, och vi ska inte alls acceptera allt som händer, utan vissa saker ska vi ta avstånd från och andra ska vi behålla och för att kunna göra det måste vi påpeka det som är fel.

Men vi ska också alltid vara glada, alltid be och alltid tacka Gud, och gör vi det samtidigt som vi påpekar vad som är fel, ja då tror jag vi hamnar ganska långt från det vi brukar kalla gnäll…

Vad är det då som gör att vi hamnar i gnäll.
Det där högljudda klagandet utan några lösningar istället för något annat?
Ja, det är klart att det kan finnas många anledningar till det, en del tror jag beror på att den som gnäller mår dåligt. Om man inte mår bra, om man inte ser glädje i sitt liv, ja då är det svårt att alltid vara glad, alltid be och alltid tacka Gud.

Jag kan påminna mig om perioder då jag själv haft svårt att alltid vara glad, alltid be och alltid tacka Gud. Kanske finns det någon mer som känt det så?

Fast jag, och vi som är här idag, har ju aldrig gnällt trots det förstås.

Problemet är att om sådana perioder blir för långa, eller kommer för ofta, så kan man liksom fastna i det och gnället, klagandet, blir en vana som är svår att bryta.

En annan anledning till gnäll, som är så mycket mer tragisk och som jag tror är så mycket vanligare är helt enkelt att man är kallad av Gud.

Inte kallad till att gnälla, det tror jag inte, men tänk dig själv att till exempel vara kallad till pastor eller predikant och varje söndag sitta och lyssna på någon annan som står och pratar och tjatar fastän Gud vill att man själv ska stå där!

Man vet precis hur man skulle säga eller göra där framme och så står någon annan där och gör det istället!

Då behöver det som sägs och görs inte vara dåligt för att man ska klaga, men längtan som Gud har lagt i oss att få göra det vi är bestämda till. Den får oss att må dåligt och sörja när vi inte gör det.

Och det kommer fram som gnäll.

Det behöver inte handla om predikan utan kan handla om vad som helst!

Du kanske är kallad till ledaransvar, till ekonomiansvar, till kaffeansvar, till fastighetsansvar, till musikansvar, ja till vad som helst och därför kan du se vad som behöver göras och hur det ska göras, för du är kallad till det.

Kallad av Gud.

Och i Romarbrevet 11:29 står det att Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse.

Tänk er att ha den kallelsen, en kallelse som inte går över eller tas bort, som pockar och drar, men som man av olika anledningar inte uppfyller.

Tänk om du skulle bli hindrad att utföra det du kallats till av Gud.
Det kanske kan vara andra som hindrar dig eller så kan det kanske vara din egen rädsla eller känsla av att inte räcka till som hindrar dig och det finns säkert annat också.

Ja, nu gäller det ju inte oss här i dag, men tänk om…

Kanske hade också vi klagat och gnällt om vi befunnit oss i en sån situation…

Oavsett vilken av de här orsakerna som nu ligger bakom gnället, så är det djupt tragiskt och vi behöver göra vad vi kan för den som hamnat i en sån situation.

Så, vi som sitter här och som aldrig gnäller, hur ska vi möta dem som alltid gnäller?
Ja, den som mår dåligt behöver vi ta hand om. Ge gemenskap, förbön och hjälp så att vanan av att gnälla, orsaken till gnället och lusten till att gnälla försvinner.

Att göra det är naturligt för oss, om inte annat för att Jesus tre gånger i bara Johannesevangeliet tydligt säger till oss att älska varandra i 13:34 Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.
I 15:12 Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Och i 15:17 Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.

I den kärleken behöver vi hjälpa också den som berättar för oss att han eller hon mår dåligt genom att han eller hon gnäller.

Det andra vi kan göra är att vara vakna på varandras gåvor och bekräfta varandras kallelser. Om vi pratar med någon som ofta gnäller på en viss sak och påpekar hur det borde vara istället, så försök hjälpa personen i fråga att ta sin kallelse att göra något åt det på allvar!

Allt för många människor låter sina liv gå utan att ta den kallelse de fått på allvar och vi behöver, av kärlek till Gud, till varandra och till Guds rike, ta tillvara alla de resurser som finns i varandra.

I Andra timoteusbrevet 1:9 står det Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse, så vi har alla fått en kallelse och vi har alla fått gåvor att använda.

Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått står det i romarbrevet 12:6 och det betyder inte att vi fått mer eller mindre nåd, eller mer eller mindre viktiga eller bra gåvor, bara att vi får de gåvor vi kan använda där vi befinner eller dit vi ska.

Hjälp varandra med detta!

Gud vill det, dina vänner behöver det, du växer av det, och församlingen dör utan det!

Det största hindret vi kommer att möta i det arbetet är troligen den vi ska hjälpa…

Gud själv gjorde den erfarenheten när han pratade med Mose, som vi kan läsa om i andra mosebok 3:10-11 där Gud säger: Så gå nu: jag sänder dig till farao, och du skall föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten.” Mose invände: ”Hur skulle en sådan som jag kunna gå till farao och föra israeliterna ut ur Egypten?”

Men Mose lydde Guds kallelse till sist.
Han följde sin kallelse och Gud utrustade honom och var med honom.

Och det ska vi också göra.

Guds hus är inte byggt med ”gnällspik”.
Guds hus är byggt av människor som mött den kallelse som Gud gett dem och tagit den på allvar.

Vi har alla ett val.
Vi kan välja att gnälla.
Men vi kan också välja att ta vår kallelse från Gud på allvar och vara med och bygga Guds hus, Guds rike.

Min fråga till dig som sitter här idag är; Vad väljer du?

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Är Guds hus byggt med ”gnällspik”?

  1. humlebo skriver:

    Bra predikan. Behövs.

    Tror kanske ”gnällspiken” bara försvinner när bibelordet i Joh. 17 blir verkligt: ”Såsom du har utsänt mig i världen, så har även jag utsänt dem i världen.” (Waldenströms övers.)

    Jesus ber inte Fadern att vi ska slippa världen – eller inbilla oss att Guds rike redan är här, som är så populärt nu för tiden.

    Herren Kristus behövde sända apostlarna till världen i samma ärende som Fadern sände Kristus.

    Uppdragstänkande alltså. Finns det något mer underbart än detta uppdrag? Uppdragets syfte? Världens salighet. Inte min eller din privata salighet, utan världens. Vad kan du göra? Se dig omkring, det finns något, om så bara ringa en person med denna uppdragskänsla.

    Som Waldenström en gång skrev: ”Ty när världen inte mer ville lida honom utan stod färdig att göra sig av med honom, då sade han inte: Helige Fader, nu kommer jag med mina få trogna till dig; ty eftersom världen inte vill anamma mig, ändock jag så många år arbetat ibland henne, så vill inte heller jag vidare ha med henne att skaffa utan låter din rättvisa dom gå över henne. — Nej, utan då sände han sina lärjungar till henne å sina vägnar…för att säga henne att Gud nu i Kristi död skänkt alla människor syndernas förlåtelse och evig salighet.” (s 234 ”I ingen annan är frälsning”).

    Vanan av att gnälla, orsaken till gnället och lusten till att gnälla försvinner i uppdragets glädje.

  2. Ping: Vad är församlingen? | Hälleberget

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s