Det där med Bibeln…

Predikan på Holmegården 2012-03-25

Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.

Så står det i Romarbrevet 1:16-17. Evangeliet är en Guds kraft som räddar var och en som tror.

I kapitel 10 och vers 14 i samma brev står det: Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar?

Till det så vill jag också lägga Hebreerbrevet 4:12
Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.

Detta är bara några få av de många, många verser som handlar om samma tema, evangeliet och hur vi ska förhålla oss till det.

Det ska predikas och spridas och det är alla kristnas ansvar att göra något av det uppdraget och i det uppdraget är bibeln HELT nödvändig.

Man kan inte sprida ett evangelium utan att prata om Jesus!

Man kan inte prata om Jesus utan Bibeln!

Vi kan prata om upplevelser, känslor, böcker, dikter… Ja allt möjligt och också en hel del annat som vi sysslar med i våra församlingar som vi trivs så bra med. Gemenskap, trygghet, traditioner, församlingsbyggnader och allt vad det kan vara.

Vi kan prata och jobba med det och det behöver inte vara fel, men utan bibeln är det ingenting.

Utan bibeln är det inte evangelium!

Jag tycker om att ifrågasätta saker vi gör i våra kyrkor. Verksamheter och annat som vi spenderar tid och pengar på, och fråga vad det gör för nytta för Guds rike.

Ibland, eller till och med ganska ofta så är det så att det vi gör SKULLE KUNNA användas för att sprida evangelium. Frikyrkan är oerhört bra på att fixa proffsig verksamhet som faktiskt lockar folk att komma, men ganska ofta är det också så att vi inte använder det vi gör för att sprida evangelium.

Vi lämnar bibelläsandet till någon annan och istället för att hålla en kort bibelbetraktelse när vi avslutar tonårskvällen så läser vi en andaktsbok med exempel från livet. Inte alltid, men ganska ofta. Vi lämnar Guds ord, som har getts till oss, till andra och låter dem läsa och nöjer oss med att ta del av deras tankar och tolkningar.

Jag tror inte att det alltid är så, och jag säger inte heller att det alltid är fel. Men jag säger att jag tror att vi gör det allt för ofta och jag tror inte att det alltid är rätt.

Vi vill berätta om Jesus för folk, vi vill att folks ska komma till tro och vinna det här eviga livet som vi har som kristna, men ”hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar?” som jag läste förut.

Samma sak upplever jag ibland att jag möter också på det personliga planet bland oss kristna.

Har någon här någon gång sagt, eller hört någon kristen säga ungefär såhär: ”Ja, jag tycker inte att jag vill pracka på någon min tro och slå bibeln i huvudet på dem. Jag lever ett gott och bra liv och är beredd att förklara att jag gör det för att jag är kristen. Om någon skulle fråga.”

Jag har hört det ofta och i alla samfund jag haft förmånen att besöka och jag själv har uttryckligen förespråkat detta.

Jag hade fel.

Jag hade upplevt ett så stort glapp mellan det som predikades och det som levdes i de kristna församlingarna (med ett eller ett par goda, lysande, undantag) och därför tyckte jag att man nog behövde börja med att göra goda gärningar.

Att de kristnas liv borde reflektera deras tro och på det sättet locka folk till evangeliet och Jesus.

Men det är inte vad bibeln lär oss!

I efesierbrevet 2:8-10 står det såhär: Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.

Vår frälsning beror inte på vilka gärningar vi gör, utan den kommer av Nåd, eftersom vi tror på Jesus. Varken mer eller mindre.

Men den tron leder till handlingar.

Vi blir frälsta av tron allena, men en tro som frälser är inte allena sa Luther (ungefär i alla fall)

Att leva ett gott liv, vara snäll och ta hand om de runt om sig ÄR ett vittnesbörd om Jesus förvandlande kraft. Det förväntas vi göra, och mer därtill, om vi är kristna.

Att vi besegrar världens girighet och strävan efter materiella ting och att vi på det sättet är annorlunda än de som inte är kristna och att det märks i våra liv och våra prioriteringar, det är ett starkt vittnesbörd.

Det vi behöver fråga oss i det här fallet är om våra liv verkligen är så radikalt annorlunda jämfört med de som inte tror. Du ska inte fråga någon annan än dig själv, men gör det uppriktigt och ärligt.

Visar jag tydligt med mitt liv att jag följer Jesus?
Visar jag tydligt att jag inte är girig?
Visar jag tydligt att Jesus är viktigare än pengar, mode och prylar?

Om jag inte gör det, varför tror jag då att mitt liv ska locka andra till Jesus?

Tänk på Moder Theresa.
Jag tänker inte diskutera hennes katolska tro, med allt vad det för med sig, men hon är någon som de allra flesta hört talas om. Både kristna och icke-kristna och de allra flesta beundrar det hon gjorde. Oavsett om man tror eller inte.
Också icke-kristna har henne till förebild som någon som levt ett gott liv utan att känna att de bryr sig det allra minsta om vad hon trodde på.
Det är hennes handlingar, inte hennes tro, som beundras!
Det viktigaste, den frälsande tron, glöms bort!

Så om det nu skulle vara så att du inte vill fråga dig de frågor som jag rekommenderade tidigare så finns det ett par andra du kan fråga istället: Är mitt liv mer radikalt än Moder Teresas? Om inte hennes handlingar placerade tron i fokus, varför skulle mina då göra det?

Jag kan ju tala om att jag själv ställt mig just de här frågorna och jag är inte helt nöjd med svaren…

För det handlar om tro, inte om gärningar.
Tron på Jesus Kristus som Herre, Gud och Frälsare.
Varken mer eller mindre.

Det handlar inte om att få folk att tro på goda gärningar, bra verksamhet eller mysiga andakter.
Det handlar om att få folk att tro på Jesus!

Goda gärningar, bra verksamhet och mysiga andakter kan man tro på utan att tro på Jesus så det kan inte vara det enda vi evangeliserar med. Nej vi måste presentera Jesus för de vi möter och det kan ALDRIG göras utan bibeln.

Vi kan skapa bra känslor och verksamheter, berätta om möten med Jesus för de vi möter och det ska vi göra, men utan bibeln kan de vi möter inte få en egen uppfattning om Jesus, de kan inte få ett eget möte med Jesus utan får nöja sig med att läsa om och höra om andras möten.

Ja det är till och med så att på grund av att bibeln används så sparsamt så tror många att alla känslor man får i en kyrka är goda och från Gud! Man tror att alla mysiga känslor är ett möte med Jesus! Och tyvärr också att allt som sägs från en predikstol är sant!

Det blir vår egna känsla, tycke och smak som bedömer vad som är rätt, riktigt och sant!

Är vår vilja alltid detsamma som Guds vilja?
Är Guds vilja alltid det som vi tycker vore bekvämast och enklast?

Nej, absolut inte skulle jag med bestämdhet vilja säga, men utan bibeln riskerar vi att det blir så. Och det är inte bara olyckligt, utan det är direkt livsfarligt! I första tessalonikerbrevet 5:2 står det ”pröva allt. Ta vara på det som är bra”, men hur ska vi kunna pröva allt om vi inte har bibeln att pröva mot?

Jag har fått lära mig att om man ska påpeka det man upplever som en brist eller ett problem någonstans så ska man också peka på åtminstone en lösning på bristen eller problemet.

Men ibland är det lite självförklarande tycker jag.

Problemet, eller bristen i den kristna kyrkan i Sverige som jag försöker peka på idag är att vi inte läser och använder bibeln tillräckligt.

Lösningen är enkel och uppenbar!

Läs mer bibel!

När var och hur?

Ja det är upp till oss var och en.

Det finns allt från appar till Android och iPhone som påminner om bibelläsning, till många, många, många olika bibelstudieplaner av olika sorter, både i bokhandlar och på internet, så det finns all tänkbar hjälp att läsa bibeln om vi vill.

Se bara till att den metod just du väljer verkligen handlar om att läsa bibeln och inte är en förklaring av bibeln, eller en daglig betraktelse över en bibelvers eller något sådant, nej det har vi nog av.

Det vi behöver är bibeln och inget annat.

Inga krusiduller, inga genvägar, utan Guds ord, rakt in i våra hjärtan.

För Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.

För det är så som Petrus skriver i sitt första brev, kapitel 1, verserna 24 och 25.
Människan är som gräset
och all hennes härlighet som blommorna i gräset.
Gräset vissnar och blommorna faller av.
Men Herrens ord består i evighet.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan, Undervisning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s